Tänk om patienter, vårdtagare och alla övriga "lytta och svaga", som det hette förr, skulle göra revolution! Slå nävarna i bordet och kräva att politiker, ekonomer och övriga som bestämmer ska få smaka sin egen medicin. Rent ut sagt få dekokten brutalt nedkörd i halsen! Nu får det vara nog med besparingar in absurdum som kafferansonering eller rent av indragen kaffe och kaka inklusive andra tokerier på boenden och vårdavdelningar för att spara kronor. Slut med bums i säng klockan åtta på kvällen, ingen lutfisk för de gamla, vägning av blöjor och dylikt för att inte tala om oskäliga vinster på den grådaskiga verksamheten.
På servicehuset Diamanten har man fått nog. Föreståndaren, den beskäftiga syster Barbro rullar runt i sänghalmen med ägaren, den tjugo år äldre direktör Mattson - vars äktenskap är nästan över. Syster Barbro är en energisk hoppfull syrra som nog ska få direktören dit hon vill: Skilsmässa från gammelfrun, giftermål och kompanjonskap i den lukrativa vårdbranschen hägrar för syster Barbro. Oh, ljuva framtid med Västindien och allt!
Fångarna har det bättre, de får åtminstone riktig mat, börjar vårdtagarna Märtha, Oscar, Anna-Greta, Stina och Bertil misstänka. Själva har de nästan glömt hur riktigt god nylagad mat smakar. Vad ska man göra för att komma i fängelse? Ett brott förstås och ett ganska rejält, så att det säkert blir fängelsestraff. Då behövs god kondition och den tränar man bäst upp i gymmet med tillträde Endast för personal! Man tar sig olovligen in nattetid och motionscyklar går och hantlar svingas. Nu ska här bli andra bullar – eller rån. Gänget börjar sakteliga planera över hjortronlikör inne på Märthas rum. Med rullatorer och käppar kan man komma långt även om en och annan käpp råkar vara skev ...
Att knapra rån med vanilj, choklad eller citronsmak passar bra till den här roliga och vassa skrönan som heter "Kaffe med rån" av Catharina Ingelman-Sundberg (Forum, 2012) och det är definitivt inga hushållsrån det rör sig om! Kaffe till läsningen kan du unna dig förutsatt att din kafferanson räcker. Vill du dänga boken i huvudet på någon lämplig politiker när du har läst ut den? Gör det – vill jag absolut icke uppmana till som den laglydiga, fridsamma sjukhusbibliotekarie jag är, men ge gärna bort "Kaffe med rån" till någon behövande.