”Ge oss referenser till det du skriver, Ylva Johansson”
2009-02-26 DEBATT: Apotekarna Joakim Söderberg, Hanna Gyllensten och Laila Yakob ifrågasätter att monopolet varit ett vinnande koncept i ett svar till Ylva Johansson.
Ylva Johansson, socialdemokraternas talesperson i vårdfrågor, har svarat på den debattartikel vi publicerade här på Dagens Apotek i måndags.
Tyvärr rättfärdigar hon i sitt svar den hotretorik som s använt i den här frågan under det senaste året. Vi hade något naivt hoppats på en ursäkt till den del av kåren som ser att man som företagare skulle kunna göra stor nytta inom det svenska apoteksväsendet.
En positiv sak med Johanssons svar är dock att vi nu när vi lyckats få hennes uppmärksamhet kan passa på att ställa ett antal frågor som vi försökt få svar på från s under en längre tid.
Mycket av det som Ylva Johansson skriver känns nämligen igen från den motion som s lagt angående omregleringen, se länk här intill. Redan när den lades fram agerade vi jobbiga naturvetare och bad om referenser på ett antal av de påståenden som användes i motionen. Vi fick noll svar. Men alltså en ny chans nu.
Ylva Johansson skriver:
”Sverige har ett av världens mest kostnadseffektiva system för distribution av läkemedel.”
Referens på det?
”Göran Hägglunds apoteksreform ökar statens kostnader för läkemedel med flera miljarder.”
Referens på det?
Om vi inte får svar den här gången heller är vi nödgade att göra det som naturvetare gör när de inte får referenser på påståenden, nämligen utgå från att de är felaktiga.
Ylva Johansson skriver också ”Varför ändra ett vinnande koncept?”. Under s-ledda regeringar har två separata utredningar kommit fram till att apoteksmonopolet bör avskaffas. Den enda utredningen som tillsatts på området där man inte kommit fram till den slutsatsen är den som Ylva Johansson beställde och där man tydligt i direktiven sett till att den slutsatsen inte kunde nås. Trots det lyckades även den utredaren i sin presentation av utredningen ge ett antal för s obehagliga förslag kring monopolets vara eller icke vara. Tyder det på att monopolet har varit ett ”vinnande koncept”?
Johansson anger att läkemedel är en viktig del av sjukvården och att det därför finns ”mycket starka hälsopolitiska skäl till att hanteringen av läkemedel sker med full insyn och med rigorös säkerhet”, vilket hon ser som ett skäl för monopol. Innebär det att det inte finns någon annan plats i världen som apoteksverksamhet fungerar? Att man utan monopol inte kan garantera den insyn och den säkerhet som krävs för en god läkemedelsförsörjning? Har Johansson berättat det för Storbritannien, Kanada och Tyskland med flera? Är det så att dessa länder har större problem orsakade av läkemedel än vad vi har i Sverige? Referens på det, tack.
Skriv kommentar
Dagens Apotek vänder sig till yrkesverksamma inom läkemedelsområdet och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Ylva Johansson kanske vill förstatliga all sjukvård? Inklusive tandvård?
För Ylva verkar det som om privat = oseriöst!
Ylva tycks inte förstår att det finns en stor majoritet apotekare som har en yrkesheder. Trots monopolet!
Utveckling kommer inte genom monopolföretags huvudkontor i Stockholm, utan genom lokalt samarbete och konkurrens.
Seriös apotekare
Anmäl kommentar
Monopolet har bidragit till en situation där helt andra faktorer än kompetens, framåtanda och rörlighet premieras. Det är som om bara en enda aktör i Sverige skulle finnas för juristfirmor eller elektriker. Det finns inget sakligt eller moraliskt stöd för att fortsätta med detta världsunika system som slår ut människor yrkesmässigt och socialt.
Anmäl kommentar
Intressant att se att diskussionen apotekare VS receptarier tas upp här, detta har ju egentligen inte med saken att göra. Vad det handlar om här är snarare att man i ett läge då vi vet att den nuvarande regeringen vill avveckla Apoteket ABs monopol (av politiska skäl som alltså egentligen inte har något att göra med eventuell lönsamhet eller effektivitet i nuvarande system), och att då som opposition gå ut och "skrämma" eventuella entreprenörer (apotekare, receptarier eller helt "vanliga" människor) med att dessa minsann får skylla sig själva om de öppnar apotek, för vid ett maktövertagande tänker man ändra spelreglerna och möjligheterna till lönsamhet radikalt. Vad säger detta till de framtida entreprenörerna?
Anmäl kommentar
Då var det min tur att spela djävulens advokat igen:
Att man på svenska apotek identifierar LRP är visat, de tillhör väl de bättre svenska studierna. Vad som inte ännu är visat är hur kliniskt relevanta dessa problem är och vilka interventioner som är effektiva. Det steget saknas fortfarande. OK man kontaktar läkaren (eller: det har man slutat med på svenska apotek, patienten får själv göra det), men apotekaren har inte visats ha en roll i lösningen av problemen.
