Jag trodde inte att småbarn med akut undernäring och familjefäder med
tuberkulos skulle bli vardag. Men nu efter många månaders slipande på
mina tropikmedicinska kunskaper och kliniska färdigheter har jag vant
mig, och patienterna suger inte längre musten ur mig. Jag har till och
med fått tid att räkna lite på hur det går för oss med våra
övergripande mål.
Vårt projekt har två syften. Först och främst behandlar vi förstås
kala azar-patienter men det finns också en förhoppning om att
det med rätt behandling går att nästintill utrota kala azar-parasiten
i Bangladesh. Efter genomgången kala azar flyttar parasiten i en del
patienter ut i huden, i avsikt att träffa på en sandfluga som kan föra
den vidare till nästa person. Tanken är att Läkare Utan Gränser ska
hitta och behandla alla bärare av parasiten, både de med kala azar och
de som bara har hudinfektionen, samtidigt som hälsoministeriet på
olika sätt undanröjer sandflugan. Efter de knappa två åren som
projektet funnits här ser vi en dramatisk minskning i antalet
nya kala azar-fall och vi har bestämt oss för att ta steget
in i angränsande distrikt. Siffrorna är verkligen uppmuntrande och
glädjande för oss som jobbar förstås, men framför allt en stor lättnad
för de runt 500 familjer som annars riskerar att förlora en förälder,
dotter eller son i år.
Kala azar, eller Visceral Leishmaniasis, är en parasitsjukdom som sprids via sandflugor och som är i stort sett okänd i västvärlden. Fler än 12 miljoner människor i nära 90 länder är drabbade. Sjukdomen angriper immunförsvaret, orsakar feber, viktnedgång, blodbrist och mjältförstoring. Eftersom patienter med kala azar får nedsatt immunförsvar drabbas de lätt av infektioner som ofta leder till döden. Barn är särskilt sårbara. Ett växande problem är att många insjuknar i både kala azar och hiv/aids. Båda sjukdomarna bryter ner immunförsvaret och förstärker effekten av varandra.
Här kan du läsa mer om kala azar och Läkare Utan Gränsers arbete mot sjukdomen.