I rapporten Våldsamma datorspel och aggression, en översikt av forskningen 2000–2011 som publicerades i början av december, försöker Statens medieråd att friskförklara användandet av våldsamma datorspel för barn.

Medierådets ambition har varit att ge en översikt av forskningen på detta område och analysera eventuella kopplingar mellan bruk av våldsamma datorspel och aggression. Enligt myndighetens instruktion ska rådet verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig medie­påverkan.

Medierådets slutsats att våldsamma datorspel inte orsakar aggressivitet, legitimerar till stor del bruk av våldsamma datorspel för barn och unga.

Rapporten har många metodologiska svagheter och är ett exempel på en klassisk felaktig slutsats inom forskning. Att det är svårt att bevisa ett orsakssamband mellan våldsamma datorspel och aggression betyder inte att man kan konstatera att det motsatta gäller.
Jag har följande invändningar angående Medierådets tillvägagångssätt:

  • Varför följer man inte erkända kunskapsbaserade principer i arbetet och inkluderar alla relevanta databaser och studier i litteratursökningen?
  • Varför har man inte själv angivit kvalitetskriterier och checklistor för utvärdering av de studier som man granskat, något man kritiserar andra metastudier för att inte göra?
  • Varför har man inte använt epidemiologiska metoder när man sökt efter kopplingar mellan våldsamma datorspel och aggression, till exempel bruk av Bradford Hills kriterier för orsakssammanhang?
  • Hur utvärderar man publikationsförvrängning i denna typ av forskning, där starka kapital och industrikrafter faktiskt önskar negativa forskningsresultat?
  • Varför har inte rapporten konsulterats i breda forskningsmiljöer och grupper av inblandade parter som föräldrar och barn, metodo­loger, barn- och ungdomspsykiatriker, socialarbetare, psykologer och skola?
  • Hur går man från evidens till rekommendationer i rapporten, vilka värdemässiga och kontextuella faktorer ligger till grund när slutsatserna dras?

Det finns ett stort antal studier som visar ett samband mellan våldsamma datorspel och aggression, oro och ångest bland barn. Även om effektstorleken är relativt liten, kan verkan av ett sådant samband vara stor på samhällsnivå, givet hur många som spelar och den konsekvens aggression och våldshandlingar har i samhället. Om effekten är att 1 procent blir mer aggressiva, och det är en halv miljon barn och unga som spelar i Sverige, blir det 5 000 barn med ökad aggressivitet att ta hand om.

Det finns anledning att göra en ny och systematisk litteraturgenomgång på detta område, med en öppen konsultationsprocess innan man ger rekommendationer. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, bör ges detta uppdrag. Innan det är slutfört, bör man vidta försiktighetsprincipen och försöka begränsa bruk av våldsamma datorspel för barn. Medierådet borde engagera sig i frågan genom att samarbeta med föräldrar, skola och politiker för att finna lämpliga åtgärder för att skydda den svaga parten i målet – barnen.