I besparingstider och lågkonjunktur gäller det att planera för framtiden när det vänder. En redan hårt ansatt och utnyttjad grupp inom vård och omsorg är undersköterskan. Rollen som den som fixar allt har utökats till bristningsgränsen. Det förväntas att man ska klara allt ifrån rena medicinska bedömningar till att vara städ- och bespisningspersonal.
Undersköterskan ska ta hand om patienter som ofta är svårt sjuka och vårdkrävande. Speciellt gäller detta vid dagens äldreboenden. Många patienter är vid inflyttningen dåligt medicinskt utredda och har oftast en begynnande demens som försvårar. Demenssjuka patienter kräver dessutom särskilda boendeformer men blandas i dag med övriga boende. Även yngre med funktionshindrande sjukdomar behöver extraordinära insatser som inte tillgodoses.
Undersköterskan är den oumbärliga kontaktlänken till läkare och sjuksköterska. Utan hennes viktiga kunskaper om patienten skulle vården falla som ett korthus. Detta underskattas i dag och att besparingskraven främst drabbar denna yrkesgrupp gör inte saken bättre. Minskad bemanning av en redan utsatt yrkesgrupp leder till att vård och omsorgen till slut kollapsar.
Förutom att ta hand om all omvårdnad med allt vad det innebär (personlig hygien, omläggningar med mera), ska undersköterskan laga mat, städa, aktivera patienterna med olika insatser, ta hand om anhöriga, planera vården, göra medicinska bedömningar, delta i kvalitetsarbete, administration, journaldokumentation, redovisning, signera listor, rapportera avvikelser, orderbeställa med mera. Sist, men inte minst: vara lojal med sin arbetsgivare.
Undersköterskans arbetsmiljö är mycket fysiskt krävande med stor risk för arbetsskador i rörelseapparaten. Vanligt förekommande är också hot och våld samt kränkande bemötande från patienterna. Sjukskrivnings- och ohälsotalen är höga i kåren.
Det är nu hög tid att stärka undersköterskans roll med ökad bemanning så att man kan leva upp till alla uppsatta mål från politiskt håll och från arbetsgivare. De äldre i samhället ökar hela tiden i antal och har all rätt att kräva en anständig ålderdom där man har tid att tillgodose vård- och omsorgsbehoven.
Slutligen bör också framhållas att statusen och lönen för denna hårt arbetande yrkesgrupp måste höjas till betydligt bättre nivåer än i dag. Att jämföra med vad andra yrkesgrupper får i lönekuvertet gör att man undrar om det över huvud taget finns några ungdomar som vill utbilda sig till undersköterska i framtiden. Tiden är knapp och det gäller att ändra kursen innan det är för sent. Ansvaret vilar tungt på våra politiker och beslutsfattare!
Peter Randmaa
Peter Randmaa
är specialist i allmänmedicin och företagshälsovård.