LKR anmälde i dagarna ett antal icke-legitimerade kiropraktorer till KO. Borde kanske KO också titta på alla de legitimerade kiropraktorer som påstått sig kunna behandla pediatriska tillstånd med spinal manipulation? Jag gjorde ett nytt svep på nätet men hittade nästan ingenting längre. Till slut har så gott som varenda svensk kiropraktor tagit bort påståenden om behandling av barnsjukdomar från sina hemsidor, så även den nuvarande LKR-ordförandens klinik.
Till och med ”Dr” Bramberg i Luleå har rensat hemsidan från sina tidigare påståenden om behandling av olika neuropsykiatriska funktionshinder. Numera säger han om barn att ”Vi tar hänsyn till neuromekaniska faktorer som påverkar nervsystemet negativt. Justering av bäcken, rygg och nacke görs med hjälp av händerna eller instrument. Vanligtvis används cranio-sacral terapi på små barn. Vi utvärderar också biokemiska faktorer t.ex. matkänslighet och/eller behov av näringstillskott. Sist men inte minst utvärderas och beaktas känslomässiga faktorer och stress inom familjen.”
Tydligen har man till slut lyssnat till förre LKR-ordföranden som upprepade gånger bett sina medlemmar att hyfsa hemsidorna. ”För er som fortfarande listar allergier, ADHD, invärtes organrelaterade diagnoser etc. som erat behandlingsområde, ta bort det snarast möjligt!”
Det viktiga är egentligen inte vad som står på nätet, utan om barn utsätts för ineffektiva låtsasbehandlingar. Och här misstänker jag att det kanske bara är hemsidorna som ändrats, inte vad som fortfarande sker bakom fasaden. Den förre LKR-ordföranden var i ett mail till medlemmarna ganska tydlig med att det var hur man skrev som var viktigare än vad man sedan gjorde.
”En av våra medlemmar blev fälld för några år sedan då hon skrivit att hon behandlat kolik hos ett spädbarn, det kan hända flera av oss om vi fortsätter med dessa påståenden. Hade hon däremot skrivit att hon behandlade barnet för funktionsstörningar i ryggraden hade hon klarat sig. Det är en fråga om hur vi formulerar oss i skrift och i vår kommunikation mot patienter. Det är inte fråga om att ändra hur vi arbetar eller vilka patienter vi behandlar.”