Att det förekommer en avsevärd läkemedelsrelaterad morbiditet är vi nog överens om. Men detta faktum är inte i sig ett bevis för att det behövs apotekare (eller apotek för den delen). Där måste man i så fall jobba fram utbildning, program och utvärderingar.
Ja, i USA bland annat har man visat på en del fördelar med klinisk farmaci (mindre än man tror säger kritikerna). Men den tillämpas på ett annat sätt än här och har mycket längre tradition och utövarna är betydligt bättre utbildade (har jobbat som sådan i USA). Vi har en lång väg att vandra här och frågan är om någon i dessa tider vill betala för det. I USA har läkare ordentligt mycket mer betalt än apotekare så det är ett faktum som talar för specielistutbildade apotekare. För specialistutbildning behövs, inom olika medicinska specialiteter. Fortfarande kan man provocera med att fråga om någon annan yrkesgrupp skulle göra samma sak mer kostnadseffektivt - det måste också visas att så inte är fallet om man ska införa klinisk farmaci.
Anmäl kommentar
Referenser till det jag skrev:
http://www.springerlink.com/content/t744v7g465116r28/
http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6VRS-445RH99-D2&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=0a1926329688aad68e331d4bc8329d09
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9382665?ordinalpos=1&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_DiscoveryPanel.Pubmed_Discovery_RA&linkpos=1&log$=relatedarticles&logdbfrom=pubmed
Anmäl kommentar
apotekare, om jag minns rätt så undersökte Tommy Westerlund just skillnaden mellan olika yrkeskategorier på apoteket, och kom fram till att apotekare hittar fler läkemedelsrelaterade problem än receptarier, som i sin tur hittar fler än tekniker/assistenter.
Klinisk farmaci har evidens, i studier visar man att varje satsad dollar ger 4-6 dollar i "vinst" vad det gäller att att identifiera, förebygga och åtgärda LRP.
Visst, tex läkare kanske kan göra motsvarande vinst, men vad jag vet så finns det inga studier på det.
Anmäl kommentar
Om vi nu talar evidensbasering så måste åtgärder av apotekare jämföras med motsvarande program utfört av andra grupper. Annars kan vi inte säga att apotekare är bevisat bäst på något. Det är billigare med receptarier, sjuksköterskor, hälsopedagoger etc, så man måste bevisa mervärdet av just apotekare. Om de sedan är baserade på apotek eller på annan plats i annan organisation måste det också utvärderas, för sig. Det krävs också objektiva utvärderingar, som inte färgas av professionens önskan att visa värde.
Likaså med klinisk farmaci, som utropats som frälsningen, utan evidens. Jag personligen tror (efter lång utlandserfarenhet) att det finns andra, bättre metoder att arbeta med om apotekare vill utveckla sin yrkesroll och visa att det är värde i det de gör. Men de har fösts bakåt av en ensidig syn på vad som är framtiden.
Anmäl kommentar
Svar till apotekare:
Det är just apotek som jag talar om. Poängen är att det är identifikationen av problemet (!) genom förebyggande genomgångar och uppföljning av behandling och hälsa som är själva åtgärden. Att fånga upp problemen innan de uppstår. Detta skulle apoteken kunna vara utmärkta aktörer för att åstadkomma. Sedan behövs dessa insatser inom klinisk farmaci också, javisst, och inyte minst då för att följa upp de patienter som redan är på sjukhuset. Men ännu större vinster finns att göra om de inte ens hinner dit!
Jag håller fullkomligt med om att vi varit bristfälliga i vår egen marknadsföring och att framtidens apotekare kommer att bedriva sin verksamhet där de behövs och inte nödvändigtvis endast inom apotekets väggar. Men det är beside my point. Apoteken kan utvecklas oerhört om rätt incitament ges!
Anmäl kommentar
Riktigt bra initiativ, låt oss skapa en nyanserad debatt där man ger referenser för de argument man har.
Ylva - vad replikerar du på detta?
Anmäl kommentar
Det är just bevis för att APOTEK skulle bevisligen kunna göra insatser som leder till bättre behandlingsresultat och bättre kostnads-effektivitet som saknas. Identifiera problem, ja - men åtgärda?
Det är väl ändå åtgärdsprogram etc som ska utvärderas inte just apoteket som plats. Vi skulle må bra av att inte blanda ihop dem. Apotekarna har missat att utveckla andra arbetsområden (och utvärdera dem) pga den krampaktiga bindningen till en given plats, en given verksamhet och en given arbetsgivare. Vi måste lära oss att skilja på apoteket och apotekaren som profession, är det inte det debatten handlar om? Som det är nu är vi osynliggjorda som profession. Joakims blogg tar upp detta på ett bra sätt.
Anmäl kommentar
Svar: apotekare, 15:06.
Det finns tydliga studier, exempelvis från Socialstyrelsen J.Fastbom, på att 11-29 % av alla sjukvårdsinläggningar orsakas av läkemedelsrelaterade problem i form av förstärkt farmakologisk effekt, interaktioner, olämplig förskrivning samt terapeutisk dubblering. Vårddygn kostar samhället ofantliga summor och man bör försöka upptäcka problemen (och minska lidandet) innan de uppstår!
