Celinas blogg

Dags för ett större professionellt ansvar

Jag har alltid argumenterat för att apotekare och receptarier bör tas tillvara på ett bättre sätt. Speciellt nu när rollerna som rådgivare och expert ifrågasätts från olika håll. När vissa verkar anse att en kassörska med en kort vidareutbildning lätt skulle kunna ta över rollen som rådgivare i läkemedelsfrågor. Handels utspel gjorde mig ordentligt mörkrädd! Jag börjar känna mig tjatig i denna fråga men tänkte i alla fall försöka förtydliga vad jag menar.

Utgångspunkten i mina resonemang och ibland protektionistiska förhållningssätt är att apotekare och receptarier förutom ämneskunskap besitter stor professionalism och är rustade att ta ett personligt ansvar för patientens/kundens bästa bl.a. i och med sin legitimation. Men vi riskerar alltid liksom många andra yrkesgrupper att kompromissa bort vårt professionella ansvar för ökad profit och arbetsgivarens önskemål. Om man ger efter för detta och som apotekare eller receptarie blir någon som enbart vet mycket om läkemedel utan att kunna tillämpa kunskaperna på ett vettigt sätt och med kundens bästa för ögonen, då förtjänar vi inte heller högre status, nya möjligheter och större ansvar. Då förtjänar vi kanske inte något mer än att vara kassörskor.

Organisationer och företag bör därför arbeta med långsiktighet, moget ledarskap och flexibilitet för att kunna stödja dessa professionella individer.

Vissa säger att det personliga ansvaret har försvagats i Apoteket ABs regi. Något som är tydligt är i alla fall att det professionella ansvaret hos apotekare och receptarier förmodligen kommer att bli allt viktigare i och med denna nya apoteksmarknad, med turbulens, slimmad overhead och många små företag. Just detta innebär ju en risk men samtidigt en möjlighet för oss att ta ett steg fram och ta på oss större personligt professionellt ansvar än någonsin. Hög etisk integritet och stor emotionell intelligens, i kombination med exempelvis flexibiliteten i små företag skulle kunna innebära en fantastisk utveckling. Något som gynnar både våra yrkesgrupper, apoteksbranschen och apotekens kunder.

En rolig nyhet från Lund

Lund ansökte igår om att få utbilda apotekare, med fokus på klinisk farmaci. Utbildningen ska vara uppbyggd enligt 3+2-modell, och tanken är att receptarier ska kunna vidareutbilda sig till apotekare i Lund.

Som det fungerar idag är det oerhört svårt för en utbildad receptarie att läsa upp till en apotekarexamen. Det kan ta drygt 4 år. Detta är orimligt, och det är därför oerhört kul att utbildningssamordnare tar hänsyn till detta när de utformar utbildningar. Att utbildningarna anpassas sinsemellan bör vara en kvalitetshöjande faktor i och med den ökade flexibiliteten för studenterna. Det blir dessutom tydligare vad som är gemensamt och vad som skiljer apotekar- och receptarieutbildningarna.

Tycker att detta är en rolig nyhet. Jag vet att inte alla håller med mig, men jag tror att det finns behov av denna utbildning. Kommuner och landsting är tvungna att inse nyttan av apotekare i vården, i och med de vetenskapliga undersökningar som publicerats. Man bör inte med gott samvete kunna bortse från den nytta som apotekare inriktade mot klinisk farmaci kan tillföra.

Mer läkemedel åt folket

Nu ska ett antal receptfria läkemedel släppas till övrig handel. En preliminär lista från Läkemedelsverket visar vilka läkemedel som skulle kunna bli aktuella.

”Hurra, då slipper man gå till apoteket för att köpa sina Treo när man är bakis!” säger en kompis. Jag känner mig tvungen att berätta lite om acetylsalisyrsyrans mörkare sidor. Samma kille tycker då att det är konstigt att Treo säljs receptfritt och att det i alla fall inte borde säljas utanför apotek.

Det låter som om han tycker att storebror staten borde ta hand om detta, genom att öka informationen den oberoende informationen kring läkemedlet. Han menar vidare att om något är receptfritt, då är det ju relativt fritt fram. För ett inte tala om ”ICA-läkemedel”. Det är ju ett säkert tecken på ofarlighet, och på att det inte är så noga exakt hur de används. ”Man sänder ju den signalen” menar han.   

Visst, det finns en del läkemedel som bör kunna släppas till allmän handel, men om jag själv skulle få bestämma så skulle listan från Läkemedelsverket  kortas ner avsevärt .

