I artikeln Omyndigförklara inte patienten replikerar Torbjörn Larsson med etisk gloria från tidigare tjänst på Ersta diakoni, nu vd i Vårdalstiftelsen, och Erstas chefläkare Margareta Danelius. Mitt huvudbudskap i artikeln Öppna jämförelser oförenligt med vård på lika villkor var att en Cochranerapport inte funnit evidens för värdet av öppna jämförelser.
Men om det har det kristna sjukhusets apostlar inte ett ord att säga! Att en forskningsstiftelses vd inte förmår resonera kring evidensen för en central del i nuvarande sjukvårdssystem, marknadstänkandet, är uppseendeväckande. I stället kopplar paret utan grund ihop mig med ”upplyst despoti”, ”paternalism” i patient–läkarrelationen, påstår att jag vill ”omyndigförklara människor” och ”mörka” vårdens resultat om kötid, tillgänglighet, faktiska resultat, och så vidare. Guds 8:e budord är: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”.
Vi lever i en märklig tid med en socialminister från ett kristet parti och marknadsevangelister av Larsson-Danelius typ som, trots att Larsson utrett frågan åt Hägglund, tappat förankring just i den kristna värdegrunden. Vårdgarantin är orättfärdig och ger inte de svårt sjuka prioritet, det anser bland andra Läkarförbundet. När patienten görs till kund gynnas den mest informerade, eller ekonomiskt bäst situerade, som uppmanas välja den bästa vården för sig själv. Det innebär den starkes rätt över den svage.
Vad hade Jesus sagt om det?
Nu väntar jag på en intellektuell hederlig debatt om Cochranerapporten. Vad betyder den för svensk sjukvård? För tilltron till kvalitetsregister? Är det dags att ompröva dogmen, att öppna jämförelser förbättrar sjukvården och äldreomsorgen?