Checklistan finns, det är dags för socialminister Göran Hägglund och Socialstyrelsen att se till att den används. KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, är den enda folksjukdomen där dödligheten ökar. Varje år tar sjukdomen 2 800 svenskars liv, fler än vad som dör i bröst- och prostatacancer.

Men en KOL-diagnos är ingen dödsdom. Det finns behandling. Och ju tidigare diagnosen ställs, desto längre och bättre liv kan den drabbade få. Men det är här som sjukvården, i jämförelse med bilprovningen, ligger steget efter. Oavsett var i landet du besiktigar din bil, så kan du vara säker på att samma saker kontrolleras. Det är inte upp till de enskilda stationerna att avgöra om bromsarna ska testas eller inte.

Det är anmärkningsvärt att ett liknande system inte finns för hur olika sjukdomar ska omhändertas inom sjukvården. I dag är det upp till varje enskilt landsting att bestämma vad som ska gälla. Detta innebär att KOL-vården skiljer sig mellan olika delar av Sverige, vilket leder till en godtycklig och ojämlik vård. Därför anser vi att landstingen måste åläggas en lägsta nivå vad gäller diagnos och behandling. Ett stöd för sådant strukturerat omhändertagande finns i det nationella kvalitetsregistret RiksKOL.

Förra året (2010) var endast en fjärdedel av alla primärvårdsmottagningar och 60 procent av de lungmedicinska enheterna anslutna till registret. I kvalitetsregistret ingår de viktigaste komponenterna för en god KOL-vård. Detta liknar, i vissa avseenden, de kontrollpunkter bilprovningen har att följa.

Vilka punkter bör då finnas i en sådan checklista för sjukvården?

Den första är diagnostiken. Det är utomordentligt viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt. KOL diagnostiseras med hjälp av ett lungfunktionstest, spirometri.

Den andra är behandlingen. Behandlingen bygger på rökstopp, fysisk träning och läke­medel. För den som röker innebär ett rökstopp att sjukdomsutvecklingen avstannar. Alla personer med KOL har nytta av fysisk träning, såväl konditionsträning som styrketräning. Läkemedelsverket har gett ut klara riktlinjer för KOL-behandling. Därför är det slöseri med resurser att de olika landstingen utarbetar egna så kallade ”kloka listor”.

Den tredje är uppföljningen. Patienter får inte information om rehabilitering och stödåtgärder och träffar inte läkare annat än i akuta situationer.

Verktygen för att lyckas med att minska lidande och att göra ekonomiska besparingar finns redan. Nu det är dags för socialminister Göran Hägglund och för Socialstyrelsen att sätta redskapen i händerna på dem som dagligen möter människor med KOL och som dagligen möter människor som söker för besvär som kan tyda på att de är drabbade av sjukdomen.