Dags att ena svensk farmaci
2009-11-20ANALYS: I ett internationellt perspektiv tar Sverige ett jättekliv när vi nu bygger om apoteksmarknaden. Med start i ett egenartat monopol landar vi i ett svep i ett av de mest liberala apotekssystemen i Europa.
Klivet är unikt, till och med i ett globalt perspektiv. Sverige ger klartecken för kommersiella apotekskedjor, ställer upp få hinder för ägande, buntar ihop och säljer statliga apotek – och låter en lång rad läkemedel säljas i den allmänna handeln.
På en gång.
I flera andra EU-länder har högröstade skråorgan motsatt sig uppluckringar av urgamla privilegiesystem och särregleringar.
Apotekslandskapen har varit oförändrade, decennium efter decennium.
De internationella kedjorna har inte släppts in på marknader som Tyskland, Frankrike och Danmark. I stället vajar de enskilda apotekarnas fanor. Yrkesidentiteten är stark på kontinenten, men det har samtidigt varit ett hinder för en utveckling i storskalig och rationell riktning.
Här hemma gjorde vi upp med skråsystemet redan för 40 år sedan när vi i rådande tidsanda förstatligade apoteken.
Under den pågående reformprocessen har vi fått nästan det motsatta problemet jämfört med länderna på kontinenten – farmacins röst har varit för svag.
Det är delvis ett resultat av decennierna med ett strömlinjeformat monopolsystem. Modellen har inte gynnat apotekare och receptarier med driv och röststyrka. Yrkesrollen har blivit diffus och många har tystnat och drivits iväg från apotekssektorn, som upplevts som förstenad.
Men det beror också på splittringen. Farmaciprofessionerna har inte haft någon stark, gemensam samhällsröst. Fyra organ, Sveriges Farmacevtförbund (SFF), Farmaciförbundet (FF), Apotekarsocieteten och nu på slutet Apotekarsällskapet har drivit sinsemellan olika frågor och linjer utan någon enorm genomslagskraft.
Utifrån betraktat upplevs det nog som rätt egendomligt. Medan arkitekter och ingenjörer enat sina styrkor på senare år, är farmaciorganisationerna fortfarande fyra till antalet – samtidigt som en ny bransch- och arbetsgivarförening håller på att bildas. Kyliga relationer tycks råda mellan flera av organisationerna, trots att tre av dem har kanslier inom någon kilometers radie i Stockholm. Här på sajten har det några gånger blivit lite komiskt när apotekare och receptarier, i stället för att gemensamt argumentera för farmacin i ett viktigt skede, ansett det viktigare att puckla på varandra.
Farmacins svaghet och splittring speglas i reformen. Här är de mest debatterade exemplen:
» Kompetenskraven för läkemedelsansvarig sattes lägst i Europa.
» Frågan om ersättning för farmaceutiska tjänster verkar ha skuffats undan.
» Farmaceuter som vill driva eget apotek hänvisas till att ta över ett befintligt, med personal och allt, inom ramen för en statlig lösning. Kanske inte helt fel, men det lär inte passa alla entreprenörssjälar. Den som vill starta nytt hänvisas till en dyr IT-lösning vilket gör det nästan omöjligt i nuläget. Dessutom får alla nyföretagare brottas med en internationellt sett låg handelsmarginal.
» Lagen hindrar inte butikspersonal att ge råd om läkemedel, något som kan vara direkt farligt. Nästan ett hån i ansiktet på de yrkesgrupper som gör anspråk på att vara samhällets läkemedelsexperter. Branschfolk från andra länder har tagit sig för pannan när jag förklarat läget.
Men att farmacin fått stryka på foten under omregleringen beror också på andra faktorer än den interna splittringen. Finansdepartementets inblandning efter avpolletteringen av statsekreteraren Karin Johansson (kd) och utredaren Lars Rejes ingång på problemet, där läkemedelsanvändningen inte precis var prio ett, har också bidragit.
En viktig period inleds nu när omregleringen ska sättas i verket. Farmacins krafter behöver samlas.
SFF, som bejakat reformen från starten och som ändå fått igenom en hel del anspråk, borde kanske kunna ta initiativ till en liten "perestroika"?
