Det intressanta med tingsrättens dom är att den i princip kommer fram till samma slutsats som Socialstyrelsen gjorde i sin granskning för snart två år sedan. Att det inte finns någonting som pekar på att det hände något felaktigt eller brottsligt när de hjälpmedel som höll det gravt skadade barnet vid liv kopplades bort och barnet skulle få dö en stillsam död. Det enda märkliga, konstaterar domstolen, precis som Socialstyrelsen, är de orimligt höga halterna av tiopental som RMV hittat när de gjorde sin obduktion.

Domstolen förklarar i sin dom väldigt pedagogiskt varför proverna inte är trovärdiga. Trots att denna slutsats hade räckt för att frikänna läkaren går domstolen ett steg längre och konstaterar att det inte finns någonting av det som framkommit som pekar på att läkaren gjort något fel eller att hon skulle ha tillfört barnet tiopental.

Många som uttalar sig om detta fall gör allt de kan för att låtsas att det här är som vilket åtal som helst, men det vill jag bestämt hävda att det inte är.

Det är uppenbart att åklagar­ämbetet i brist på förståelse har krockat rejält med sjukvården.

Det är till exempel obegripligt att åklagarna ägnat så lite tankar och tid åt läkarens motiv. Varför skulle en erfaren läkare efter flera timmar plötsligt få för sig att barmhärtighetsmörda ett barn, som hon inte ansåg lida, någon timme innan barnet ändå skulle dö? Redan här blir åklagarnas brist på förståelse för sjukvårdspersonalens etik och arbetsvillkor tydliga. Dramatiken kring förhören med de inblandade med gripande på arbetsplatsen och lång häktning bidrog inte till att för­under­sökningen kunde skötas på ett professionellt sätt. Det bidrog bara till att ärendet plötsligt blev en maktkamp mellan åklagarna och sjukvården. När sedan åklagarna väljer att negligera Socialstyrelsens utredning, som tydligt kom fram till att inget anmärkningsvärt hade hänt, och i stället offentligt går till angrepp mot utredningen blir det än tydligare att man inte förstått.

Åklagarna vilar sig till slut bara på några provsvar som är helt orimliga, varför inser man inte det och lägger ner åtalet?

Jag tror att skälet är prestige och den prestigen kan vid nya tillfällen skapa problem om inte åklagarmyndigheten skaffar sig kunskap om hur sjukvården fungerar.