Socialstyrelsens nya rapport om ojämlikhet i hälsa och vård är viktig för alla som arbetar för en genomtänkt fördelning av vårdens begränsade resurser. Här och där verkar det dock som om myndigheten antingen glömt att Sverige har ett grundlagsfäst kommunalt självstyre, eller vill ändra på det. Frihet att fatta olika beslut inom ramen för den skattesats som landsting och regioner själva fastställt torde vara poängen.

Socialstyrelsen pläderar för att patientavgifter och behandlingsutbud harmoniseras för att öka jämlikheten. Det är rimligt om ojämlikheten beror på dålig kvalitet eller framgår av en analys baserad på hälso- och sjukvårdslagen. Däremot inte, om skillnaderna är följden av öppna politiska prioriteringar.

Rätten till assisterad befruktning för homosexuella kan diskuteras i det perspektivet. SKL konstaterade 2010 att regler och avgifter vid behandling för barnlöshet varierar så mycket att det inte finns någon nationell praxis alls. Socialstyrelsen har uttalat att det är olyckligt, men helt lagenligt. Ändå tar nu Socialstyrelsen upp varierande regler för assisterad befruktning för homosexuella som ett exempel på diskriminering.

Norrlandstingen framstår därmed som diskriminerande. Eftersom Socialstyrelsen vill att fler landsting ska tillämpa öppna prioriteringar vill vi påpeka, att Norrlandstingens regelverk baseras på en strukturerad prioriteringsprocess (2005). Politikerna har fattat ett öppet beslut om både behandlingskriterier och avgränsning av åtagandet. Detta fick indirekta konsekvenser för de homosexuella paren.

Lesbiska par får i dag inledningsvis själva finansiera tre donatorinseminationer för att avgöra om infertilitetsproblem föreligger. Frågan har rättsligt prövats vid Umeå tingsrätt, som fann att detta inte är diskriminerande.

I dag erbjuds alla par som uppfyller uppställda kriterier ett landstingsfinansierat IVF-försök samt ett frysåterföringsförsök om det är möjligt.

Reglerna byggde på en genomgång av effekterna av att tillämpa olika nivåer på var och en av kriterierna för behandling. Syftet var att fördela den givna budgeten så rättvist och effektivt som möjligt.

Utgångspunkten var hälso- och sjukvårdens uppdrag att erbjuda behandling för sjukdom och funktionsnedsättning. Homosexuella med nedsatt infertilitet på grund av sjukdom erbjuds behandling på samma villkor som andra. Oförmåga för två kvinnor eller män att reproducera sig är ingen sjukdom, utan ett biologiskt faktum.

Västerbotten och Jämtland har därefter genomfört vardera två prioriteringsprocesser för att öka nyttan, hälsovinsten, med givna resurser. Inte vid någon av dessa processer har homosexuellas rätt till assisterad befruktning bedömts högprioriterad. Vid utredningsarbetet 2005 prioriterades i stället två andra områden om budgeten skulle öka: mjuka upp reglerna kring den blivande moderns äggstockskapacitet och öka antalet försök per par.

Vi misstänker därför, att reglerna för barnlöshetsbehandling i allmänhet och för homosexuella i synnerhet varierar därför att många landsting inte genomfört systematiska prioriteringsprocesser. I så fall skulle reglerna troligen ligga närmare Norrlandstingens.