I Sverige råder brist på specialistläkare inom vissa specialiteter och många i dag yrkesverksamma läkare närmar sig pensionsåldern. I syfte att möta framtidens utmaningar föreslår regeringen i sin budgetproposition inför år 2013, att läkarutbildningen ska byggas ut med 80 nya platser under 2013–2014. Dessa nya platser ska fördelas mellan Göteborgs och Linköpings universitet.

I Medicine studerandes förbunds nyligen genomförda enkätundersökning av prekliniska studier anser hälften av studenterna i Linköping att det redan i dagsläget råder resursbrist gällande lokaler och utrustning medan 55 procent av studenterna i Göteborg anser att laborationer och praktisk färdighetsträning är i  stort behov av förbättring. I övrigt uppger nära hälften av studenterna i både Göteborg och Linköping att alltför stort antal studenter per klass påverkar studierna negativt, en markant ökning sedan den senaste mätningen 2009.

Dessa siffror är förstås djupt oroande då det finns en risk att kvaliteten sjunker ytterligare vid en ökning av studenter.
Vad är konsekvenserna av att den svenska läkarutbildningen allt mer fokuserar på antal examinerade läkare medan kvaliteten får komma i andra hand?

Vad händer, när studentkullarna är stora, med de studenter som fått stå längst bak vid undersökning av en och samma patient, eller som gått miste om personlig feedback i sin professionella utveckling på grund av att handledare saknats? Det måste betonas att läkarnas utbildning ska vara både teoretisk och klinisk!

De praktiska momenten kommer att vara ännu mer betydelsefulla om nu AT-tjänsten tas bort, eftersom delar av den kliniska utbildningen förutsätts ingå i själva läkarutbildningen fram till legitimation.

Då är det helt fel väg att utöka utbildningsplatserna på redan belastade utbildningssjukhus och primärvård utan att tydligt ha säkerställt den kvalitet och resursförstärkning som kommer att behövas.

För att öka kvaliteten måste det även bli attraktivt att utbilda. För att bli en bra läkare krävs bra handledning. De läkare som i dag tilldelas studentundervisning får tyvärr sällan delta i någon handledningskurs utan förväntas kunna utbilda studenterna parallellt med sina vanliga arbetsuppgifter.

Medicine studerandes förbund önskar att alla läkare som handleder läkarstudenter genomgår en obligatorisk handledarutbildning och att arbetstid avsätts för god handledning, vilken sedan räknas meriterande vid anställning och löneförhandling.
Detta skulle bidra till att säkra kvaliteten på utbildningen, men kommer att kräva resurser och fokus.

Vi har svårt att se en positiv utveckling inom dessa områden när man i stället väljer att utöka antalet platser på läkarprogrammen.

Gällande kvalitet bör man ta hänsyn till allt från lokalfrågor och handledarkvalitet för att den nyblivna läkaren ska kunna känna sig så trygg som möjligt på sitt första jobb efter avslutad läkarutbildning.