Fler redaktörsinlägg
Skriv kommentar
Dagens Apotek vänder sig till yrkesverksamma inom läkemedelsområdet och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Namn 09:33, 26 November 2009 gör ett vackert självmål om varför apotekare inte skulle behövas på apotek. Om försäljning av läkemedel är så enkelt att de på macken klarar av det, varför behövs då ens receptarier på apoteket? Blir ju både billigare och bättre att bara anställa säljpersonal i så fall, de får ju dessutom säga vad som helst om läkemedel utan att stå ansvariga inför Socialstyrelsen.
Nej, den 5-åriga apotekarkompetensen behövs för att kunna göra de rätta bedömningarna om läkemedel på apotek. Receptarier har inte den kompetensen för det, det visar väldigt tydligt i praktiken där receptarier blint håller sig till regler även om reglerna inte kan täcka upp för alla uppkomna situationer på ett apotek. Kompetensen behövs för att göra säkra bedömningar och fatta trygga beslut i de många fall där reglerna inte räcker till eller inte hunnit utvecklas med en verklighet i ständig utveckling.
Anmäl kommentar
min erfarenhet från Norge är att apotekare och apotekstekniker bildar ett alldeles utmärkt team, 5-6 flinka och flitiga tekniker per apotekare på apotek av mindre storlek tror jag på. Arbetsrollsfördelningen blir tydlig och man slipper gnället från recepterier om både det ena och det andra om hur förträffliga de själva tycker sig vara men sällan visar sig vara i praktiken.
Anmäl kommentar
Det är därför alla apotekare snarast möjligt bör lämna SFF och bli medlemmar i apotekarsocieteten och andra apotekarfrämjande organisationer som apotekarsällskapet. Både receptarier och apotekare främjas av skiljda organisationer.
Anmäl kommentar
Problemet som jag ser det är att det är samma fackförbund (SFF)som organiserar två olika yrkesgrupper. Hur ska facket kunna profiler en yrkeskategori. Detta har gjort att det hela tiden refereras till farmacevter och ger en diffus bild av båda yrkesgrupperna. Som om sjuksköterskor och läkare hade samma fackförbund.
Anmäl kommentar
Kommentar till skråväsend.
Vill meddela att apoteksväsendet i Sverige aldrig varit en del av det svenska skråväsendet.
Anmäl kommentar
Det går inte att sätta en farmaceutprofession i fokus eftersom detta yrkesbegrepp är för vagt och dessutom sätter fokus på kunskapsminskning snarare än motsatsen.
Anmäl kommentar
Så sant som det är sagt! Det är dags att fundera på vad vi vill med professionerna/en!
Vad har vi gemensamt som farmacevtiskt utbildade, apotekare och receptarier och vad är enskilda frågor? De stora dragen som att farmacevtisk kompetent rådgivning är viktigt vid läkemedelsexpedition borde alla kunna enas om och pressa på i alla tillgängliga forum. Andra saker kanske inte de två grupperna är överens om och då får de lobba var och en på sitt... MEN hitta de gemensamma frågorna och sätt dessa i första rummet. Det är vad som behövs nu!
Anmäl kommentar
En följd av detta har blivit att de apotekare som är så dumma att de trott på en karriär inom öppenvårdsfarmacin får finna sig i att vänta på adekvat yrkesutveckling tills de trogna "farmacevterna" fått de befordringar de förväntat sig som tack för lång och trogen tjänst.
Anmäl kommentar
Apoteket AB gjorde, av enbart egoistiskt ekonomiska intressen att det yrke som skapats för att understödja apotekaren numera oftare är chef över densamme än tvärtom.
Anmäl kommentar
Apotekarsocieteten eller Apotekarsällskapet är två organisationer som jag stöder. Jag rekommenderar alla medönskningar om två definierade yrkesklasser inom farmacin att lämna SFF och speciellt FF, för att driva på utvecklingen på den fronten.
Som apotekarn nedan säger så har SFF och framför allt FF integjort nånting annat än att nicka åt apoteket abs systematiska ihopklumpning av de två väldigt olika professionerna apotekare och receptarie.
Notera att jag inte säger någonting annat om professionerna än att de är olika, och bör behandlas därefter.
Anmäl kommentar
Såklart att den gamla monopolisten tjänade på att förvandla öppenvårdsfarmacin till expeditionsfabrik med lägre utbildad (och billigare) personal. Det var ju ett sätt att motivera sitt existensberättigande!
-Se så effektiva vi är och hur lite vi kostar!Inget annat land har så billiga apotek (och så låg kompetensnivå)!
