För studier om läkemedelsbehandling har SBU bland annat ett inklusionskriterium som innebär att det ska finnas en placebobehandlad kontrollgrupp. Någon sådan kontrollgrupp finns inte i den MTA-studie som Lars Lundström i sin debattartikel Viktig adhd-studie försvann kritiserar SBU för att i dag ignorera (se länk till höger).
MTA-studien var ursprungligen en 14 månader lång randomiserad kontrollerad studie. Deltagarna slumpades till en av fyra behandlingar: läkemedel, beteendebehandling, en kombination av läkemedel och beteendebehandling, eller standardbehandling (community care).
Efter 14 månader har naturalistiska uppföljningar av studien genomförts. Det läkemedel som användes i studien var i första hand metylfenidat, men för de deltagare som inte fick önskvärd effekt av metylfenidat testades andra preparat, till exempel dextroamfetamin.
På grund av hur studien designats och rapporterats går det inte att bedöma effekten av dessa bägge preparat separat.
Då endast utvärderingar av metylfenidat och atomoxetin ingår i den rapport som SBU nu överlämnat till socialdepartementet, finns inte MTA-studien med. I den kommande SBU-rapporten om adhd finns dock såväl den randomiserade delen som de naturalistiska långtidsuppföljningarna av MTA-studien beskrivna. Studien sorteras under ett kapitel om kombinationsbehandlingar, där läkemedelsbehandling ingår som en del av behandlingen.
Pernilla Östlund, Måns Rosén och Ulf Jonsson