Ulrika Carlsson i Skövde och Per Lodenius har skrivit en motion som kort och gott heter Elöverkänslighet. De börjar med att konstatera att "Elöverkänslighet är på väg att bli ett stort folkhälsoproblem", för att i nästa stycke referera till nationella miljöhälsoenkäter som både 2007 och 1999 funnit att oförändrat 3 % av de svarande (svarsfrekvens knappt 60 %) anser sig allergiska mot elektriska eller magnetiska fält. Den rapporterade upplevda överkänsligheten verkar alltså inte alls öka, men motionärerna hävdar ändå att regering och ansvariga myndigheter står handfallna "inför de växande elöverkänslighetsproblemen".
Per Lodenius har tidigare motionerat för pseudomedicin och ville för ett par år sedan inrätta "en specialutrustad klinik för att ta bort den skadliga belastningen av tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner". Och han hade en behandling att rekommendera vid amalgamförgiftning: "Det har i flera studier visats att hälsan förbättras betydligt efter en rätt genomförd tandsanering, där patienten får medel som hjälper leverns och njurarnas avgiftningsförmåga samt antioxidanter för att stärka allmäntillståndet före, under och efter själva ingreppet".
Ulrika Carlsson, tidigare ordförande i Utbildningsutskottet och nu Centerns vice gruppledare, har motionerat om elallergi fyra riksmöten på rad. I varje motion har hon upprepat att vi läkare borde erkänna denna påhittade diagnos. "Det är också viktigt att elöverkänsligheten som sjukdom förs in i de drabbades sjukjournal, vilket inte alltid sker idag." År 2009 motionerade hon under rubriken Medicinsk laser för att alternativmedicinska behandlingar borde skattebefrias, och att läkare borde få rätt att "skriva remiss till medicinsk laser". Hon menar förmodligen inte sådan laserbehandling som redan sker inom den offentliga vården. "Det är mycket viktigt att de alternativa behandlingsmetoder som finns i vårt land och som är godkända av KAM [branschföreningen Kommittén för alternativ medicin] får likvärdiga villkor som annan sjukvårdande behandling."
Motionärerna Lodenius och Carlsson vill i årets motion satsa på bostadsanpassningsbidrag för elallergiska och de vill att sjukhus och vårdcentraler skall inrätta "strålningsfria miljöer" och inte kunna gömma sig bakom argumentet att vetenskapligt stöd saknas. (De skriver visserligen att "Med motiveringen att vetenskapligt stöd för att problemen orsakas av elektromagnetiska fält hävdar sjukvården att elöverkänsliga inte har rätt att kräva tillgänglighet i sjukvården och på sjukhus" men jag förmodar att motionärerna i denna mening glömt ordet "saknas".)
Vidare vill motionen se "lågstrålande zoner" inrättas i alla landets kommuner, man vill ha mer forskning (vem kan vara emot det?) och de anser att "elöverkänslighet ska godkännas som grund för arbetsskada". De befinner sig därmed en bit ifrån Centerpartiets inställning att "Elöverkänslighet är ett stort problem för de fåtal som drabbas. Ett respektfullt bemötande av dessa patienter är viktigt. Vilka diagnoser som ska ställas och vilka behandlingar som ska ordineras är en fråga för professionen och inte för politiker. Dessa är frågor som återkommande aktualiseras i riksdagsgruppens arbete". Den sista meningen undrar jag om den skall tolkas som att Carlsson, Lodenius och kanske andra internt lobbar för elöverkänslighet?
Jag tycker det är bekymmersamt att så pass många riksdagsledamöter från olika partier ogenerat för fram ovetenskapliga medicinska påståenden och vägrar ta till sig vad trovärdig vetenskap kommit fram till. Man kan tänka att Sverige kanske borde ha färre riksdagsmän så att partierna kunde sovra mer. Varför behöver vi ha en riksdagsman per 27 000 invånare när Tyskland klarar sig med en per 119 000?