Min bloggkollega kiropraktorn Hanna Brus har med några av sina texter rört upp känslorna hos KFS, Kiropraktiska Föreningen i Sverige. Ett särskilt känsligt ämne är huruvida kiropraktisk manipulation av halsryggen kan medföra risk för skada på kärlen till hjärnan, speciellt vertebralisartärerna som förlöper inuti kotornas tvärutskott.
I ett mail till sina medlemmar skriver KFS' styrelse att "nu börjar Hannas häxjakt ta sig skadliga proportioner för Kiropraktiken i sin helhet. Det börjar bli viktigt att reagera på hennes allt mer ofta förekommande lögner och förtal. Sprider sig Hannas personliga åsikter som t.ex. det är farligt och inte relevant att utföra nackmanipulation är det stor risk att företrädare inom hälso- och sjukvården blir oroliga och börjar inskränka kiropraktorns arbetsfält trots att det inte finns någon vetenskaplig grund för detta."
KFS har förstås fullständigt fel när de framställer det som om Hanna i denna fråga skulle vara särskilt ensam om sin bedömning. Som hon uppmärksammat i sin blogg har detta i somras debatterats i BMJ, i två artiklar med motsatta svar på frågan "Should we abandon cervical spine manipulation for mechanical neck pain?". Och det saknas verkligen inte fallbeskrivningar i litteraturen av yngre patienter som drabbats av stroke på grund av vertebralisdissektion direkt på behandlingsbänken.
Ett exempel publicerades 2008 i den nederländska läkartidningen. En tidigare frisk 42-årig man insjuknade under cervikal manipulation med illamående, yrsel och synbortfall. På sjukhuset fann man dysartri och total kortikal blindhet orsakat av bilateral dissektion av vertebralisartärerna och ischemi i den bakre delen av hjärnan. Författarna från neurologkliniken i Rotterdam drar samma slutsats som många andra: innan patienter utsätts för cervikal manipulation bör de informeras om risken för kärlkatastrofer, även om risken är mycket liten.
Kiropraktorernas svar, som säkert kommer upprepas i kommentarerna efter denna blogg, är att "Cassidy-studien" från Kanada funnit att personer som drabbas ungefär lika ofta varit hos distriktsläkare som kiropraktor under månaden innan de fick stroke involverande arteria vertebralis. Det är möjligt att en del av patienterna som sökte kiropraktor redan hade ett stroke-in-progress, där kiropraktorn antingen var helt oskyldig till, eller förvärrade, en redan spontant uppkommen vertebralisdissektion. Men som författarna skriver "We have not ruled out neck manipulation as a potential cause of some VBA strokes."
Cassidy-studien imponerade i varje fall inte på neurokirurgerna i Phoenix som förra året gjorde en sammanställning av patienter som inkommit med dissektion i halskärlen efter kiropraktisk behandling. "Thirteen patients ... presented with neurological deficits, head and neck pain, or both, typically within hours or days of chiropractic manipulation. ... Three patients had permanent neurological deficits, and one died of a massive cerebellar stroke." Kirurgerna tvekade inte i frågan om de ansåg att det fanns ett orsakssamband.
Om kiropraktisk manipulation av nacken vore ett piller hade Läkemedelsverket dragit in det. Även om risken för kärlskada är liten uppvägs inte risken av en påvisad nytta. Vare sig SBU eller Cochrane har funnit att kiropraktisk manipulation skulle vara mer effektivt mot nacksmärta än andra metoder.
Jag tror inte att Hanna är helt ensam bland svenska kiropraktorer i sin syn på yrket eller på riskerna med manipulation av nacken. Men hon är än så länge ensam om att våga stå fram, och betalar nog ett ganska högt pris för det. En modig kvinna, en svensk motsvarighet till Samuel Homola DC.