För att styrka att konkurrens genom upphandling av laboratorietjänster ger lägre priser använder man följande metodik. Man jämför styckepriset på analyser av blodprover som utförs av kliniskt kemiska laboratorier åt primärvården.

Konkurrensverkets sakkunniga väljer ut sex representativa analyser från vad man anser vara de 20 vanligaste analyserna primärvården beställer från kem lab vid en given frågeställning och jämför priser på prislistor från de landsting man studerat.
Man bekymrar sig inte om att undersöka om analyserna nuförtiden huvudsakligen utförs lokalt på vårdcentralen eller om de verkligen beställs av primärvården så att prislistan har någon relevans för konkurrensläget vid upphandling (så är fallet i åtminstone ett av de landsting man studerat, nämligen Örebro).

Konkurrensverket anger vidare att man använt NPU-koder, en unik identifiering av en viss analys, vid prisjämförelsen, men det finns inte någon prislista med NPU-koder tillgänglig för Örebros del.
Av de utvalda sex analyserna uppvisar fem så kraftigt jämförelsestörande egenskaper för Örebros del att de inte bör användas i en seriös utredning.
Mest anmärkningsvärt är förslaget att prostatacancermarkören PSA ska användas vid utredning av urinvägsinfektion, en åkomma som är överlägset vanligast hos kvinnor (som normalt sett inte har någon prostatakörtel).

Man anger också att PSA (NPU8699) kan beställas separat i Örebro – det kan den inte. En beställning av PSA i Örebro (utan NPU-kod) genererar ett paket av flera analyser som utarbetats i samarbete med våra kunder för att minimera riskerna för överdiagnostik. Hur man fått prisuppgift för en analys som inte finns att beställa övergår mitt förstånd.
För en av analyserna, kolesterol, som identifieras med NPU-kod 1566, har Konkurrensverket läst fel i prislistan och rätt pris ska vara 15,68 kronor i stället för angivna 49,27.

Två av analyserna, CRP och glukos, gör man huvudsakligen själva i primärvården i Örebro och beställer analysen till liten del av klin kem lab, i snitt debiteras varje vårdcentral mindre än 5 000 kronor per år för vardera analysen.
Man anser också att frågeställningen magsår ska utredas med analys av urinämne i blod (p-urea)! Sådana remisser förekommer inte i Örebro och förhoppningsvis inte i övriga landet heller.

Därmed återstår en enda analys, p-urat, vid frågeställningen gikt som man eventuellt kan jämföra. År 2011 fakturerades primärvården i Örebro inklusive de fyra privata vårdinrättningarna en genomsnittlig summa av 2 483 kronor per vårdcentral och år för p-urat. Ingen budgetvältare direkt, men man kanske tager vad man haver.
Av de av Konkurrensverket valda analyserna är
det bara en analys som hamnar på den ekonomiska topp 20-listan för primärvården i Örebro (PSA utan NPU-kod på plats 14). Övriga fem analyser hamnar långt ned på platserna 24, 42, 43, 56 samt 84. Ser vi till antalet analyser som vi utför åt primärvården och de privata vårdinrättningarna är det bara p-kolesterol som hamnar på 20 i topp i Konkurrensverkets urval, de övriga fem analyserna hamnar utanför.

Att utifrån en torftig prislistejämförelse (som kokar ned till en enda analys utan ekonomisk betydelse) bedöma om konkurrensutsättningen har fördelar utan att beakta de övriga hundratals olika analyser som utförs är infantilt.
Själv besitter jag bara aktuella detaljkunskaper om ett av landstingen, Örebro, men man kan befara att resultaten i de andra fem som rapporten bygger på kan vara lika missvisande.
Att jämföra klinskt kemiska, såväl som laboratoriemedicinska, analysers faktiska kostnader och möjlig konkurrenssituation för olika huvudmän kräver noggrannhet och kompetens samt dessutom omdömesförmåga nog att undersöka lokala variationer. Saknar man dessa egenskaper bör man anlita extern expertis.

En mer lågkvalitativ utredning om kostnadseffektivitet och konkurrens inom klinisk kemi får man gå tillbaka till mitten av 90-talet för att hitta.
Att en statlig myndighet släpper ett dylikt alster ger bara en reflektion: Konkurrensutsätt Konkurrensverket för att höja kvaliteten i rapporterna!