Sedan cirka 50 år finns metoder för att frysa spermier i fertilitetsbevarande syfte och hjälpa infertila män att kunna bli fäder. Även metoder att frysa embryon har utvecklats för in vitro-fertilisering, IVF.
Forskningsarbete har nu även gjort det möjligt att frysa obefruktade äggceller med graviditetsresultat som är jämförbara med befruktning av färska ägg. Flera medicinska skäl till att utföra äggfrysning finns, men mer kontroversiellt är att äggfrysning öppnar möjlighet att bevara äggen av sociala skäl.
Vem har glädje av äggfrysning? Medicinska skäl att frysa ägg är lätta att identifiera. Ett exempel är kvinnor som genomgår strål- och cellgiftsbehandling. Genom att frysa ägg före behandlingen kan äggen användas efter det att kvinnan bedöms vara frisk.
Etisk-religiösa skäl kan vara en annan viktig aspekt då många anser att livet är oantastligt efter befruktningen av ägget. Om överskottsägg kan frysas, i stället för embryon, undviks detta etiska dilemma.
Metoden underlättar även äggdonationsverksamhet genom att äggbanker kan skapas.
En egen äggbank innebär att kvinnor av icke-medicinska – sociala – skäl sparar ägg för graviditet i ett senare skede av livet.
Social äggfrysning väcker frågor om etik och jämställdhet.
Det är inte bara kvinnans val som bidrar till att barnafödandet senareläggs, även mannen skjuter upp föräldraskapet på grund av exempelvis utbildning och personlig utveckling. Jämställdhetsarbete med ökad tillgång till barnomsorg och minskade löneskillnader kan underlätta, men det sena barnafödandet förblir ett biologiskt hinder för kvinnor.
Vi hävdar att den nya frysmetoden möjliggör ett mer jämlikt förhållande avseende fertilitetsbevarande åtgärder mellan kvinnor och män. Eftersom många infertila kvinnor är hänvisade till äggdonation innebär teknikutvecklingen med den nya frysmetoden ett etiskt tilltalande alternativ, då en kvinna kan utgöra sin egen donator. Metoden finns och behovet finns. Vi anser att äggfrysning ska kunna erbjudas även i Sverige.
Lagstiftning och tidsgränser är viktiga frågor som vi nu måste diskutera. På vår klinik har vi utgått från att framtida lagstiftning kommer att likna regelverket för provrörsbefruktning. Genom intensiva diskussioner inom vårt lokala läkarkollektiv har vi kunnat enas om vad som vi tycker är rimligt.
Kombinationen resultat, barnets rätt till sina båda föräldrar och lagstiftning för frysförvaring av embryon har legat till grund för våra gränser. Resultaten för IVF-behandling är goda när kvinnan är 35 år eller yngre vid ägguttagning, måttliga mellan 35–40 års ålder och dåliga efter 40 års ålder. Lagstadgad gräns för frysförvaring av embryo är fem år. Vi anser därför att det är rimligt att rekommendera högsta ålder för ägguttag till 40 år och maximala ålder för återföring till 45 år. Vi bedömer att 45 år för återförande, i de flesta fall, inte riskerar kvinnors och blivande barns hälsa.
Inför en behandling menar vi att det är mycket viktigt att informera, både muntligt och skriftligt, så att individen förstår både risker och möjligheter.
Den bioteknologiska utvecklingen ligger långt före etiska frågor och kommande lagstiftning. Vi anser att det är mycket viktigt att alla har möjlighet att framföra sina synpunkter. För att informera om möjligheterna, men framför allt för att initiera en etisk diskussion, anordnar vi ett seminarium i Göteborg den 11 november 2011. Kontakta Göteborgs kvinnoklinik om vill ni veta mer om seminariet: www.gbgkk.se.