Jag vet inte om samtliga (fåtaliga) läkare som tror att elöverkänslighet finns själva upplever sig drabbade, och att deras övertygelse egentligen grundar sig på den personliga upplevelsen och inte ett rationellt synande av summan av vetenskapliga fakta. För Gro Harlem Bruntland var det i varje fall vara den egna erfarenheten som vägde tyngst.
Så verkar det också har varit för allmänläkaren Lena Hedendahl i Umeå. Efter att i flera år ha lidit av kroniskt trötthetssyndrom började hon misstänka att det egentligen var elöverkänslighet hon led av. När familjen bytte ut hemmets 30 lågenergilampor mot vanliga glödlampor mådde hon bättre redan nästa morgon (enligt en artikel i Norrländska Socialdemokraten).
När Vetenskapsradion 2008 gjorde en serie om olika hälsolarm kunde inte Hedendahl delta i debatten i radiostudion med dess elektronik utan fick intervjuas via telefon där hon kunde tala i sin speciella telefon där ljudet leds sista biten via luftslangar. Lena Hedendahl är helt övertygad om att det är mycket skadligt att exponeras för bland annat trådlösa nätverk och hon skriver debattartiklar och agerar även direkt för att informera enskilda personer. Jag förstod det efter ett mail från en person som blivit kontaktad av Lena Hedendahl.
En mamma, som hade egen erfarenhet av ett eget svårt sjukt barn som legat mycket inne på sjukhus, engagerade en lokal patientförening för att få till trådlöst nätverk på barnavdelningen, och man bekostade även en dator och ett par iPads. Mamman visste att vid jobbiga undersökningar och behandlingar, om man har ont eller mår illa, då kan det lindra en hel del om barnet får spela ett spännande spel, se en rolig film eller chatta med de friska kompisarna hemmavid.
Efter denna goda gärning blev det ganska obehagligt för mamman när hon blev uppringd av en läkare som varnade att detta trådlösa nätverk på barnavdelningen riskerar att orsaka hjärntumörer hos de redan sjuka barnen. Lena Hedendahl skickade också sin skrift där hon sammanställt sin egen tolkning av forskning som sägs tala för att svaga radiofrekventa EMF är skadligt för särskilt barnens hälsa.
Jag är säker på att Lena Hedendahl har de bästa avsikter när hon sprider denna oro bland föräldrar. Men jag är också övertygad om att hennes slutsatser i första hand grundas på den egna upplevelsen av att man kan känna sig sjuk av EMF, och därefter har hon körsbärsplockat information som stöder hennes slutsats och blundat för fakta som talar emot.
Jag litar på att Socialstyrelsen och Strålskyddsmyndigheten har gjort en mer objektiv bedömning. Även om hamstern kan dö i mikrovågsugnen är det inget stöd för att mobilpratande är farligt. Trots att man kan skadas om man får ett helt träd i skallen är det helt ofarligt om ett löv landar på ens hjässa.
PS: I radiointervjun refererade Hedendahl till Willian Rea som en forskande läkare som funnit att EMF visst ger patienter symtom. Rea verkar vara en pensionerad kirurg i Texas som sysslar med en slags homeopatisk behandling av "multipel kemisk överkänslighet" via injektioner av lösningar som innehåller det "elektromagnetiska avtrycket" från bilavgaser och annat.