Den 17/8 intervjuas professor Peter Krantz på rättsmedicin i Sydsvenskan. Intervjun handlar om anatomi. Gissa om professorn tycker att läkares kunskaper i anatomi är sämre idag än på hans tid?
Läkarlinjen styrs av olika tongivande specialisters särintressen. Kardiologer tycker att man ska lära mer om arytmier och pacemakers, kirurger vill att det ska assisteras mer på operationer, hematologer upplever att det är viktigt att studenterna kan namnen på olika cytostatika. Rättsmedicinare vill således att man ska plugga mer anatomi och återinföra dissektioner på läkarlinjen.
På Leonardos tid var anatomi nästan det enda man kunde lära sig om människokroppen. Då var det en jätteviktig del en läkares kunskaper. Men idag?
Jag gick den sista terminen på Lunds läkarlinje som dissikerade lik. Vi skar i muskler, nerver, blodkärl och senor i armar och ben. Vi hade demonstrationer då en anemisk adjunkt visade var olika organ hörde hemma i buken och bröstkorg och skämtade torrt/bisarrt. Jag tror att vi lade sammanlagt fyra veckor på eländet, kanske sex. Fyra terminer senare anslöt en grupp studenter som hade läst i Ungern till vår kurs. De hade dissikerat en dag i veckan i ett år (eller var det två?). Som ett litet test provade vi våra anatomikunskaper mot varann. Gissa om vi kom ihåg lika lite?
Det blivande läkare skulle ha nytta av på läkarlinjen är mer undervisning i ledarskap, sannolikhetslära (en rejäl duvning i Bayes´ teorem!), logistik och hur man samarbetar över specialitets- och yrkeskategorigränser. Ska man bli kirurg (eller rättsmedicinare) har man gott om tid att fördjupa sig i relevant anatomi under ST.
Låt oss inte ens diskutera att vrida klockan tillbaka till den gamla onda tiden. Det är framtiden vi ska koncentrera oss på.