Med tanke på att detta frisläppande förmodligen kommer att påverka konsumtionen en hel del och att man exempelvis på vissa håll misstänker att frisläppandet av paracetamol till övrig handel kan ha orsakat en ökning av antalet paracetamolförgiftningar, så tycker jag nog att försiktighetsprincipen bör gälla.

Efter en snabb informationssökning så verkar ju dokumentationen på denna typ av frisläppanden lämnar en del att önska. Ytterst handlar det ju till stor del om att bevisa nyttan av arbetet som görs på apotek av respektive yrkesgrupper – något som man definitivt skulle kunna bli bättre på.

Ytterligare en anledning att vara försiktig när man fastställer denna typ av lista är att det  gissningsvis är svårare att ta bort preparat från den än att lägga till.

Äntligen sol!

Efter de senaste veckornas höstväder känns det underbart. Det är dags för semester.

Farmaci-Sverige behöver vila.  Vi behöver samla krafter inför hösten, då så mycket ska diskuteras, beslutas och utformas.

En av de st ora utmaningarna är att se till att få den marknad med sund konkurrens som vi alla vill ha – där det finns plats för stora och små, och för olika lösningar och sätt  att tillgodose kunders och patienters behov.

Detta är en förutsättning för att den kompetens som Sveriges farmacevter besitter ska kunna användas på bästa sätt.

Men nu är det som sagt dags för välbehövlig semester!

Hoppas ni alla får en solig och härlig sommar!

Från pillertrillare till...

Hur får vi bästa möjliga utbildningar?

Nu är det dags för ett historiskt beslut

Nu är det dags. Beslutet angående omregleringen av apoteksmarknaden.

Det finns enligt mig mycket att vara kritisk till angående hur texterna är utformade, men i det stora hela så känns det ändå positivt. Omregleringen innebär ju fantastiska möjligheter som öppnas för oss apotekare och receptarier,  liksom  för Sveriges apotekskunder.

Allmänheten verkar dock inte vara speciellt medveten om att denna förändring är på gång. När man pratar om att monopolet förmodligen kommer att försvinna blir en del oroliga. Många känner att Apoteket AB stått för en slags trygghet och man känner att denna trygghet är hotad i och med omregleringen.

Mitt svar på detta är att tryggheten består – det är nämligen kompetensen som är  den viktigaste tryggheten. Och kompetensen kommer att fortsätta finnas oavsett om namnet på apoteket runt hörnet ändras. Apotekare och receptarier kommer att fortsätta jobba för en trygg och säker läkemedelsanvändning. Och som sagt, allting kanske inte blir rosenrött ända från början (vore t.o.m. konstigt om det inte uppkom en del barnsjukdomar) men i slutändan  leder förhoppningsvis detta till en sundare apoteksmarknad .

Jag kommer i alla fall att befinna mig på plats i och utanför riksdagen på onsdag.  Kanske måste man också dricka ett glas champagne/gravöl. Detta är ju faktiskt en historisk dag.

Utbildning i receptfritt?

Ska butiker som vidareutbildar sina medarbetare få större friheter i att sälja receptfria läkemedel?

Jag är personligen lite skeptisk mot att man vill ”fortbilda personal” istället för att anställa utbildade farmacevter. Det förra antyder en snuttifierad utbildning, som i sin natur inte kan vara mer än ytlig. Jag tror inte riktigt på detta. Jag tror däremot på högskoleutbildning.

En utbildning ger ämneskunskap. Den ger färdigheter. Den ger även nya att tänka – nya sätt att förhålla sig till kunskap (söka, värdera, förklara, tolka etc). Sånt tar tid att lära sig, och längden på utbildning spelar därför roll. Ett par veckors internutbildning kan inte jämföras med fleråriga högskoleutbildningar. Resonemangen kring värdet av utbildning är stundtals ganska flummiga. Men viktiga.

Jag tror i alla fall på utbildning – men kvaliteten, innehållet och längden har faktiskt betydelse.

Liv efter omregleringen?

En motmotion

Valda delar av oppositionen kom förra veckan ut med en motmotion där de yrkar på avslag av den lagda propositionen ”Omreglering av apoteksmarknaden”. Även om man yrkar på avslag så tar kritiken nu tar lite mer konstruktiva former!

Man skriver bland annat:

”Insatser och åtgärder för en bättre och säker läkemedelsanvändning saknas i regeringens proposition. Regeringen föreslår att det inte ska krävas apotekarkompetens för att bli läkemedelsansvarig på ett apotek. Vi är emot detta förslag och anser att den som ska vara läkemedelsansvarig ska vara apotekare. Det skulle överensstämma med hur det är i andra länder. Eventuella praktiska problem hade gått att lösa med dispenser och övergångsregler. Regeringens förslag kan på sikt leda till en kvalitetsförsämring av apotekens tjänster.”

