Vi deltog i Astras CNS-forskning i Södertälje före ­fusionen med Zeneca och vill ge vår syn på faktorer som bäddat för Astra Zenecas nedläggning av neuroforskningen.

1950-talet innebar ett genombrott i behandlingen av psykiska sjukdomar. Decenniers forskning har givit flera aktiva läkemedel mot dessa sjukdomar. Vi som kom till Astras laboratorier i Södertälje på 1960-talet ville bidra till denna viktiga utveckling. Astra byggde med entusiasm upp en kompetent och slagkraftig CNS-forskning med medverkan av experter inom skilda områden. Astras dåvarande ledning insåg tidigt behovet av samverkan i innovativ miljö och byggde ett nytt CNS-laboratorium 1982. Organiska kemister, farmakologer och övriga specialister i samarbete tog ur en uppsjö av testade substanser fram så kallade candidate drugs (CDs). Inom Astras prekliniska CNS-forskning visste vi oss vilja och kunna utveckla intressanta CDs för vidare kliniska tester. Ett brett prekliniskt och kliniskt samarbete med ledande nationella och internationella forskare hade stor betydelse för vårt kreativa arbete.

Astra Zenecas ledning beslutar drastiskt att lägga ner CNS-forskningen. Därigenom förlorar Sverige sitt sista världsledande farmaceutiska företag, med förmåga att utveckla och lansera nya läkemedel inom området. Beslutet leder dessutom till en betydande åderlåtning av en stor och ytterst viktig del av svensk forskning inom life science. Med vårt inlägg protesterar vi mot att företagets CNS-forskare skulle ha misslyckats, vilket framförts som skäl för det beslut Astra Zenecas ledning nu fattat. Astras neuroforskning bedömdes under 1980-talet som ”second to none” bland andra av den ledande psykiatern David Healy i hans bok The Antidepressant Era (1997). Hur kunde det ändå gå så illa?

I slutet av 60-talet startades forskning, som ledde till antidepressiva medlet Zelmid (zimelidine), först i sitt slag att selektivt hämma återupptaget av signalsubstansen serotonin. Dessa preparat dominerar nu marknaden och kallas SSRI (selective serotonin reuptake inhibitors). Zelmid, lanserat 1982, sex år före Eli Lillys Prozac, blev snabbt förstahandspreparat för svåra depressioner. Efter cirka 18 månader på marknaden kom Zelmid att dras in på grund av oväntade allvarliga biverkningar. Tyvärr ledde detta inte bara till att Zelmid lades ner, utan ledningen valde att helt avsluta forskningen kring SSRI, trots ett flertal lovande uppslag. Förutom analoger till Zelmid fanns alaproclate, en originalsubstans framtagen av Astra i Södertälje med en unik farmakologisk profil och med lovande kliniska resultat.

År 1993 fick vår CNS-forskning ett nytt bakslag, då originalpreparatet Roxiam (remoxipride) drogs in på grund av en oväntad allvarlig biverkan. Lanserat 1991 med lindriga biverkningar samt gynnsamma effekter på indikationen schizofreni var det väl accepterat kliniskt. Även i detta fall valde Astras ledning att helt avsluta den forskning som lett fram till Roxiam, trots flera goda uppslag till CDs. Efter Roxiam har inget CNS-läkemedel lanserats som ett resultat av forskningen i Södertälje.

Utveckling av effektiva läkemedel inom psykiatrin och neurologin är av fundamental betydelse för att minska det lidande som drabbar många patienter. Då dagens läkemedel inte ger tillfredställande terapeutisk effekt, får detta stor samhällsekonomisk betydelse. Steget från idé till färdigt läkemedel är extremt långt, och garantier för framgång saknas. Det är därför av yttersta vikt att ta vara på kandidatsubstanser, som visat sig fungera hos den sjuka patienten.

Vi anser att ett grundfel i Astras ledningsstrategi, då som nu, har varit oförmågan att ta vara på goda uppslag, som skapats av företagets CNS-forskare och oviljan att analysera orsaken till misslyckanden. Ansvaret för denna negativa beslutsstrategi ligger hos Astra Zenecas ledning, synes bottna i rädslan för nya misslyckanden och bristen på kommunikation mellan ledning och forskare. En innovativ miljö kräver ledare med integritet, tillit till forskarnas idéer och långsiktighet i projekten. Ett belysande exempel, där dessa faktorer varit avgörande, är utvecklingen av magsårs­medlet Losec (omeprazol). Trots att projektet lades ner fem gånger av centrala beslutsfattare kunde det slutgiltigen utvecklas till ett av världens mest sålda läkemedel.