Detta görs genom läkemedelsgenomgångarrådgivningar, samt uppföljande hälsokontroller. Detta kan absolut göra på apotek! Exempelvis T.Westerlund har rekogniserat apotekarens förmåga att identifiera dessa läkemedelsrelaterade problem.
Anmäl kommentar
Fast då måste man bevisa att just apotek ger en bättre läkemdelsanvändning och det finns inte referenser på det heller egentligen.
Anmäl kommentar
Först vill jag säga att jag är för omregleringen. Sedan följer ett försvarstal i en snedvriden debatt där industrin alltid målas upp som "the bad guy".
Industrin i Sverige tjänar absolut jämförbart, och inte oskäligt, jämfört med övriga Europea. Inte lägst, men inte heller högst. Industrin bör dessutom även i Sverige få godtagbara försäljningspriser eftersom man bedriver så mycket klinisk forskning här (Ca 0,5% av BNP). Det är inte billigaste lösningen för företagen, men görs eftersom det är en svensk paradgren där vi varit mycket framgångsrika. Att man tar ansvar för utvecklingen av nya läkemedel på svensk mark bör rekogniseras.
Mitt påstående grundar sig på att man kan jämföra AIP priser i Europa efter att man tagit hänsyn till grossistmarginaler (i Sverige låg)och aktuella valutakurser. Tyvärr har många stirrat sig blind på någon gammal graf där 80% av varje läkemedelskrona går till industrin. Då har man inte tagit hänsyn till hur mycket läkemedlen kostar totalt (i Sverige kontra andra länder) samt hur ofta patienterna hämtar ut sina läkemedel. I Sverige många ut sin medicin för tre månader i stöta medan man i vissa andra länder, ex UK, hämtar ut en gång i månaden.
Prissättninngsystemet i Sverige har även välförtjänt, efter stora statliga investeringar,uppmärksammats positivt internationellt. Här bestämmer TLV om läkemedlens pris och förmånsstatus efter premissserna för värdebaserad prissättning. Läkemedlena inom förmånen anses vara kostnadseffektiva, där de trots sin läkemedelskostnad sparar samhället kostnader, då de tillför terapiområdet ett mervärde.
Fokuseringen bör ligga på att skapa ersättningsinitament för vad man verkligen gör på apoteken när man lockar aktörer. Man bör därför inte stirra sig blind på att höja en handelsmarginal, utan istället ersätta för specifika farmacevtiska tjänster som efterfrågats av samhället. På så sätt skapas en arktitektur för satsning på kompetens, mervärden för kunden, avlastning av sjukvården och samhällsekonomiska besparingar i form av förbättrad läkemedelsanvändning/uppföljning!
Anmäl kommentar
Handelsmarginalen är låg, grossisterna tjänar lite, hur kommer det sig då att vi intar en medelposition i Europa gällande läkemedelskostnader? Svaret är väl att trycket på industrin varit obefintligt, de har kunnat kamma hem jämförelsevis stora marginaler eftersom det saknats vettiga mekanismer att sätta press på dem, annat än konstlat statliga. Paradoxalt nog har både Karl och W rätt, på den onaturliga marknaden Sverige har skattebetalarna/patienterna fått betala minst lika mycket som i snitt Europa, trots statsstyrningen. Är det lyckat?
Anmäl kommentar
Karl: Framför allt är ju apotekens handelsmarginal mycket låg jämfört med vad stora apoteksgrossister tjänar internationellt = miljardbelopp. Det ger oss ett kostnadseffektivt apoteksled i Sverige. Har du aldrig tänkt på det Karl? Jag tror faktiskt inte att det behövs någon referens på det. Jag tycker detta inlägg och din kommentar andas besserwisser. Om vi nu ska byta system tycker jag bevisbördan ligger hos de som vill byta. Bevisa, med referenser från andra länder, att det blir mer kostnadseffektivt med ett nytt system!
Anmäl kommentar
Fråga till "receptarie W.": Mer exakt hur har monopolet varit ett vinnande koncept? Lägg upp svaret i punktform OCH lägg till referenser på dina påståenden. Jag tror faktiskt alla intressenter, dvs hela Sveriges befolkning, är intresserad av en nyanserad debatt där man inte bara gör en massa påståenden.
Anmäl kommentar
Faktum är att Ylva har rätt på många sätt. Monopolet har sina problem men har varit ett vinnande koncept. Det svenska systemet är mycket kostnadseffektivt.
Anmäl kommentar
Vilken insyn talar Ylva Johansson om? Den som faktiskt fanns vid bolagets bildande är försvunnen för länge sedan.
Referenser finns inte trots att Apoteket lagt många miljoner på att bedriva och stödja "forskning" som ska bevisa monopolets överlägsenhet, det önskade resultatet har alltså fastslagits från början. Oberoende, objektiv forskning har man däremot försökt stoppa på alla sätt.
Anmäl kommentar