Jag tycker personligen att det är bra att man nu ger sig in i mer specifika resonemang kring hur propositionen konkret skulle kunna förändras!

Oavsett vad man tycker i sakfrågorna så är det väl alltid bättre att ge förslag till förbättringar än att bara säga nej...

Utbilda FLER apotekare!

Högskoleverket har just släppt sin rapport ”Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden – ett planeringsunderlag inför läsåret 2009/2010” där de skriver att det kommer att bli ett överskott av apotekare i framtiden.

Man blir helt matt. Först kommer regeringen och säger att det finns för få apotekare för att ha ett absolut apotekarkrav på apotek, och sedan kommer Högskoleverket och säger att det finns för många. Dessutom på mycket tveksamma grunder. I alla fall, om man lägger ihop detta får man ett budskap:

”APOTEKARE, NI BEHÖVS! MEN NI ÄR FÖR FÅ FÖR ATT ANVÄNDAS ORDENTLIGT OCH FÖR MÅNGA FÖR ATT UTBILDA FLER – SORRY…”

(En kompis, lagd åt det konspirationsteoretiska hållet, börjar nu misstänka att det finns en hemlig statlig agenda, som går ut på att utrota apotekaryrket.)

Jag vet att många är fruktansvärt  besvikna över att regeringen inte ställer absoluta krav på apotekarkompetens, men kom ihåg att resonemangen ändå har varit att det BÖR vara en apotekare som är läkemedelsansvarig. Och även om regeringen inte tar sitt ansvar i lagstiftningen, så inser förhoppningsvis nya apoteksaktörer – till skillnad från monopolisten - värdet av att anställa apotekare.

Problemen med läkemedel är stora och apotekares kunskap behövs. Jag tror faktiskt personligen att det behövs fler apotekare och att man borde utöka utbildningsplatserna. Vi är faktiskt en jämförelsevis liten yrkesgrupp idag, med relativt låg arbetslöshet. Det är klart att man inte ska vara för många och utbilda till arbetslöshet, men jag tror inte att apotekare riskerar detta. Inte på långa vägar.

Vår!

Vår!

Jag älskar grus!

Känslan av knastrande småsten under fötterna är ett tecken på att våren är på väg! Vetskapen om att våren snart är här gör allt lite roligare. Stegen blir lättare, jag blir gladare, allt känns liksom mer hanterbart.

Min favoritvårdikt är Karin Boyes.

Starkt varumärke...

Är det någon som lyckats undgå att höra att Apoteket AB har ett ”starkt varumärke”? Häromdagen läste jag för femtiosjunde gången under mitt väldigt korta yrkesliv om Apoteket ABs bedrift i att ha lyckats skapa ett så pass starkt varumärke.

Men är detta verkligen en så stor bedrift? Eller är det inte i själva verket så att  ALLA apotek i ALLA länder  generellt har starka varumärken? Och om man då får vara ensam på apoteksmarknaden så kanske det inte är en bedrift att lyckas med detta, utan det kanske snarare vore ett grovt misslyckade att INTE ha ett starkt varumärke..?

Kompetens eller hudkräm?

Apoteket AB:s Stefan Carlsson uttalade sig i senaste numret av Läkemedelsvärlden. Han skriver – enligt den linjen han länge verkat jobba hårt för – att han anser farmaceut räcka som kompetenskrav inom apoteksvärlden. ”Det här med titlar tror jag hör forntiden till”, säger Stefan.

Jag berättade detta för min kompis som har magisterexamen i retorik. Hon applåderade Stefan för detta! Hon tyckte att det var genialiskt uttryckt. Att få detta till att låta som att frågan handlade om status, var enligt henne ett otroligt smart grepp. Istället för att använda ordet ”kompetens” eller ”utbildning” så använde han ordet ”titlar”, vilket får folk att tänka på 1800-tals män med höga hattar och näsan i vädret…

I vilket fall – är inte denna ståndpunkt konstig?

Kan man verkligen som överhuvud för monopolföretaget inom apoteksmarknaden helt och hållet förbise de personer med den högsta utbildningen inom området? Kan man jobba för att deras kunskap inte tas tillvara och för att på en omreglerad marknad ha lägre kompetenskrav än resten av världen? Är det rimligt?

Har inte Stefan, Apoteket och i slutändan staten ett ansvar för högsta möjliga farmaceutiska kvalitet på apoteksmarknaden? Eller ser man det som sin viktigaste uppgift att kränga hudkräm?