Dock är det nu viktigt att vi farmaceuter tar ett nytt avstamp och ser framåt! Hur vi vill att marknaden skall utveckla sig är upp till oss till stor del! Frågan är dock om Apoteket ABs parhästar FF och SFF är de man skall satsa på för att förnya de farmaceutiska jobben i grunden. De har ju inte på långa vägar försökt skapa den utveckling av farmacin som man sett utomlands, utan mest agerat nickedockor åt apoteket ab under alla år.
Monopolsituationen är borta och vi kan påverka hur vi uppfattas och vilka arbetsuppgifter vi skall ha inom farmacin, men det krävs samling för att nå fram!
Anmäl kommentar
Att det råder "spittring" beror på att det finns krafter som tjänar på det. De som bemödat sig, t.ex. genom att genomgå längre och svårare utbildningar, ska hållas tillbaka och krafter ska läggas på dem som valt att inte bemöda sig lika mycket/länge.
Det känns också som om branschen inte är riktigt förmögen att se de korrupta inslagen i denna Omreglering 2009. Solida, välfungerande, offentliga institutioner? Bra transparens? Sverige är inte vaccinerat mot korruption. Det är bara det att det blir så oerhört när det ordet används. Det betyder ju inte att det inte finns problem i statsapparaten och här sitter vi nu.
Anmäl kommentar
Därför att ingen lyssnat kan jag tänka mig. Nu är det mer lyhörda aktörer på banan och det är dags att skapa sin egen roll i apoteken. Konstigt nog tycker en del av oss om öppenvårdsfarrmacin, men är kanske inte överförtjusta i den utveckling som Apoteket AB skapat. Det är dags att ändra på det nu.
(och det är inte alls livsfarligt att bli expedierad av en receptarie, var fick du det ifrån?)
Anmäl kommentar
Det är ju det jag menar! Apotek har aldrig setts som kvalificierat arbete, förrän nu!! Nu är det plösligt nästan farligt att gå till apotek och betjänas av en receptarie!
Varför har apotekarna tigit om detta i 30 år?
Anmäl kommentar
Naturligtvis vill apotekarna gå vidare till industrin, där får de ju kvalificerade arbetsuppgifter!
Apoteket AB lade ju de flesta kvalificerade uppgifter i apoteket farmaci och öppenvårdsapoteken skulle ju bara vara expeditionsfabriker. På den nya marknaden så kommer kanske detta att förändras (får vi hoppas). En utveckling mot kvalitetssäkrade rådgivningsprojekt med säkerställd effektivitet och bevisad kostnadsbesparing för samhället, betalda av landstingen är framtiden för apotekarna inom öppenvården!
Anmäl kommentar
Dessutom har apotek inte varit tillräckligt intressant för de apotekare jag träffat på. Alla har velat gå vidare till industrin/läkemedelsföretag.
Anmäl kommentar
Jag tycker det är märkligt att apotekarna reagerar så kraftigt nu. Apoteken har under lång tid i princip bara haft receptarier anställda. Apoteken ligger i topp i alla undersökningar angående kundnöjdhet. Att studera 5 år för att expediera alvedon känns väldigt överkvalificerat, speciellt när man nu kan köpa läkemedel på macken. Vad kan en apotekare erbjuda som inte en receptarie kan på ett apotek?
Anmäl kommentar
Apotekarn: Håller med till stor del men se inte YDB, som jag tycker kan bemötas med tystnad, som representativ för receptarierna.... jag tycker inte jag har hört så väldigt mycket trumpetande från andra receptarier
Anmäl kommentar
Tycker att YDBs argumentation är ett lysande exempel på varför det är riktigt svårt att samla receptarier och apotekare runt samma bord.
Apotekarna går på om hur välutbildade de är, men har svårt att omsätta kompetensen till fler kronor i det dagliga arbetet och receptarier tar mun full och trumpetar ut sin egen förträfflighet kanske utan att ha den formella kompetens många borde haft. Om det skall vara några som helst möjligheter för samling måste de olika yrkesgruppernas särart respekteras och man får diskutera vilken yrkesgrupp som BÄST kan uträtta de olika uppgifterna i apoteken. Att skaffa gemensamma mål är oerhört viktigt i den tid vi nu går in i, när vi nu har fler aktörer att förhålla oss till och möjligheterna ökar så enormt.
