Det var svårt att hitta på en bra titel till denna blogg. Om jag inte valt att blanda in en gammal pirat, så kunde titeln kanske ha varit ”Dr Biederman – har han huvudet på skaft eller en skruv lös?”
För även om jag nu skall trötta er med ännu en blogg om manipulativ medicin, så är det en ur min egen yrkeskår som är måltavla denna gång. Heiner Biederman har kirurgbakgrund men arbetar nu som pediatrisk manuell terapeut i Köln och Antwerpen.
Hans vetenskapliga produktion är enligt PubMed nästan lika mager som min, men han har skrivit en lärobok som utgivits på ett ansett förlag. Jag har inte läst boken, men jag har läst en längre artikel där han lägger ut texten om sitt koncept KISS-syndrom. Det handlar inte om välsminkade hårdrockare utan om Kinematic Imbalances due to Suboccipital Strain.
Neonatal torticollis, bebisar som gillar att ligga på sniskan, sneda skallar, hemifacial mikrosomi, kolik och tunnhårighet bak i nacken på bebisen; alla dessa och en rad andra symtom kan bero på KISS. Att nacken kan ta stryk vid partus det är sant, men KISS är något annat än klassiska resultat av trauma som skada i musculus sternocleidomastoideus eller Erb-Duchennes pares.
Det hävdas att om inte Dr Biederman eller någon av alla terapeuter som anammat hans teknik, får lov att manipulera de översta nackkotorna på plats igen då kan det bli problem senare i barndomen. Då kan babyn som ser ut att ha spontant förbättrat sin sneda hållning av huvudet istället få KIDD.
KISS-induced Dyspaxia and Dysgnosia påstås leda till långsam motorisk utveckling, balansproblem och koncentrationssvårigheter. Men missade man att få atlas och axis på plats i spädbarnstiden så är inte allt hopp ute, det går att förbättra situationen även om manipulationen av de översta cervikalkotorna sätts in flera år senare.
Köper ni det här? Jag gör det inte, och imponeras inte av de ganska magra referenserna. Men tänk om karln har rätt, måste man inte ha ett öppet sinne? Nja, bevisbördan ligger inte på mig att visa att KISS inte finns. Det är den som kommer med osannolika påståenden som behöver ovanligt bra bevis för att bli tagen på allvar.
De som tror på KISS finns mest i Holland och lustigt nog i Norge. Någon av våra norska bekanta frågade i somras vad jag trodde om KISS, och trots att det borde vara mitt gebit såg jag ut som ett frågetecken i fejan. Men nu har jag läst på lite, och nu är också ni lite informerade i förväg, innan denna modefluga letar sig över kölen.
För jag tror det kommer hit, och jag är rädd att en del manuella terapeuter (även sådana med legitimation) kommer att haka på, för det har redan skett i Norge, och i Holland där det verkar finnas mängder med KISS-behandlare. Och lyckas man skrämma upp de nyblivna föräldrarna finns här en stor marknad då tre av fyra friska nyfödda har någon form av asymmetri i nacke, ansikte eller skalle!
Extra illa blir det om man följer Biedermans råd och röntgar halsryggen på alla barn som uppfyller hans symtomlista. Men så strålande(!) har nog det inte gått i Norge, ty Norsk Forening for Pediatrisk Radiologi har avrått när de manualterapeuter som lobbat för begreppet KISS-KIDD ville börja röntga spädbarnens nackar.
Från norsk ortodox medicin har det kommit tvekande reaktioner, medan i Holland har en grupp publicerat en systematisk litteraturgenomgång och konkluderat att när det inte finns någon påvisad positiv effekt av att manipulera nacken på spädbarn så bör sådan behandling inte ges annat än som del av en randomiserad dubbelblind studie.
Fast om det är sant som de skriver att spädbarn vars nacke manipuleras kan få apné, och att ett barn dött(!), då är det svårt att tro att några föräldrar ger ett informerat samtycke till att deras guldklimp skulle få vara med i en sådan studie.
De föräldrar som vill ha lite vettig information om nackspärr hos nyfödda kan hänvisas till en bra hemsida som två barnsjukgymnaster har: http://www.torticollis.dinstudio.se/