Sedan ädelreformen 1992 har det förts diskussioner om att föra över hemsjukvården från landstinget till kommunerna. En nationell samordnare har utrett frågan och betänkandet föreslår en övergång från landsting till kommun på frivillig väg; klokt nog avstår man från lagstiftning. Man föreslår inte heller att läkare ska byta huvudman utan bara distrikts­sköterskor och undersköterskor.

Kommunförbundet Stockholms läns sociala beredning har uttalat sig positivt till en kommunalisering av hemsjukvården. Enligt tidplan ska beslut fattas så att ett överförande kan ske 2015.

I dag är det bara Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting som säger nej till denna reform.

Ett av våra argument mot förslaget är att hälso- och sjukvården i Stockholm står inför en av de största utmaningarna någonsin i och med Nya Karolinska sjukhuset som står klart 2016, med färre vårdplatser i ett län med stor befolkningsökning. Specialistvård ska ut från sjukhusen och nya närsjukhus inrättas. Enorma investeringar krävs. Kostnadsökningstakten och kommande personalrekrytering är i gungning. Är det då så klokt att genomföra ännu en stor reform?

Vi menar att sjukvård ska bedrivas av landstinget. Kommunerna klarar inte sitt omvårdnadsuppdrag som redan i dag i allt högre grad är ett kvalificerat sjukvårdsuppdrag med starka palliativa inslag. Kommunerna har inte insett att man måste öka sin medicinska kompetens för att sköta dessa mycket svårt sjuka, ofta äldre med flera diagnoser.

Om reformen ska kunna genomföras måste alla kommuner i ett landsting vara överens. I Stockholms län handlar det om 26 kommuner som måste enas om hur vi ska skatteväxla och även definiera vad hem­sjuk­vård är. En grannlaga uppgift.

Under 1990-talet genomfördes ett projekt på Södermalm i Stockholm. En av erfarenheterna därifrån var att distriktssköterskorna ansåg att de kom väldigt långt från behandlande läkare. Det resulterade i att endast mycket erfarna sköterskor var villiga att ta anställning och rekryteringen försvårades. Stockholms stad ansåg att det blev för dyrt att bedriva hemsjukvård och återlämnade den till landstinget.

I Stockholm har vi lagen om valfrihet och ett stort antal utförare inom hemtjänst. Om landstinget lämnar över hemsjukvården, till vem är det då vi lämnar över? På Kungsholmen finns till exempel hundra ut­förare inom hemtjänsten, ska varje liten enhet ha en egen hemsjukvård?

Vi föreslår i stället att hemsjukvården blir ett eget tydligt definierat uppdrag i primärvården. Varje utförare bör ha ett minsta antal patienter per år för att kunna behålla sin medicinska kompetens. Vårdinsatser i hemmet är en egen kompetens och ett eget utvecklingsområde där även forskning bör ingå.

I ersättningssystemet ska det finnas en komponent som stimulerar samverkan mellan kommuner och landsting. Då höjer vi kvaliteten i hemsjukvården, i stället för att byta huvudman.