Som grön är min ambition att inte driva politik utifrån mitt egenintresse. Men ibland blir man ledsen och förbannad över vad man själv blir utsatt för så det blir en drivkraft i det politiska arbetet.
Jag är ordförande i styrelsen för Kungälvs sjukhus och Frölunda specialistsjukhus. Kungälvs sjukhus är ett akutsjukhus och är som alla sådana i behov av blod. Och jag som ser detta behov så nära vill såklart bidra med mitt blod, i solidaritet med patienter och vår hårt arbetande duktiga personal.
Det är inte alla som vill lämna blod och inte alla som vill som gör det. Varje droppe vi kan få är viktig för att kunna rädda liv och varje sekund som någon i onödan behöver lägga på att leta blod i en akut situation är ett misslyckande.
Men jag får inte lämna blod. Socialstyrelsen har ändrat sina rekommendationer kring hur man ska hantera blod från män som har sex med män. Men Läkemedelsverket står fortfarande kvar och stampar. De kanske har goda skäl för det, men uppenbarligen delar inte Socialstyrelsen den uppfattningen.
Blodbristen är ofta akut. Vi kan inte vänta på att dessa två myndigheter blir överens. Om Socialstyrelsen tycker att mitt blod duger till behandlingar, men Läkemedelsverket inte tycker det duger till läkemedel så borde regionerna och landstingen hitta ett sätt att skilja bloden från varandra.
Att få ordet ”bögblod” tryckt på min påse skulle i och för sig påminna om 40-talets Tyskland, men det är i min mening i alla fall mindre kränkande än att människor i behov av blod får mindre tillgång till blod.