Till nya apoteksaktörer

Till nya apoteksaktörer: Jag är en tjej på 27 jordsnurr som gillar skogspromenader och mysiga hemmakvällar.

Jag söker dig – klok och omtänksam apoteksaktör som uppskattar initiativ, självständighet och kompetens. Svar till ”hoppfull apotekare”.

Jag har jobbat på apotek – sist på sjukhusapotek i Stockholm. Men mitt förhållande med Apoteket AB började som praktikant. Jag gick in i detta med stor entusiasm – tyckte det skulle bli kul att testa mina kunskaper inom mitt utbildningsområde och använda mina kunskaper för att hjälpa människor. Jag hade ingen koll på företaget sen utbildningstiden, utan mitt ”förhållande” med Apoteket AB började alltså förutsättningslöst men med stora förhoppningar och förväntningar.

Som i alla förhållanden så finns det en tid av att vara nykär. Allt är bra och rosa och fluffigt. Man blundar för allt negativt. Men några veckor in i detta förhållande började jag bli misstänksam. Det kändes inte som att Apoteket AB såg mig. Det kändes inte som att jag som apotekare var behövd överhuvudtaget. Inget ont om mitt praktikapotek – alla var helt underbara och stämningen var otroligt trevlig. Vad jag pratar om är de stämningar man kände från ledningshåll.

På läkemedelskongressen samma år fanns en representant från HK med för att prata om kompetens. Men trots de fina orden som sades så lyste det igenom alltför tydligt – apotekare ansågs i princip överkvalificerade för apoteksarbete. Dessutom insåg jag mer och mer att min kreativitet och vilja att tänka nytt inte alls skulle passa in alls i detta monopolföretag.  Detta kändes hemskt att inse, speciellt då jag gärna sett en karriär inom apoteksbranchen, och fortfarande känner att det finns mycket i denna bransch som lockar. Men själva företaget gjorde att jag tappade mycket av min tilltro till branschen.

Kärleken övergick till besvikelse och en viss dos bitterhet. Detta övergick sedan i handling, i och med min del i bildandet av apotekarnätverk. Men trots detta så finns viss del av bitterheten  mot detta företag fortfarande kvar… väntar därför med spänning på de nya aktörer som kommer in på marknaden. 

Om jag någonsin ska kunna lockas tillbaka till apoteksvärlden krävs  ett nytt förhållande med någon som uppskattar mig för den jag är och den kompetens jag har.

Till alla surtanter

Vad lätt det är att fastna framför datorn! Klockan är kvart i åtta och jag skulle åkt hem för en timma sedan, men jag fastnade framför skärmen. Man vill ju hänga med. Vill ju veta vem som tyckte vad i vilken fråga idag, liksom.

Framför allt så blir jag glad av att sitta och läsa debattartiklar och kommentarer – även om jag inte håller med om vad som sägs. Tycker att det är kul att folk engagerar sig i sin omvärld! Att de blir arga och protesterar. Att de ger alternativa förslag på lösningar. Diskussionerna visar på levande demokrati! Blir nästan lite tårögd när jag tänker på det…

Verkligen tack till alla er som bidrar till ett öppnare samhälle – även om det så bara är genom en arg lapp i tvättstugan! ; )

Jag hamnade i Tierp

Jag är en pendlare. Jobbar i Stockholm, bor i Uppsala och åker tåg däremellan. Jag gillar att åka tåg – man får tid att göra sånt som annars lätt prioriteras bort; läsa tidningen, fundera över dagen etc. I förra veckan spenderade jag hemresan med att läsa Jenny Carlssons examensarbete ”Apotekare – en utrotningshotad art?”.

Redan titeln gjorde att jag var fast. Arbetet handlar om apotekarens roll i dagens Sverige och är en analys av apotekaryrket i den offentliga debatten under åren 2005-2008. Ambitionen är att analysera apotekaryrket utifrån vissa professionskriterier: auktoritet, sanktion från samhället, utbildning och vetenskap, etiska värden och konfidentialitet, samt professionell kultur. Utifrån detta kan man få en indirekt beskrivning av hur yrket ser ut idag, samt vad som håller på att hända med yrket och yrkesrollen.

Jenny skriver om hur apotekares roll dramatiskt förändrats under 1900-talet – från tillverkning av läkemedel till något annat. Hon skriver om att rollen kommer att fortsätta förändras framför allt i och med den förestående omregleringen av apoteksmarknaden.

