Det mest kända antroposofiska läkemedlet är mistelextraktet Iscador mot i första hand tumörsjukdomar. I själva verket rör det sig om tre olika preparat, Iscador P, M och Qu. Alla innehåller fermenterat (mjölksyrat) extrakt av den europeiska misteln, Viscum album, skillnaden är värdträdet som mistlarna plockats från; P för pinus, tallen; M för malus, äppleträdet; Qu för quercus, eken.
När jag söker i PubMed och läser abstracts om mistelterapi så brukar gärna de påstått positiva effekterna hänföras till olika viscotoxiner och lektiner från misteln. För om preparatets biologiska påverkan skall undersökas är det inom naturvetenskapen omöjligt att seriöst diskutera andra mekanismer än molekylers påverkan på celler i den fysiska kroppen.
Iscar (som det hette från början) togs fram redan 1917, men preparatets upprinnelse är inte en empirisk observation, ett systematiskt testande eller grundat på någon vetenskaplig hypotes om verkningsmekanismer. Iscador blev till för att Rudolf Steiner via klärvoajans fått uppfattningen att cancer beror på att det blivit obalans i människan så att eterkroppen lokalt försvagats och den fysiska kroppen blivit för stark. Misteln ansågs kunna stärka eterkroppen så att balansen återställdes och cancern minskade. Milstelpreparaten är antroposofernas mest sålda produkt, för bortåt en halv miljard kronor per år i Europa.
Jag har viss respekt för att inte tillverkaren Weleda i sin information riktad till läkare inte helt försöker smita undan denna historia, utan man redovisar hur preparatets verkan skall förstås i en antroposofisk världsbild. ”Vid sjukdom – i detta fall cancer – har den korrekta och harmoniska växelverkan hos [fysisk kropp, eterkropp, astralkropp och jagorganismen] rubbats. De fysiologiska (eteriska) processerna har lokalt fått fritt spelrum alt. hålls ej i schack av de, för organismen, gemensamt ordnande formkrafterna, varvid vävnaden utvecklas till att få ett självständigt liv och egen tillväxt. I en svulst är känsligheten och förnimmelsen (astralkroppen) lågt utvecklad liksom medvetandet (jagorganisationen). Den därvid okontrollerbara överaktiva tillväxten visar sig som en tumör.”
”Orsaken till denna obalans kan vara en skada på den fysiska kroppen, så som varaktig exposition för yttre faktorer (karcinogener), eller en svaghet i kroppen primärt eller sekundärt p.g.a. sjukdom, så som en svårare kronisk infektion. Även själsliga störningar kan befrämja cancer: årslånga bekymmer eller en närstående medmänniskas bortgång. För cancerns debut är oftast flera samverkande faktorer nödvändig. … Utifrån denna syn på cancerns orsaker är målet för den antroposofiskt vidareutvecklade medicinen ej enbart att angripa och få bort cancern – de sjukligt tillväxande cellerna (i den fysiska kroppen) utan att aktivera hela människan – hennes livskrafter (eterkroppen), själen (astralkroppen) och hennes jag (jagorganismen) – i den läkande processen. Att återskapa balansen de fyra väsensleden emellan.”
Därefter går skriften en kort stund över till att tala naturvetenskapens språk, ”Mistellektinerna inverkar på tumörcellernas ämnesomsättning genom att enzymatiskt förstöra ribosomalt RNA. … Viscotoxinerna inverkar på tumörcellernas yta – cellmembranet – genom att öka membranets permeabilitet”, för att sedan förvånande nog peta in ett stycke om konstterapi och läkeeurytmi i denna farmakologiska publikation.
Man hävdar att Iscador inte bara kan mildra biverkningar av cytostatika, utan till och med ersätta dem: ”Med Iscador®-behandling kan biverkningarna mildras i sådan grad att patienten ej längre känner av dessa, ibland kan cytostatikabehandling undvaras. Ofta känner patienten sig i bättre balans och har en mer harmonisk känsla på den plats där cancern tidigare befann sig.” Det påstås till och med att mortaliteten minskar: ”Vid användandet av Iscador® ökar också överlevnadstiden för cancerpatienter, jämfört med enbart konventionell (onkologisk) behandling”. Denna trosvisshet delas inte av forskare utanför den antroposofiska sfären.
Men hur skall man välja vilket mistelpreparat som passar bäst? Utan att ge någon förklaring beskriver Weleda att valet beror på tumörlokalisation och patientens kön. Något könsstereotypt skall män behandlas med ekmistel och kvinnor äppelmistel, utom för cancer i hud eller nasopharynx då båda kön rekommenderas tallmistel.
Iscador är till skillnad från många andra preparat från Weleda inte homeopati. Man sprutar in en mix av kanske tusentals främmande proteiner subcutant, och kan förvänta ett inflammatoriskt svar även om det sker en långsam uppdosering. Man uppmanas öka dosen tills man uppnår den optimala individuella dosen. Tecknen på det är förutom en förändring av allmäntillståndet, feber, lokal inflammation på injektionsstället eller efter hand förändrad blodbild. ”Känner sig patienten på injektionsdagen utslagen, småfrusen, småsjuk, får huvudvärk eller kortvarig yrsel är detta inte något tecken på att han/hon ej fördrar medicinen utan visar att dosen är verksam”.
Att deponera proteiner under huden är ett klassiskt sätt att presentera dem för immunförsvaret, både vid skolmedicinsk vaccination mot infektionssjukdomar och när vi på vår mottagning försöker dämpa allergi med hyposensibilisering. En risk vid upprepade injektioner med främmande protein är att patienter faktiskt kan utveckla allergi, och flera fall av anafylaxi är beskrivna vid behandling med Iscador.
Men om patienten blir sensibiliserad mot mistelprotein så anses det inte vara en absolut kontraindikation för vidare förskrivning utan tillverkaren rekommenderar att man då försöker genomföra en desensibilisering. Att vid allergi mot mistelpreparat framhärda i behandlingen ter sig för mig som potentiellt livsfarligt, och jag kan nästan svära på att detta kommer man inte få med sig Läkemedelsverket på om nu Iscador mot förmodan blir registrerat.
Får man på injektionsstället biverkningar då är det antroposofiska medel som rekommenderas: ”De lokala inflammationerna går tillbaka vid bruk av Combudoron® gelé eller kylande omslag med Weleda Calendula-essens, Weleda Arnika-essens eller med Mercurialis perennis [skogsbingel]10 % salva.”
Vidare är det en del homeopatiska preparat som rekommenderas vid komplikationer till malign sjukdom. Vid ascites föreslås injektioner av homeopatiskt tenn, Stannum metallicum praeparatum D8. Mot skelettmetastaser blir rådet homeopatiskt utspädda mineral, cerussit och fluorit. Och blir tumörsmärtan för svår anses lindring finnas i utspädda myror, Formica D15, alltså i spädningen en miljon miljard gånger. ”Injicera 1 ml subkutant, dagligen, smärtnära lokalisation . ”
Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?