Analys: Skapa en ”task force” för den komplexa omregleringen

Apoteksreformen görs i obanad terräng, på minerad mark eller på ojämn väg, för att använda metaforer som har använts i debatten. Och visst, resan är inte lätt – det har Dagens Apotek full respekt för.

Att säga att reformen skenar eller är herrelös vore en överdrift. Men något har hittills saknats på den högsta ansvars- och beslutandenivån.

Involverade instanser har gjort vad de varit ålagda – med undantag för Apotekets förra styrelse – ibland med vissa förseningar. Men ingen har stått för den samlade bilden och kunnat ge tydliga besked på de för dagen mest relevanta frågorna. Vidarehänvisningarna har duggat tätt.

Apoteksreformen är så komplex att en ”task force”, en dedikerad samordningsgrupp, borde skapas, bestående av den främste experten – inte nödvändigtvis den högsta chefen – på varje involverat departement, myndighet och statligt bolag. Gruppen kunde träffas exempelvis varje månad för att samla upp och dryfta reformens status och problem. Och, för att undvika det informationsvakuum som ofta uppstått, avrapportera läget till berörda aktörer och media.

Här är förresten några av de aktuella problemen:

» Köpare av apotek inom Apoteksgruppen måste, enligt uppgifter från intressenter till Dagens Apotek, förbinda sig att inte samtidigt starta nya apotek. Detta är en orimlig begränsning och stoppar en logisk typ av riskspridning som många entreprenörer säkert siktat på.

» Läkemedelsverkets vägledning och branschens riktlinjer i all ära, men butikspersonal kan enligt lagen inte hindras att ge läkemedelsråd till kunder om de känner för det. Olustigt – det här ökar riskerna för läkemedelsfel och underminerar OTC-reformens stabilitet. Att OKQ8 nu meddelat att personalen kan få ta hand om den enklaste rådgivningen är illavarslande. Hur blir det hos tobakshandlarna?

» Apotekets stand still-villkor borde offentliggöras. De berör nystartande aktörer och små entreprenörer lika mycket som de aktörer som är inne i processen – ändå får de förstnämnda inget veta den officiella vägen. Även personer som sett direktiven har svårt att förstå varför de inte gjorts offentliga.

I decennier har apotekspersonalen i Sverige levt i ovisshet om framtiden. Osäkerheten har blivit en del av vardagen. Monopolet var ju ifrågasatt, bland annat genom processer i EG-domstolen, långt före den innevarande mandatperioden då alliansen inledde omregleringen.

I våras ställdes personalen inför ett märkligt vägskäl. Alla anställda på apotek till salu var på kort tid tvungna att välja om de ville gå över till en helt okänd arbetsgivare eller stanna i Apoteket AB.

Mycket till val var det inte – att stanna kvar i monopolbolaget hade sannolikt inneburit övertalighet. Ett val under, om inte pistolhot, så närapå. Gilla läget eller gå – och nästan alla valde förstås att följa med till ”Aktör X”, kanske en riskkapitalist med snabba pengar för ögonen. Vilka utanför apoteksvärlden hade utan större klagan accepterat sådana premisser?

Detta är ett av flera exempel på hur Apoteket AB och dess personal fått ställa upp för att få omregleringen i hamn. När jag skrev det här visste stora delar av personalen fortfarande inget om sina nya arbetsgivare.