I förra veckan hamnade Dagens Medicin och vår reporter Mia Wärngård mitt i andra nyhetsmediers rapportering om hur Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, sköter sitt uppdrag. Skälet var att nämndens kanslisamordnare genom att klippa och klistra försökt dölja att skriftliga beslut skrevs betydligt senare än vad som angavs på själva handlingen.
Håndelsen bagatelliseras av nämndens ordförande Johan Munck och den vetenskapliga sekreteraren Gisela Dahlquist i en debattartikel i dagens tidning. De håller med om att de administrativa rutinerna inte varit de allra bästa men de menar att detta inte påverkat kvaliteten på nämndens övriga arbete.
Jag är inte lika säker. Grunden för fungerande myndighetsutövning är att det finns tydliga beslut som går att överklaga eller i efterhand granska. Det är då fullständigt oacceptabelt att över hälften av nämndens protokoll aldrig justerats. Den som vill granska hur nämnden jobbat kan inte göra det då protokoll saknas.
Men än värre är förstås att mängder av beslut om avslag i ärenden som människor försökt få prövade inte har upprättats på ett korrekt sätt. När vår reporter försöker få se de påstådda originalbesluten från 2006 och framåt, visar kanslisamordnaren mappar med klistermärken med texten "avskrivet" samt ett datum, men ingen signatur. Det är mestadels så som ärenden har avskrivits, uppger hon.
I några mappar finns blyertsanteckningar om att ärendet avslutats, med eller utan signatur eller datum. I andra mappar hittas ingen anteckning alls.
Tydliga skriftliga beslut som dessutom kommunicerats till den som skickat in anmälan saknas oftast. Då justitiekanslern 2010 gjorde ett stickprov för att se hur ärendehanteringen fortlöpte i ett speciellt ärende svarade myndighetens kanslichef att man var på gång med ett skriftligt beslut. Detta genomfördes dock inte formellt förrän i juni i år.
Det är naturligtvis självklart att en myndighet på ett korrekt sätt dokumenterar och kommunicerar sina beslut. Förhoppningsvis kommer det att bli så i framtiden även på Centrala etikprövningsnämnden efter Dagens Medicins avslöjande, men det oroar mig att nämndens ordförande och vetenskapliga sekreterare uppenbarligen inte förstått allvaret av det inträffade.