Den mest intressanta är den som Torbjörn Tännsjö diskuterar i en debattartikel, huruvida de medicinetiska övervägandena står i motsättning till nuvarande lagstiftning. Både enligt Svenska läkaresällskapets etiska riktlinjer och Socialstyrelsens riktlinjer för vård i livets slutskede anses det viktigast att sätta patientens välbefinnande först vid behandling av en människa som är döende.

I praktiken innebär det att det anses rätt att till exempel ge smärtstillande eller muskelavslappnande mediciner för att minska en patients lidande även om denna medicinering skulle kunna påskynda döden. Det handlar alltså om läkarens motiv för att ge ett visst läkemedel, är syftet att lindra plåga är det enligt medicinsk etik okej, är syftet att påskynda dödsförloppet är det fel. Frågan är dock om åklagarmyndigheten håller med om denna tolkning. När åklagaren nu åtalar och går till domstol med fallet så diskuterar han inte denna fråga alls. Han anser att det räcker med att effekten av läkemedlen blev att flickan avled för att han ska kunna åtala läkaren för dråp. Han anser sig inte behöva diskutera läkarens motiv för detta.

Om åklagaren skulle kunna bevisa att läkaren verkligen gav tiopental och eventuellt morfin i hög dos till det döende barnet och läkaren då skulle hävda att hon gjorde det för att minska barnets lidande skulle det vara intressant att se hur domstolen skulle döma. Skulle en dom vinna laga kraft som innebär att läkaren då döms så står lagen och den medicinska etiken emot varandra och då borde lagen snarast skrivas om och anpassas till den medicinska etiken.

Som jag ser det har åklagaren problem redan med att bevisa att det verkligen var läkaren som gav tiopental, sedan kommer det oerhört osäkra rättsmedicinska läget, där olika experter gör olika bedömningar av hur de rester av medicin som finns i den lilla flickans kropp ska tolkas. Och till sist då frågan om motivet, om det har skett så som åklagaren hävdar – gjordes det av misstag, för att minska lidande eller för att förkorta livet för flickan. För mig är det en skandal att åklagarmyndigheten väljer att fullfölja åtalet.

Mikael Nestius
chefredaktör