Som framgått av debatten om elöverkänslighet råder absurda tillstånd i landet. Strålsäkerhetsmyndigheten avfärdar helt att det skulle finnas några känsliga personer som kan uppfatta svaga elektromagnetiska fält från vare sig växelströmsnätet eller radiovågor. Socialstyrelsen bekräftar att ingen trovärdig forskning lyckas påvisa elöverkänslighet, men ger samtidigt råd om hur vården skall bemöta lidande patienter med denna vanföreställning.
En handfull kommuner i landet ger ekonomiskt bidrag till ”elsanering” och sjukhus i Örebro län har inköpt elavskärmande baldakiner som avser att minska de elektromagnetiska fälten runt en sjuksäng. Min arbetsgivare Västra Götalandsregionen har gått ett steg längre och har på ett av de mindre sjukhusen låtit inreda ett elsanerat vårdrum där man kan ta emot elallergiska patienter för undersökning och behandling.
Vägen till det elsanerade rummet var ganska krokig. Miljöpartisten Stefan Kristiansson motionerade om elsanerade vårdutrymmen redan 2003. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen yttrade sig efter remiss att ”det inte finns något vetenskapligt underlag för att rekommendera elsanering av vårdutrymmen”. Handikappkommittén och Fastighetsnämnden var mer positiva, och frågan bollades vidare till Västfastigheter.
Västfastigheter sonderade intresset hos sjukhusen, men varken Uddevalla eller Kungälv hade lokaler att erbjuda. Västfastigheter gick då till regionens utförargrupp för att de skulle kunna anvisa vid vilket sjukhus lokaler skulle elsaneras. Utförargruppen deklarerar 2007 att de inte kan medverka och att ”Elsanering av hälso- och sjukvårdslokaler kan för närvarande ej prioriteras då entydigt vetenskapligt underlag saknas”.
Rummet kom ändå till stånd efter önskemål från Elöverkänsligas förening framförts 2007, och våren 2008 beslutade hälso- och sjukvårdsutskottet att ge hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att i samråd med patientföreningen planera inrättandet av ett elsanerat rum, och att pengarna skulle plockas ur utskottets utvecklingsanslag. (Själva ombyggnaden tror jag ändå bekostades av Skaraborgs sjukhus).
Det föreslagna rummet i anslutning till ambulanshallen på Falköpings sjukhus var ganska ”lågstrålande” redan i originalskick. Mätningar före elsanering visade att de elektromagnetiska fälten låg på 0,02-0,05 mikrotesla, således långt under den försiktighetsmarginal på 0,2-0,3 mikrotesla som Statens energiverk föreslår som gränsvärde vid planering av nya skolor och dagis.
Skanska blev generalentreprenör för ombyggnaden som i korthet innebar att rummet blev en Faradays bur och belysningen kopplades till 12 volt likspänning. I taket monterades kopparnät och väggarna tapetserades med kopparfolie (ett alternativ som diskuterades var annars kolfibertapet). Kopparnätet, folien, armeringsjärnen, avloppsrören och alla metallföremål i rummen anslöts till en potentialutjämningsanläggning.
Kostnaden för projektet landande på en knapp miljon kronor, och i maj i år kunde man hälsa de första patienterna välkomna. Men var är patienterna? Det har gått ut information till regionens vårdgivare om att rummet finns, och att det kan bokas via medicinmottagningens sekreterare. Men när jag ringde för att fråga hur många patienter per vecka som använde rummet kunde sekreteraren bara påminna sig att en enda patient använt det under det dryga halvår rummet varit tillgängligt. Tänk vad mycket KBT man kunde ha köpt för en miljon istället.