Nej, förmodligen finns det inga verkliga gratisluncher, den som betalar ser i varje fall på lunchen som en investering, en nödvändig utgift i marknadsföringen. Och läkare som hävdar att de inte påverkas har nog inte förstått att vi (definitionsmässigt) inte äger förmågan till introspektion i vårt undermedvetna.
Numera brukar artiklar och föredrag ofta vara försedda med en jävsdeklaration där man anger vilka företag man har ekonomiska band till. Men de emotionella banden kan också finnas där. Hur skall man hantera detta som vanlig fotsoldat i vårdapparaten?
Ett sätt är att minimera kontakten genom att helt enkelt porta bolagen från arbetsplatsen. Så var det i varje fall tidigare på barnkliniken i Göteborg där Olle Hanssons ande svävade över oss, och minnet av hans kamp mot Ciba-Geigy och Enterovioform var levande. (Lite ironiskt är att både Neurosedyn och Enterovioform är på väg tillbaka, denna gång som läkemedel mot myelom respektive Alzheimer.)
Ett annat sätt är att spela ut bolagen mot varandra. När vi lyssnar till alla de olika firmorna som säljer astmaläkemedel, blir det löjligt tydligt hur de försöker plocka sådana körsbär till studier som anses visa någon liten fördel för det egna medlet jämfört med konkurrentens. Nackdelen med att vara promiskuös och gå säng med alla bolag är dock att man förstås påverkas att tycka att astmaläkemedel i allmänhet är bra. Och man kan inte förvänta sig att bolagen kommer att arrangera utbildningar om behandlingar som det inte finns gällande patent på.
Bra är i varje fall att insatserna i detta spel har sänkts. Genom avtal mellan
Lif och SKL har det skett en reglering av vad bolag får lov att bjuda läkare på, och för att åka iväg på en utbildning måste dels chefen informeras, dels måste arbetsgivaren betala minst halva kostnaden för resa, kost och logi. Bäst vore om våra offentliga arbetsgivare axlade sitt ansvar och tog på sig hela kostnaden för vidareutbildningar, men där är vi inte än.
Jag var på ett väldigt bra astmamöte i Wien för några år sedan, ett europeiskt möte organiserat av ett bolag som förstås måste sälja sina läkemedel i konkurrens med andra bolag. På kvällen var det planerat en galamiddag för delegaterna, och medan alla andra länders deltagare skjutsades dit begav sig svenskarna till fots mot en lokal kneipe för enklare kvällsmat. Det kändes lite absurt, men egentligen var det ett sundhetstecken. Det finns ingen helt gratis lunch, och än mindre någon gratis galamiddag.