Socialstyrelsen lämnade i slutet av förra veckan en preliminär version av sin rapport Om jämlikhet i vården. I rapporten slår man fast en rad sanningar som vi känt till länge, att det finns stora regionala skillnader i sjukvården, att man får olika vård beroende på vilket kön man har, hur gammal man är, vilken utbildning man har, om man är utlandsfödd med mera.
En alarmerande slutsats i Socialstyrelsens rapport är dock att de socioekonomiska skillnaderna är tydligt större än de regionala som fått betydligt större uppmärksamhet genom åren. Det är alltså de människor i vårt land som är mest utsatta på olika sätt som också får den sämsta vården.
Det är naturligtvis en utopi att alla människor ska kunna få tillgång till exakt samma sjukvård. Men det finns mycket som går att påverka. När en patient väl kommer till sjukvården borde inte skillnaderna vara så stora som de är. Öppna jämförelser och kvalitetsregister av olika slag borde leda till att kvaliteten mellan olika verksamheter jämnas ut och generellt blir bättre. Men det räcker inte, sjukvården måste också arbeta systematiskt med att minska hur fördomar styr hur patienterna behandlas.
Det är dock inom en annan del av sjukvården som jag tror att det går att påverka skillnaderna mest – i det förebyggande hälsoarbetet. Socialstyrelsen pekar ut barn och skolhälsovården som ett område där det behövs satsningar för att tidigt försöka påverka barns och ungdomars livsstil. Efter årtionden av nedskärningar är det dags att satsa. Jag är övertygad om att varje investerad krona kommer att betala sig rejält i minskade sjukvårdskostnader.
Sedan kan jag inte låta bli att slå ett slag för allmänna hälsokontroller och hälsosamtal. I slutet av 1980-talet var dödligheten i Västerbotten klart högst i landet. Sedan dess har man i länet arbetat målmedvetet för att minska den. Den viktigaste delen i arbetet är den hälsokontroll och det hälsosamtal som samtliga västerbottningar kallas till det år de fyller 40, 50 och 60 år.
Kontrollerna och samtalen har lett till att västerbottningarna har gått från att vara sjukast i landet till att tillhöra de friskaste. Det är dessutom just skillnader i dödlighet beroende på socioekonomisk tillhörighet som har minskat. Det är verkligen dags att fler nu följer Västerbottens exempel om de menar allvar med att försöka uppnå en jämlikare sjukvård.