De sex olika myndigheter som ansvarar för forskningspengarna i Sverige har lämnat en rapport till regeringen inför den nya forsknings- och innovationspropositionen. Efter att ha läst den blir jag oroad.
Vetenskapsrådets, Vinnovas, Formas, Fas, Statens energimyndighets och Rymdstyrelsens rapport För svensk framgång inom Forskning och innovation 2013–2016 är ett dokument som inte kan göra någon glad – allra minst de undertecknande myndigheterna.
Det är besvärande när ett dokument som ska övertyga regeringen om att satsa mer på forskning och innovation är så totalt visionslöst. Det som framför allt saknas är konkreta tydliga förslag på hur forskningen ska lyfta i Sverige. Den 40-sidiga skrivelsen svämmar över av vackra till intet förpliktigande meningar.
Det går inte att säga att förslagen är felaktiga, men att underteckna ett dokument fullt av självklarheter är inte heller särskilt modigt. Vem skulle säga emot att det är viktigt att forskningen har god kvalitet, att det är viktigt att forskningens framsteg kommer folk till godo, att det är viktigt att samarbeta med EU och mellan myndigheterna eller några självklara nya områden som man borde satsa på? För mig är det obegripligt varför de sex myndigheterna inte tar chansen att på allvar påverka svensk forskningspolitik.
När utbildnings minister Jan Björk lund (FP) i veckan kastade sig in i forskningsdebatten har han rätt i de flesta av sina punkter om vad som krävs, men även han blir mer mångordig än konkret. Han uttalar visserligen tydligt att det är viktigt att satsa på den kliniska forskningen, men ägnar sig mer åt att ställa krav på vad landstingen kan göra för att stärka forskningen än talar om vad regeringen tänker göra. Hans enda tydliga krav på regeringen är att ta bort värn skatten som inte har speciellt mycket att göra med svensk forskning.
Det som oroar är att utbildningsministern inte med ett ord nämner den rapport som faktiskt på ett mycket konkret och bra sätt föreslagit vad som krävs för att den medicinska forskningen ska återta sin topposition i världen, nämligen förslaget från Vinnova och Vetenskapsrådet om en behandlingsforskningsfond som finansieras till hälften av staten och till hälften av Sveriges Kommuner och Landsting. Det är ett förslag som på allvar är framåtriktat, klokt och innovativt. Jag hoppas verkligen att regeringen är beredd att genomföra det så fort som möjligt!