Köpa film – det måste vara svårt det! utbrast en person (som själv råkar arbeta inom transportbranschen). Svårt och svårt... Jamen, hur gör du egentligen när du ska shoppa film till sjukhusbiblioteket? Ja, hur gör jag egentligen när jag handlar filmer?
Man har en budget förstås. Man köper så mycket spelfilm det går för pengarna. Man kan tyvärr inte plocka upp massor av DVD-filmer billigt hos de stora livsmedelskedjorna. Nej, all film som man köper till ett sjukhusbibliotek måste ha rätt rättigheter dvs institutionella rättigheter för sjukhusbibliotek och vårdinrättningar. Om filmen inte är försedd med de rätta visningsrättigheterna, så blir det no bananas today. Filmen får inte köpas in.
Vilka leverantörer har man att välja på? Bibliotekens egen leverantör BTJ Sverige AB dvs Bibliotekstjänst i Lund för så är upphandlingen gjord. Kostnad? En tusing räcker inte till två filmer.
Behöver man kunna mycket om film? Det är nästan en förutsättning, men annars får man hålla sig uppdaterad om nya filmer via media. Läsa om film, skumma inköpsreklam, hålla koll på recensioner i olika filmtidskrifter. Bedöma inköpsförslag från våra kunder hör också till filminköparens jobb. Liksom att ge kunden ett svar inom tre dagar och om man inte köper – gärna ge en motivering till varför! Inte så alldeles lätt får jag medge.
Filmerna ska hålla en god konstnärlig kvalitet, men lika viktigt är det att tänka på var filmerna ska visas och för vilka. Vi talar sjukhus och där är man sjuk. Då orkar man kanske inte titta på nattsvarta filmer hur högt konstnärlig värde de än har.
Just nu spanar jag på recensionerna av "50/50" som är en amerikansk drama/komedi om en 27-årig kille med cancer. Om filmen får rätt rättigheter slår jag till.
Sjukhusbibliotekets filmer är i första hand till för patienterna, men vårdpersonalen får naturligtvis också låna. Har jag några önskemål som filminköpare? Japp! En Bill Gates med rätt att donera och särskilt i slutet av året när pengarna börjar tryta.
Men mest av allt önskar jag: Ännu fler filmer med rätt rättigheter! Särskilt filmer som kommer från andra språkområden än den anglosaxiska världen. En femtonåring som går i Hollywood High, blir kär, shoppar, roar sig med de andra kidsen, blir kär igen, shoppar litet till, slår ut ett par-tre rivaler osv. Hur intressant blir den sagan för den svårt sjuke som kanske är något äldre och har ett helt annat bagage? Men man ska aldrig vara för tvärsäker...
Fyra filmer före döden – en gång fick jag hjälpa en mycket sjuk och mycket filmkunnig patient med just detta grannlaga önskemål. Patienten hade assistans av vårdpersonal som troligen var initiativtagare till filmexpeditionen. Avsikten var att låna med några filmer upp till salen. Vi valde omsorgsfullt och samtalade under tiden. Man får nog säga att vi hade roligt där vi stod och skakade ihop denna movie cocktail. Det var ingalunda något som skedde över huvudet på patienten utan den filmkunnige var i högsta grad aktiv. Det blev en stark konstnärlig mix med fint, men inte direkt lättsamt innehåll. Barkbröd snarare än luftiga kokosbollar.
Någon dag senare återlämnades filmerna och patienten var borta för alltid.