Anmäl kommentar
YDB, varför skulle man i din föreslagna studie välja ut de bästa receptarierna att jämföra med de lataste apotekarna? Är det inte alltid så att i varje studie så ska representativa urval från varje grupp göras (helst tillsammans med kontroll), och tror du i så fall inte att resultatet hade blivit annorlunda?
Din hypotetiska studie verkar falla på sitt eget argument...
Anmäl kommentar
YDB, Du har nog missat poängen eller hur?,
läs artikeln igen, om du fortfarande håller fast vid din kommentar så är du nog på fel forum (som alltid).
Anmäl kommentar
Tycker också det är synd att vi inte kan enas under gemensam flagga :/
Tror det skulle ha gynnat båda lägren.
Anmäl kommentar
Apotekarn: Mycket bra reflektion. Nu är det dags för oss apotekare att skapa ramarna för vårt yrke.
Anmäl kommentar
När Ni menar formell kompetens så skriv då gärna ut det för annars så kan man ju tro att Ni menar reell kompetens och det är något helt annat! Om Ni skall påstå att apoteken i Sverige har den lägsta reella kompetensnivån i Europa så måste Ni göra en undersökning där Ni jämför en handfull av Sveriges kompetentaste receptarier med en handfull av de lataste och okunnigaste apotekare som kan återfinnas i Europa. Detta är enpoängsnivå inom vetenskapsteori. Om Ni skulle ha svårt att hitta lämpliga receptarier så kandiderar jag mer än gärna till en av platserna.
Om Ni nu anser att apotekarkompetensen alltid är så överlägsen så undrar jag varför Ni inte lutar Er tillbaka och låter verkligheten markera ut i stället för att försöka använda en massa administrativa metoder för att hålla apotekargruppen under armarna.
Anmäl kommentar
Situationen för apotekare kommer inte bli ett dugg bättre på den avreglerade marknaden. Aktörerna förstår inte varför det skulle vara en god ide att betala mer för samma jobb som en receptarie kan utföra för mindre. Det apotekarna behöver är att förklara vad de är bra på och fokusera på vilka mervärden detta skapar. Att indignerat orera om dumma myndigheter och låga krav hjälper inte innan man faktiskt gett en motivation, som håller ekonomiskt, till sitt eget existensberättigande i moderna apotek.
Framtiden för apotekarna kommer bestå av kvalificerad individuell rådgivning mot kunderna (som landstinget pröjsar för) och tätt samarbete med läkarna.
Apotekarna sitter som vanligt och väntar på att något skall hända till deras fördel utan att själva engagera sig. Handlingsförlamningens tid gick i graven med monopolet! Nu är tiden att agera, slå på trumman och skapa sitt eget yrke på den fria marknaden! Ingen annan kommer definiera yrket för oss!
Anmäl kommentar
SFF gör mycket som inte är bra. Apotekaryrket blir aldrig "hett" eftersom man krampaktigt håller sig fast vid överutbilding i förhållande till behovet. Inget tyder på snar förändring.
Anmäl kommentar
Många kloka tankar men tyvärr är det nog svårt att kombinera de här fyra organisationerna. Apotekarsocietetens syfte är inte professionsfrågan. Apotekarsällskapet är nybildad och en stor majoritet av medlemmarna är relativt nyutexaminare, och visst innebär det att det finns driv och engagemang men kanske inte fullt ut den bredd och erfarenhet som skulle behövas i vissa frågor (så gå med och gör skillnad, även ni andra!). SFF har i och för sig gått ut med att det behövs apotekare på apotek, men vad innebar inte det av receptarier som hotade med att gå ur förbundet. ...och Farmaciförbundet har väl aldrig påstått att de tycker det behövs apotekare någonstans alls?! Det är inte förvånande att kompetenskraven satts lägst i Europa, och här pratar vi inte bara om att Läkemedelsansvarig borde vara apotekare, utan det skulle rimligen finnas krav på att ha en apotekare på varje apotek, som ansvarar för den kontinuerliga driften. Med dagens upplägg borde det vara apotekare med mångårig erfarenhet av apoteksarbete som Läkemedelsansvarig för att ens snudda övriga länders regelverk! Men det får man väl inte ens säga i Sverige?
