Dr Karl Reichelt i Oslo analyserade på 70-talet urinen från patienter med anorexia nervosa och menade sig hitta aptitsänkande peptider, och han fortsatte att hitta peptider i urinen från patienter med schizofreni, depression, ADHD och autism. Han fann att barn med obehandlad celiaki hade onormalt mycket peptider i urinen, och undrade om dessa peptider kunna orsaka de symtom på celiaki som uppträder runt om i kroppen.
Under 90-talet förde Reichelt och dyslexiprofessorn Ann-Mari Knivsberg fram teorin att många symtom vid autism förklaras av neuroaktiva opoida peptider, exorfiner från kosten, som läcker in från tarmen, kanske på grund av att patienterna har för liten aktivitet i enzymer som spjälkar peptider.
Den ökände Andrew Wakefield framförde 2002 en liknande idé om en "leaky gut" och Reichelt och Wakefield citerar varandra. På den här tidpunkten var det förstås inte allmänt känt att Wakefield var en fuskande forskare, men i en nyligen beviljad patentansökan refererar Reichelt till Wakefields artiklar, mer om patentet kommer senare.
Reichelt och Knivsberg testade sin hypotes genom att ställa 10 barn med autism på kost fri från gluten och kasein, och rapporterade att det förbättrat barnens beteende, jämfört med 10 kontroller, och att mönstret av peptider i urinen "normaliserats".
Andra forskare var inte lika övertygade och minst två andra grupper har förgäves letat efter opoida peptider i urinen när de använt mer avancerade mätmetoder. Så vitt jag har förstått har Reichelt gjort kromatografi kombinerat med detektorer för UV-absorbtion. Han har antagit, men aldrig verifierat, att vissa eluerade fraktioner motsvarat peptider med opoid effekt som kommit från kasein eller gluten.
I Storbritannien gick en grupp vidare och körde först HPLC och därefter masspektrometri utan att finna någon skillnad mellan urinproven från 65 autistiska pojkar och 158 kontroller, och ingen av de toppar som i kromatografin potentiellt kunde vara opoida peptider visade sig vara det när man körde proven i masspektrometern. Tyska och amerikanska forskare har publicerat motsvarande fynd; när de kombinerar kromatografi med masspektrometri finns inga påvisbara opoida peptider i urinprov från autistiska barn.