Regionala skillnader i medicinsk praxis och i patienters tillgång till specifik vård är en fråga som ständigt dyker upp i debatten. Dessa skillnader beskrivs alltid som orättvisa. I den svenska debatten kopplas dessa skillnader till att vården bedrivs olika i landstingen, att skillnaderna skulle ha med vårt sjukvårdssystem att göra.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har låtit ta fram en internationell jämförelse om skillnader av detta slag i länder med olika sjukvårdssystem. Den omfattar Danmark, Finland, Norge, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, England och Kanada.
Inget av dessa länder har en så bred och öppen kvalitetsredovisning kring skillnader som Sverige. Men rapporten visar att regionala skillnader förekommer och diskuteras överallt.
Är då skillnaderna mindre i mer centraliserade system? Nej, skillnader finns i alla de granskade sjukvårdssystemen, centraliserade som i England och Frankrike eller decentraliserade som i de nordiska länderna.
Det svenska sjukvårdssystemet är uppbyggt kring 310 landsting och kommuner, med ett långtgående kommunalt självstyre. En sådan starkt decentraliserad struktur kommer obönhörligen att resultera i skillnader. Men den är också skapad för utveckling. Den svenska sjukvården står sig synnerligen väl jämfört med andra länder när det kommer till medicinska resultat.
I Sverige är ett av de absolut viktigaste verktygen för vårdens utveckling de årliga öppna jämförelserna, ÖJ, av sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Årets sjätte nyss utgivna utgåva visar återigen att kvaliteten förbättras, men också att det finns skillnader både mellan sjukhus och mellan landsting, även om skillnaderna minskar.
Trots de påtagliga förbättringar som ÖJ påvisar, präglas hela debatten av de skillnader som också tydliggörs. Men inställningen att inget landsting eller sjukhus får vara ”bättre” än ett annat – för då är det orättvist – är extrem och oförenlig med förnyelse och utveckling. Om inget nytt och bättre kan introduceras förrän den dag det kan göras samtidigt, på samma sätt överallt, då läggs en våt filt över utveckling och förbättring.
Det finns dock oacceptabla skillnader. Skillnader som består år ut och år in och som beror på brister i kunskapsspridningen. Detta är något som alla länder oavsett sjukvårdssystem brottas med.
Hur kan de oacceptabla skillnaderna minska?
Rapporten visar att den som tror att det kan ske genom att exempelvis förstatliga den svenska sjukvården kommer att bli besviken. Skillnader finns och består även i starkt centraliserade system. De kan inte bringas att försvinna genom politiska och administrativa beslut. Däremot kan de påverkas genom metodiskt utvecklingsarbete.
SKL bidrar till utveckling genom sitt engagemang i Öppna jämförelser, som syftar till att öka lärandet landstingen och sjukhusen emellan. Det har bidragit både till förbättrade resultat för helheten, men också till minskad variation genom att de med sämre resultat förbättrat sig mest.
Samtidigt måste vi kunna klara av att leva med skillnader. De är inte bara oundvikliga i mänskliga sammanhang, de är också önskvärda. Skillnader leder till utveckling.
Göran Stiernstedt