Många rapporter från en rad offentliga organ har sedan många år redovisat omfattande kvalitets­problem inom äldrevården. Stora ekonomiska satsningar har inte nämnvärt förbättrat situationen. Det grundläggande problemet är att dagens hälso- och sjukvård och kommunala omsorg inte är anpassad för äldre personer med komplexa hälsoproblem:

  • Vården och omsorgen om äldre personer är uppdelad på två lagstiftningar; hälso- och sjukvårds­lagen och socialtjänstlagen. Detta skapar två politiska ”huvudmän” och två finansiella system, vilket fragmenterar vården för alla äldre personer med biståndsbeslut.
  • Kunskapsområdet geriatrik har ingen tydlig roll inom äldrevården/-omsorgen, varken i verksam­heten eller i styrningen, trots att äldre personer upptar en stor del av både primärvården och sjukhusvården samt hela den kommunala äldreomsorgen.
  • Kompetensen inom kunskapsområdet geriatrik är mycket begränsad hos läkare och vårdpersonal och för det mesta obefintlig hos politiker och tjänstemän.
  • Journalerna fungerar som retroaktiva dagböcker skrivna av olika yrkesgrupper, där det är notoriskt svårt att få överblick över komplexa hälsoproblem. De olämpligt utformade journalerna utgör en av vårdens viktigaste riskfaktorer.
  • Tiden är en stor bristvara i hela vårdsystemet. Vårdtiderna på sjukhus blir allt kortare och i primärvården har läkarna ofta bara 15–20 minuter för varje patientbesök. Detta omöjliggör en samlad analys och handläggning av komplexa hälsoproblem.

Vi anser att det är nödvändigt med en genom­gripande reformering av äldrevården/-omsorgen och att kunskapsområdet geriatrik måste få en central roll i förbättringsarbetet. Eftersom vård på sjukhus oftast är en kortvarig undantagshändelse är det inte möjligt att lösa äldrevårdens problem genom att fokusera på sjukhusvård. Kvaliteten i äldrevården kan inte heller förbättras genom registrering av vissa utvalda kvalitetsindikatorer, eftersom komplexa hälsoproblem hänger ihop som kommunicerande kärl.

Det fragmenterade vård-/omsorgssystemet kan inte reformeras i sin helhet i ett steg. Vi föreslår därför inrättandet av en eller flera professionellt styrda utvecklingsverksamheter i geriatrik – ett geriatriskt centrum – där generalistorienterade läkare till­sammans med andra vårdyrkesgrupper med gedigen kompetens och intresse i geriatrik får fritt mandat att vända på många stenar och slakta många heliga kor med målet att minimera behovet av ”samverkan” över olika slags konstgjorda administrativa gränser.

Utvecklingsarbetet bör bland annat inriktas på följande:

  • Primärvård/öppen vård med smidig tillgång till sluten vård inom samma organisation.
  • Definierad kompetens i geriatrik hos all personal.
  • Individualiserad hälsoanalys med integration av förebyggande arbete kring riskfaktorer och hand­läggning av de manifesta hälsoproblemen.
  • Samma problembaserade journalsystem i hela verksamheten. Journalen utformas som ett interaktivt hälsoanalyssystem (”geroskop”) inriktat på överblick över de enskilda äldre personernas samlade hälsositua­tion och hur den utvecklas över tid med regelbundet upprepad kritisk granskning av effekter av det samlade behandlingsprogrammet, till exempel läkemedel, näring, fysisk träning, hjälpmedel och omvårdnad.
  • Metodutveckling för vård-/omsorgsarbetet av­seende bland annat sammansättning av kompetenser i personal­team, teamarbetssätt, olika typer av teknisk support med mera.
  • Utveckling av ny forskningsmetodik för bland annat behandlingsstudier, som möjliggör klinisk forskning direkt i den vanliga vårdverksamheten.

Ett sådant geriatriskt centrum skulle fungera som en professionellt styrd utvecklingsmotor för successiv spridning av kunskaper och erfarenheter till hela vård-/omsorgssystemet.

De stora problemen i dagens äldrevård/-omsorg är bara en föraning om hur det kommer att bli om 10–20 år om dagens befolkningsprognoser slår in. En genomgripande reformering måste därför inledas så snabbt som möjligt. Resurserna finns. Vi hoppas och tror att även viljan finns.