Anmäl kommentar
Mycket bra analys. Som Nils Bergå skriver beror mycket på farmacins svaghet på att vi i Sverige inte har ett gemensamt organ som styr upp och ger remisssvar på lagar och förordningar. Se bara på Storbritannien de har the Royal Pharmaceutical Society of Great Britian , ett organ som är den övergipande organet för apoteksväsendet i landet. Om vi i Sverige skulle lyckas få till något likadant tror jag att vi kommer att få en stark trovärdighet av farmaceuter och att allmänhetens syn på apoteksväsendet kommer att förändras. Dessutom skulle de kunna utföra lobbyverksamhet mot riksdagen så att det i framtiden kanske är så att apoteken blir den första instans i vårdkedjan som de faktiskt är värda !
Anmäl kommentar
Jag tror inte många är stolta över styret fram tills nu. Vad som är säkert är att vi vet vad som har varit men vi vet ej vad som ska bli. Det som talar till just apotekares fördel är att när kontrollen minskar med en avmonopolisering så ökas kraven på kompetens, här tycker jag alla ska ta chansen och använda kunskapen man har för att visa att man har något att erbjuda. För att det ska BLI någon skillnad måste man visa att det ÄR någon skillnad.
Anmäl kommentar
Tycker att det hela svenska apotekssystem har varit ett skam för mig som apotekare.Och det kommer inte att vara bättre efter så kallade avmonopolisering,tror att det blir ännu värre med tanke på att det inte finns finns några utbildningskrav på apotekschefer överhuvudtaget.
Anmäl kommentar
Fantastisk analys av Nils Bergeå, och i övrigt synes många bra poänger här i forumet.
Anmäl kommentar
Mycket bra analys G.F. Du tar upp kärnan i problemen, alltså jantelag och brist på yrkesstolthet som driva bort alla driftiga och intelligenta personer från Sverige.
Anmäl kommentar
Rent teoretiskt har Nils väldigt mycket rätt i det att alla yrken i branschen borde ha nytta att sätta sig vid samma bord och definiera ett antal gemensamma mål att kämpa för. Problemet med artikeln är att den har missat en viktig del som står i hinder för den här processen, vårt kultur och historia. Vi i Sverige lever strikt efter Jantelagen där man inte får tro sig vara för mycket och där pessimismen är en god vän.
Utbildningsnivån och intelligens för inte den uppskattning den har i resten av Europa och världen, varken hos apotekare, ingenjörer eller arkitekter utan helt andra värderingar.
Kan någon på denna forum förklara för mig varför är det så fel att skilja mellan apotekare, receptarier och apotekstekniker? Så länge det är på det settet kommer tron om gemensamma intressen att vara utopi. Det jag vill säga är att man först måste återställa ykesstoltheten och hierarkin inom branschen för att kunna få till stånd någon slags konstruktiv diskussion om branschens gemensamma intressen med läkemedelsanvändaren i centrum.
Anmäl kommentar
Jag tycker verkligen det vore underbart om de fyra kunde sätta sig kring ett runt bord. Det finns massor av frågor jag vill vara med och driva, men det känns faktiskt bara löljigt när man kan sitta hemma och fundera på i vilket av sammanhangen man ska ta upp det.
Anmäl kommentar
Tack för alla uppmuntrande inlägg.
Namn 19:54: Jag tror inte heller att något samgående är realistiskt i överskådlig tid. Och visst har organisationerna olika karaktär. Jag syftade mer på att inleda en dialog, kanske kring ett runt bord, för att hitta gemensamma ståndpunkter att driva.
Anmäl kommentar
Hmmm.... det där med att VI förstört Posten förstår jag inte. Jag känner mig inte alls som VI, någon annan må ha förstört Posten i så fall. Posten tog en riktig "svängom" i samband med avregleringen men nu känns det som de är på banan igen och gör det som de skall göra, nämligen dela ut post. Det tycker jag att de gör riktigt bra. Eller snarare, helt fantastiskt bra.
Anmäl kommentar
Farmacevter i Sverige, ta er i kragen och göm er inte i en håla pga mindervärdighetskomplexet som vi tyvärr bär, vi har så mycket att ge men tyvärr så orkar, kan, vi inte få ut det! Självrannsakan flickor och pojkar! Blev du inte läkare så blev du farmacevt! :-) Vilken skillnad va! Fundera på det du!
Anmäl kommentar
Well, det tog 40 år att avskaffa ett DDR-system som aldrig borde ha införts. Det finns också starka "folkhemskonservativa" krafter bland ca hälften av riksdagsledamöterna och de har en stor del av befolkningen med sig värderingsmässigt. Även många yngre.
