Det krävs ett nytt sätt att hantera kostnaderna för läkemedel framöver. Det internationella konsultföretaget IMS Health bedömer att läkemedelsnotan i Sverige totalt sett kommer att ligga still eller till och med minska något de kommande åren, men problemet är att kostnaderna rent budgettekniskt kommer att uppstå på nya ställen. Och erfarenheterna hittills är inte speciellt goda av vad som då händer.
I dag finns de stora kostnaderna inom apotekssystemet. De närmaste åren kommer detta att ändras dramatiskt. Många patent på breda preparat kommer att gå ut och ersättas av generika. Kostnaderna för läkemedel inom apotekssystemet kommer att minska.
Samtidigt uppstår nya kostnader för smala läkemedel mot till exempel cancer som är dyra per behandling. Eftersom behandlingen med de nya läkemedlen till stor del sker på sjukhusen uppstår kostnaderna där. I de flesta landsting har varje verksamhet eget budgetansvar där kostnaderna för både personal och läkemedel ingår. Dessutom finns det oftast ingen extern bedömning av patientnyttan i förhållande till kostnaden för de läkemedel som bara används på sjukhus. Det här innebär att det finns många skäl för en verksamhetsansvarig att fördröja nya dyra behandlingsmetoder. Det kan bli så dyrt att man tvingas minska sin personal.
För att inte patienter ska nekas bra behandlingar och för att svensk sjukvård ska fortsätta vara innovationsinriktad är det hög tid att lyfta bort läkemedelskostnaderna från verksamhetscheferna. Det är till och med tveksamt om det ska ligga på varje sjukhus.
Jag förstår vitsen med att fördela ut kostnadsansvaret så nära förskrivaren som möjligt för att se till att han eller hon är kostnadsmedveten, men det är orimligt att låta verksamheterna ta ansvar för de mycket höga kostnaderna för en del nya preparat. Besluten om läkemedelsbehandlingar borde ligga på staten. Detta både för att vi ska få en rättvis sjukvård och för att läkemedelsnotan bör betalas fullt ut av staten.
Det är klart att det här kan ske genom regional samordning som den som nu håller på att växa fram inom cancerområdet. Men hittills har det bara lett till avvaktan. Risken är uppenbar att både landstingen och staten tar chansen att smygvägen spara pengar på läkemedel genom att förhala processer och därigenom förvägra många patienter längre överlevnad och förbättrad livskvalitet. Det är inte acceptabelt.