Några kommentarer till sakinnehållet i Stig Arlingers inlägg:
Det var bra förr, men Stig Arlinger glömde köerna, bristen på hörapparatsregister och att de moderna hörapparaterna inte kommer brukarna till del.
Den revision som Region Skåne gjort om hur patienter hänvisas till de audiologiska avdelningarna från de privata audionommottagningarna på grund av sjukdom i örat, visar att det sker på ett bra sätt.
I ett fritt valsystem får hörapparatsanvändaren möjlighet att, tillsammans med en legitimerad audionom, välja ur såväl landstingets sortiment som ur det sortiment som den privata hörselrehabiliteraren erbjuder. Jag anser att audionomer i privat verksamhet, precis som andra legitimerade yrkesgrupper inom den privata vården, har patientens bästa som riktmärke. Anser Stig Arlinger att audionomer är en speciell ”riskgrupp”?”
Stig Arlinger och jag har alltid haft olika åsikter om ”Fritt val” på hörselområdet. Jag ville i inlägget inte försöka ”omvända” Stig Arlinger till min ståndpunkt.
Enligt Stig Arlinger har jag, och de politiker som infört ”Fritt val” på hörselområdet, inte fattat någonting om hörselvård, och det får Stig Arlinger gärna tycka. Nu är dock verkligheten sådan att beslut om ”Fritt val” för anpassning av hörapparat redan är fattade i Skåne och Stockholm. Drygt en tredjedel av Sveriges befolkning får år 2012 tillgång till ”Fritt val”.
Stig Arlinger gör precis som andra inom audiologin, stoppar huvudet i busken. ”Eftersom jag inte tycker om ’Fritt val’ vid hörapparatanpassning finns det inte.” Sanningen är att besluten om ”Fritt val” redan är fattade och min uppmaning till svensk audiologi var att inse och agera utifrån detta. Hur ska organisationen av svensk hörselvård i en ny verklighet se ut? Jag har aldrig sett någon annan medicinsk inriktning stoppa huvudet i busken i en förändrad vårdvärld, som svensk audiologi gör.