Läkare och allmänhet vilseleds om salt

Wulf Becker och Livsmedelsverket, SLV, menar att vi bör äta mindre salt, eftersom EU övertygats tro att saltreduktion är bra och beviljat anslag till propaganda för minskat saltande. Att den vetenskapliga litteraturen, däribland en Cochranerapport, inte stödjer hypotesen att mindre salt sänker blodtrycket eller har andra positiva effekter bortser han därför från. Inte heller studier som faktiskt pekar på en ökad risk för metabola syndromet och hjärtdödlighet av lågt saltintag gör intryck på Becker.

Projektpengar är viktigare. Så resonerar nog många myndighetspersoner.

EU:s kostråd förbereds i själva verket av ett till forsknings­institut förklätt internationellt lobbyingnätverk, International Life Sciences Institute, ILSI, som knutit upp personer vid universitet, livsmedelsverk och nutritions­tidskrifters redaktioner i ett stort antal länder och intagit de främsta platserna i European Food Safety Authority, EFSA, som ska klubba EU: s nya kostråd. För arbetet med kostråden har EU betalat ILSI 126 miljoner kronor. ILSI arbetar främst på upp­drag av industrier, bland annat Coca-Cola, McDonalds, Kraft Foods, Kellogg, Unilever, Glaxo och Pfizer, vilka nu till och med får betalt för att influera folks matvanor på ett sätt som ökar deras vinster.

ILSI har bland annat en ”task force” som propagerar för lägre saltintag och som just nu driver en kampanj för saltrestriktion vilket framgår av juninumret av ILSI North America News.

Wulf becker skriver att det är svårt för matindustrin att min­ska saltinnehållet i maten, ett mantra som just ILSI ofta framför. Huvudanledningen är att maten smakar mindre, får ”reduced palatability”, som ILSI kläder det i vetenskaplig språkdräkt. I klartext innebär det att ILSI-sponsorn McDonalds saltar sina pommes frites som förut, annars går kunderna någon annanstans.

I själva verket visste kostexperterna i US Department of Agriculture redan 1999 att saltreduktion inte har någon positiv effekt på blodtrycket. De var dock medvetna om att salt­reduktion ökar risken för jodbrist och struma. Detta framgår av en utskrift av en bandad diskussion som går att läsa på nätet, http://www.health.gov/dietaryguidelines/dgac/pdf/dg0908.pdf sid 412 ff.

Men i denna expertgrupp –med inflytande även på WHO och EU – som dominerades av personer med ILSI-uppdrag fanns ändå bara en som motsatte sig rådet att äta mindre salt, trots att man i sak var överens om att rådet var ovetenskapligt.

För att förvilla uppfann man efter en raljerande diskussion ett nytt ”buzz word”: saltkänslighet. Eftersom i varje fall dialyspatienter är saltkänsliga har ändå vissa individer nytta av saltreduktion, resonerade man. Begreppet ”salt sensitivity hypertension” återfinns sedan dess allt oftare i litteraturen.

Den mest troliga anledningen till rådet om minskat saltintag från expertgrupper med ILSI-koppling är att de vill sprida dimmor om andra kostfaktorers mer potenta blodtryckshöjande effekt, såsom högt kolhydrat­intag. Men det kan också handla om att rädda ansiktet för sig själva och redan missledda politiker.

Den som kan sin fysiologi vet att salt utsöndras helt passivt av njuren när blodet filtreras. Utsöndringskapaciteten är i praktiken därför obegränsad. 125 g salt om dagen absorberas faktiskt i njuren genom en energikrävande process för att undvika saltbrist. Det är därför säkrare att låta smaksinnet väg­leda oss att salta maten än att oroas av okunniga expertgrupper.

SLV:s saltkampanj bekräftar tyvärr att SLV:s tjänstemän saknar förmåga till vetenskaplig analys och har bristfälliga kunskaper i fysiologins grunder. De lyssnar därför hellre på industrins lobbyister i sin expertgrupp än följer litteraturen och tillägnar sig kunskaper själva.

Dessa har vilselett läkarkåren och allmänheten länge nog nu. 

Ralf Sundberg, Björn Hammarskjöld, Karl Arfors

Ralf Sundberg
är medicine doktor och docent.

Björn Hammar­skjöld
är fil lic i biokemi och barn­läkare.

Karl E Arfors
är professor och före detta forskningschef vid Pharmacia.