Tyvärr är det skrämmande att läsa Socialstyrelsens nationella utvärdering av bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancer. Skillnaderna i behandling beroende på var du bor eller vilken bakgrund du har är väldigt stor.
Män med hög risk för prostatacancer bör genomgå en skelettundersökning. Här har sjukvården i stort misslyckats genom att den totala andelen som genomgår undersökningen har minskat i stället för att öka. De regionala skillnaderna är dessutom enorma. I Kalmar får åtta av tio män med högrisk prostatacancer genomgå skelettundersökning, i Jämtland två av tio.
Ett annat exempel på regionala skillnader är multidisciplinära konferenser inför behandlingsstart vilket Socialstyrelsen rekommenderar. När det gäller tjocktarmscancer sker det i 87 procent av fallen i Västmanland, mot bara 13 procent i Västernorrland. Det är också nästan dubbelt så vanligt att patienter med låg utbildning får komplikationen perforerad tjocktarm vid operation av tjocktarmscancer än de som har hög utbildning.
När jag läser den här utvärderingen undrar jag om det är någon idé med nationella riktlinjer. Det är naturligtvis bra att staten genom Socialstyrelsen sätter ner foten i vissa frågor och bestämmer vilka behandlingsmetoder som faktiskt har starkast vetenskapligt stöd, men det är märkligt att riktlinjerna får så dåligt genomslag ute i sjukvården. Jag har svårt att begripa hur ansvariga sjukhuschefer och verksamhetschefer kan acceptera att sjukvården de bedriver inte är evidensbaserad, utan ibland till och med gör mer skada än nytta.
Samtidigt med utvärderingen kommer också Socialstyrelsens nya riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård. En viktig nyhet är att Socialstyrelsen slår fast att alla som fått någon av cancerdiagnoserna ska få en bedömning av behandlingsalternativen vid en multidisciplinär konferens. Alla ska också få en egen kontaktsjuksköterska. Det är bra att Socialstyrelsen blir extremt tydlig med vad som gäller.
Svensk sjukvård skulle öka kvaliteten avsevärt bara genom att göra en så enkel sak som att behandla patienterna enligt de metoder som är vetenskapligt bevisat effektiva. Vore jag landstingspolitiker skulle jag läsa Socialstyrelsens riktlinjer, se hur mitt landsting ligger till i de nationella kvalitetsregistren och sedan kräva att sjukvården faktiskt ger invånarna rätt behandling för sina skattepengar