Kvinnlig könsstympning är förbjudet, men i debatten är det få som helt vill förbjuda manlig cirkumcision. Det som föreslås är blott att skjuta upp rituell religiös omskärelse tills pojken blivit myndig man och kan fatta ett eget beslut. Det skulle öka, inte minska, den individuella religionsfriheten; friheten att själv besluta om oåterkalleliga sakrament.
De som hävdar att medicinskt onödiga operativa ingrepp på spädbarn bör fortsätta i religionsfrihetens namn ser inte trosfriheten som individuell utan som en grupps rättighet att behandla gruppens barn som den finner gott utan att fråga barnen. Vuxna vet oftast bäst, men jag vill fortsatt att gemensamt stiftade lagar kan övertrumfa religiös dogm och gruppers gamla traditioner.
Därför har vi redan lagstiftat om obligatorisk skolgång enligt statlig läroplan, förbud mot aga, förbud mot barnäktenskap, jämlikhet mellan könen och vi låter inte Jehovas vittnen bestämma om deras barn är på väg att blöda ihjäl. Det är rimligt att samhället ibland sätter gruppens eller föräldrarnas intressen åt sidan för att värna individuella rättigheter vi sätter högre. Nu är det dags att ta ett nytt steg mot ökad individuell frihet.
Att utvidga totalförbudet mot könsstympning till att även gälla män tycker jag vore för radikalt. Även om man kan tänka sig att unga män av släktingar pressas att gå med på en omskärelse de inte egentligen har lust till, tycker jag ändå att en myndig man skall vara fri att välja om han vill låta operera bort sitt preputium, av religiösa skäl eller för att minska risken att få HIV (fast kondom verkar bättre).
Omskärelse ger självklart smärta vid ingreppet och under läkningen. Omskärelse är inte ofarligt, ingen operation är helt utan komplikationer. Omskärelse dödar några och skadar ett stort antal pojkar i världen varje år, även om den individuella risken är liten i väst.
Jag vill verkligen rekommendera er att läsa den färska artikeln Complications of Circumcision där olika tekniker illustreras och möjliga komplikationer gås igenom. Artikeln är från Cohen Children's Medical Center vid Long Island Jewish Health System, så man får tro att författarna i grunden är positiva till omskärelse och knappast överdriver problemen.
Debatten om omskärelse har tagit fart i den kristna miljön, och jag läste i lördagens Göteborgs-Posten att prästen Annika Borg nu måste förklara sig inför Stockholms domkapitel, efter att hon i tidningsartiklar fört fram ungefär samma åsikt som jag ovan. Den som kopplat in domkapitlet är den tidigare ärkebiskopskandidaten Anna-Karin Hammar som på sin blogg skriver att "Det är dags att sätta ned foten mot bristande respekt för religionsfrihet och för barns mångbottnade behov av både tillhörighet och integritet".
Anna-Karin Hammar tycks se frågan om omskärelse som att de sekulära flyttar fram sina positioner i samhället, och det ligger förstås en sanning i det. Samtidigt kan man konstatera att Hammar knappast hade kunnat leva i ett registrerat partnerskap med en annan kvinnlig präst om inte sekulära krafter pressat bort svartrockarna från inflytande över lagstiftningen.
Den svenska debatten har fått International Council of Christians and Jews att komma med ett uttalande. Man förkunnar att "det är föräldrars religiösa rättighet att fatta beslut om att låta omskära sina söner. Bruket är inte skadligt och det finns inte något statistiskt eller medicinskt stöd för de påståenden som framförs av en del som vill förbjuda omskärelsen". Jag hänvisar till artikeln ovan, och det finns ett flertal andra genomgångar av komplikationsfrekvens.
Mitt i allt detta duckar ärkebiskop Anders Wejryd, som skriver så här på sin blogg: "Jag har fått en del frågor om hur Svenska kyrkan officiellt tänker om religions- och övertygelsefriheten just kopplat till omskärelsen bland judar och muslimer. Mitt enkla svar har varit att den inriktning som dokumentet Guds vägar har, med full respekt för judisk tro och sedvänja, naturligtvis står fast. Detta dokument är fastställt av kyrkomötet genom beslut."
Kyrkomötet 2001 klubbade dokumentet Guds vägar som ber om ursäkt för kyrkans tidigare antisemitism, och man bekräftar att Svenska kyrkan står bakom Charta Oecumenicas syn att "Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund." Skall vi tolka det som att Anders Wejryd håller med Anna-Karin Hammar och Göran Rosenberg om att åsikten att vi borde införa en åldersgräns för religiös omskärelse är liktydigt med antisemitism?
Foto: Mats Reimer