Knappt hann hon presentera rapportens slutsatser på DN debatt innan olika debattörer försökte ta heder och ära av henne. Främst gick grupper kring Svenskt Näringsliv och borgerliga ledarsidor till attack.

Vad var det då för slutsatser som väckte så starka känslor? Det som Hartman och hennes medförfattare kommer fram till var att det saknas vetenskapliga bevis för att privatiseringen och valfrihetsreformerna inom välfärdssektorn medfört högre kvalitet och/eller lägre kostnader. Skälet till att det saknas vetenskapliga bevis är helt enkelt att de saknas forskning på området. Det kan innebära att det faktiskt skett betydande ekonomiska vinster och bättre kvalitet, men det finns inget som bevisar det. Slutsatsen av rapporten är egentligen att det behövs bättre system för att följa upp kvalitet och resultat inom välfärdssystemen och att det behövs mer forskning.

Attackerna mot rapporten sköt huvudsakligen in sig på något som rapporten inte diskuterade, nämligen att valfriheten i sig har ett värde. Bara att medborgaren har möjlighet att välja skola eller vårdcentral har ett egenvärde menade kritikerna, att ifrågasätta detta är i princip ett politiskt ställningstagande som SNS inte borde göra. Och eftersom SNS i huvudsak finansieras från näringslivet var det uppenbart att många näringslivsföreträdare kände sig svikna av sina egna.

SNS vd Anders Vredin satte munkavel på Laura Hartman så att hon inte kunde försvara sig mot angreppen. Det i sin tur ledde till en massiv kritik mot SNS och Vredin bad om ursäkt, men det räckte inte utan Vredin tvingades bort från sin post. SNS trovärdighet som fristående forskningsstiftelse är nu starkt ifrågasatt. Det kommer att krävas tid och arbete för att vinna tillbaka framför allt vetenskapsvärldens förtroende.

Sjukvården var det område som kom bäst ut i rapporten. Tillgängligheten inom framför allt primärvården har blivit bättre efter vårdvalsreformen. Det finns också mycket som pekar på att sjukvården blivit effektivare genom de privatiseringar som skett.

Även om jag är en varm anhängare av konkurrens och privatiseringar anser jag inte att de har något egenvärde. Ska utvecklingen fortsätta måste resultatet bli bättre kvalitet till lägre kostnad och då måste det till bättre kvalitets­mått inom sjukvården.

Mikael Nestius
chefredaktör