Hanne Kjöller i DN har rätt och Tomas Karlsson i Länstidningen Södertälje har fel. Även om rubella för både vuxna och barn är en lindrig sjukdom, och risken för en enskild gravid kvinnas foster att drabbas av svåra missbildningar är liten, bör vi ända vaccinera våra ungar, pojkar som flickor. Vi bör vaccinera dem av solidaritet.
1974 infördes rubellavaccination i Sverige, vaccinet erbjöds till nyförlösta kvinnor utan tidigare skydd mot sjukdomen och alla flickor i årskurs 6. Tyvärr fungerade den strategin dåligt. Rubellavirus fortsatte att cirkulera och vid nästa större utbrott 1979 blev 3 promille av de gravida infekterade. 36 av dessa kvinnor insjuknade i första trimestern och i hälften av dessa fall skadades fostren.
Därför ändrades vaccinationsprogrammet till att erbjuda MPR-vaccin till både pojkar och flickor vid 18 månaders ålder, och följa upp med en andra dos i skolåldern. Tack vare den stora anslutningen till detta program (över 95 %) sjönk andelen rubellamottagliga gravida kvinnor från 12 % år 1969 till 2 % år 2005. Sedan 1985 har inget barn med rubellafetopati fötts i Sverige, och behovet av specialklasser för barn med hörselskada minskade påtagligt när de återkommande epidemierna med rubella upphörde.
För den enskilda pojken eller flickan finns ingen fördel med att vaccineras mot den lindriga sjukdomen röda hund. Vi vaccinerar våra barn för våra kommande barnbarns skull, i solidaritet med de ännu inte födda för att de inte skall drabbas av fosterskador. Eftersom vaccinet inte kommer att ge immunitet hos 100 % av kvinnorna bygger skyddet på herd immunity, att tillräckligt många av oss är solidariskt vaccinerade så att rubellavirus inte kan cirkulera.
Jag är därför enig med Dagens Nyheters Hanne Kjöller. Det är förstås inte olagligt att avstå från att vaccinera sina barn med MPR-vaccin, men det är osolidariskt. Ledarskribenten Tomas Karlsson i LT missar däremot helt poängen med solidaritet, och han skriver bara om att ta ansvar för egna val: ”Visst finns en risk för gravida kvinnor som smittas av röda hund, den ska man inte bortse från men inte heller överdriva. För vad många antroposofer gjort är vad fler bör göra, överväga fördelar och nackdelar med vaccination. Samtala med läkare och ta sedan ditt eget beslut.”
Men det är faktiskt ett beslut vars konsekvenser kan drabba andra än den egna familjen. I kommentarsfältet i LT sätter signaturen Anna fingret på den ömma punkten: ”Jag är gravid och bor i närheten av Järna, för mig är detta inget abstrakt. Då jag dessutom jobbar inom vården har jag svårt att undvika alla potentiella smittbärare. Jag är vaccinerad. Men det finns personer som inte blir immuna trots vaccination. En del av dem blir gravida. Och några av dem bor i närheten av Järna-Södertälje.”
En annan som inte tycker det är så farligt att några foster riskerar att skadas av röda hund helt i onödan är NO-läraren Maria Alfredsson som sitter i styrelsen för Miljöpartiet Dalarna. I en tweet riktad till DN-journalist Karin Bojs och Johan Karlsson på SMI skriver hon att ”jag kan tycka att det är lite I-landsproblem att vaccinera mot röda hund”. Jag vill föreslå att en NO-lektion i höst ägnas åt fenomenet herd immunity, förstår man det så förstår man varför framgångsrikt smittskyddsarbete kräver solidaritet.