Svenskarna är snarare försiktigt negativa till en stor del av de liberaliseringar många andra länder funnit självklara. Att vi förstört Posten beror nog snarare på att vi har en tradition att acceptera och glömma och att det politiska trycket att bevara varit litet allteftersom svenskarna koncentrerat merparten av sitt frimärksanvändande till december.
För att anknyta till de fyra organisationerna tror jag inte att de kommer att gå samman på länge. Apotekarsocieteten har ingen yrkesfacklig verksamhet. Farmaciförbundet är ett arbetsplatsförbund. Sveriges Farmacevtförbund pratar fortfarande om "farmacevtyrket" och de godtar annonser med texten "leg farmacevt". Deras tidskrift är inte professionell i den meningen som t.ex. Läkartidningen. Enorm skillnad. Slutligen Apotekarsällskapet. Det är en mycket ny förening som funnits knappt ett år och under 2009 haft 70 betalande medlemmar. Verksamheten de senaste 5-6 månaderna har varit sporadisk.
Anmäl kommentar
Typiskt Sverige. Transitioner av olika slag sker väldigt fort i vårt avlånga land. Vi svenskar är väldigt mottagliga för förändringar. Apoteksmonopolet är nu definitivt borta. Sverige har det största utbudet av OTC läkemedel i Europa som säljs i livsmedelsbutiker. Posten och brevlådorna är delvis borta. De statliga biblioteken och bilprovningen ryker nog snart också. Förmögenhets- och arvsskatten är också borta. Det går snabbt!
Anmäl kommentar
Bra analys. Yrkessplittringen är olycklig. Starka intressen har länge försökt slå samman farmaciyrkena till "farmaceut" och där ligger kanske en orsak till den bitterhet som finns bland många apotekare när de får nöja sig med receptariejobb.
Farmaceutbenämningen fungerade på den tiden folk fick arbete och lön efter utbildningsbakgrund. Men när yngre apotekare med femårig grundutbilding går ut i den nya apoteksverkligheten finner de inte sällan att:
1. Deras kunskaper inte värdesätts av arbetskamrater vid t.ex. öppenvårdsapoteken. Rutin- och regelkunskaper tillmäts större betydelse och det apotekarna kan ses som överkurs.
2. De riskerar ingångslöner som är lägre än vad apoteksassistenter har i många andra länder
3. De finner att deras överordnade vid apoteken inte sällan har endast 2-3 terminers utbildning vid Farmis, eller ingen farmaceutisk bakgrund över huvud taget.
4. De finnner att tjänster som utlyses, inte minst vid ApAB, alltmer sällan vänder sig till apotekarutbildade.
Lösningen är naturligtvis inte skråprivilegier. I USA verkar professionen ha överlevt en omfattande liberalisering på apoteksmarknaden. Apotekaryrkets ställning står inte och faller med ägandeformerna. Apotekare föredrar att arbeta vid 'pharmacies' (medan 'drugstores' är mer inriktade på OTC och handelsvaror) och kunderna vet vilka de ska fråga vid apoteken.
Samtidigt är apotekartätheten ofta låg vilket sannolikt bidragit till yrkets särställning vid apotek. En annan orsak är givetvis att lagstiftningen kräver bemanning med just apotekare. Utan sådana krav skulle situationen förmodligen vara annorlunda.
Anmäl kommentar
Resultatet är en följd av ingen samordning skett, och en kollegial och bristande förståelse för vårdens behov, och vilka möjligheter det för med sig för farmacin
Anmäl kommentar
Snacka om att titta i backspegel! Nils, din sammanfattning är både enastående och framför allt "stanna upp ett tag och begrunda". Vad håller vi på med egentligen "vi farmacevter"!!!
Vi spelar inte Algas Monopol men under sista året har det varit nästan så. Vi har rusat på med "etablering, nu är vi fria, nu ska vi öppna apotek, nu ska vi det och det", men var försvann vår proffesion-farmacin? De stora aktörerna de vet men vi "små", vi gick i fällan med tanke på alla de inlägg jag har läst sedan årets början.
Jag hoppas att din analys får oss alla att tänka till! Nu är det helg och jag kommer verkligen att njuta av den.
Anmäl kommentar
Tack Nils för en kärnfull analys av läget! Här finns ett par ordentliga käpphästar för inblandade organisationer att ta hänsyn till.
Anmäl kommentar