Slutsatsen i arbetet är att både samhället och apotekare själva har en osäker bild av apotekarprofessionen och dess framtid. Jenny skriver om vikten av att våga diskutera yrkesrollen. Att både apotekare och receptarier skulle gynnas av tydligare roller. Att vi måste våga ifrågasätta vår roll för att komma fram till om det är viktigt eller ej med en apotekarprofession samt vilken denna roll ska vara. Hon säger också att vi inte kan sitta och vänta på att nya arbetstillfällen och tydligare roll bara kommer, utan att vi själva måste agera. Otroligt intressant läsning med andra ord!

Kanske lite för intressant… När jag tittar upp från mina papper upptäcker jag att det var drygt en timme sedan vi lämnade Stockholm och att jag borde ha anlänt i Uppsala för 25 minuter sedan. Har första gången missat min hållplats. Tvingas gå av i ett folktomt Tierp ett par minuter senare och upptäcker att jag dessutom lämnat mitt kontokort hemma. Efter en stunds ångest får jag tag på en busschaufför som har medlidande och skjutsar mig hem gratis. Tack o lov!

Slutsatsen är att jag vill tacka Jenny för ett otroligt intressant examensarbete! Fler borde läsa det - men kanske inte som just tåglektyr! Exjobbet finns att ladda ned här.

Om kötider och annat

Jag har en kompis - apotekare - som jobbar på apotek och har blivit besatt av kötider. Hon erkänner detta själv. Från att hon vaknar på morgonen tills att hon går och lägger sig på kvällen så tänker hon på kötider. Ibland drömmer hon till och med om kötider.

På de flesta apotek så får just ordet kötider starka reaktioner. Adrenalinet rusar till. Ansiktsfärgen ändras.

Efter ett massivt tryck från Apoteket ABs ledning under lång tid så har man lyckats förvandla detta till en huvudfråga för sin personal. På enskilda apotek delas det ut belöningar efter huruvida man uppnår kötidsmål. "En tårta till personalen om vi uppnår medelkötid på under 4 minuter..."

Många med mig känner nog att detta har gått till överdrift. Missförstå mig inte, att ha bra service till apotekskunder är i förlängningen viktigt av många skäl - i slutändan förmodligen även för folkhälsan. Vore dock bra om en rejäl andel av denna energi kunde satsas på att exempelvis utveckla farmacevtiska tjänster. Med ett monopolföretag som stått för utvecklingen inom detta område de senaste 40 åren, så finns det definitivt förbättringspotential!

Och till Apoteket AB - tänk till lite! Är det inte ganska farligt att flytta fokus från det professionella? Vill ni inte ha apotekspersonal som i första hand ser till att apotekens kunder får rätt läkemedel, tar dem på rätt sätt och blir ordentligt informerade om sin medicin - eller är det viktigare att slänga ut läkemedelsburkarna så snabbt som möjligt?

Tänk också på att ni snart kommer ni få konkurrera även om era anställda! Och att jaga bättre kötider är faktiskt inte så inspirerande i längden...

SÖKES: En hjälte

"Apotekare, då jobbar du på apotek, va?".

Ovanstående kommentar är jag numera ganska trött på att höra. Den har nämligen yttrats ett par gånger. Likaså vet jag receptarier som suckar högljutt när de hör uttalanden som:

"Receptarie, sa du... Menar du receptionist?"

På ett sätt är det dock förståeligt. Våra yrkesgrupper är relativt små. I Sverige finns drygt 5000 receptarier och ca 2500 apotekare. Dessa grupper kan jämföras med ca 30 000 läkare och ca 100 000 sjuksköterskor. Men trots att vi är relativt få så skulle jag inte ha något emot åtminstone lite mer kändisskap.

Med detta sagt skulle jag vilja ta tillfället i akt och efterlysa en hjälte - i form av en apotekare eller receptarie! En idol/hjälte är någon som visar vägen. Som föregår med gott exempel. Som synliggör.

Söker alltså en person som kan uppmärksammas på TV4-nyheterna för sina gärningar. Som kan hyllas med blommor och medaljer. Som kan vara förebild för resten av yrkeskåren. En hjälte skulle t.ex. kunna vara en apotekare som verkat för högre kvalitet i läkemedelshanteringen på sjukhus/apotek/företag, eller som har bidragit till viktiga forskningsframsteg. Eller en som upptäckt fel i en patients läkemedelsordination och därmed förhindrat för hög dosering/dubbelmedicinering eller liknande. Allra helst ska apotekaren/receptarien ha räddat liv - det gör sig dessutom bra på en löpsedel.

Om du känner någon som passar in i denna beskrivning - ring Aftonbladet och tipsa! Självklart bör alla farmacevter ansvara för att synliggöra sin profession och se till att deras kompetens kommer samhället till nytta, men det vore inte fel med någon som kunde gå främst och visa vägen.