Bengt Järhult skriver i ett debattinlägg (se länk i högerspalten) att ekonomiska styrmedel inte är någon bra lösning på problemen kopplat till läkemedelsförskrivning. Detta är en viktig diskussion men tyvärr blandar Bengt Järhult ihop en mängd olika frågor. Frågan om vinst och bonusar i vården är inte relevant i äldresatsningen. Det är synd att Bengt Järhult inte har läst underlaget till äldresatsningen.

Jag har verkat som äldresamordnare på socialdepartementet i ett år och uppdraget att förbättra vård och omsorg om de mest sjuka äldre är mycket angeläget. Det finns flera anledningar till att det nu måste göras en ordentlig satsning. Allra viktigast är att förbättra situationen för dem som är i behov av vård och omsorg i dag. Den demografiska utvecklingen gör dessutom att problemen riskerar att bli än större om 10–20 år.

Regeringen har beslutat att satsa 4,3 miljarder kronor under fyra år för att förbättra vården och omsorgen om de äldre med störst behov. Dessa medel är ett incitament för kommuner och landsting att förbättra verksamheterna och medlen ska användas resultat­baserat. I år kommer 1,3 miljarder att fördelas. Den största delen kommer att gå till kommuner och landsting utifrån den överenskommelse som staten tecknat med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Satsningen innehåller flera olika delar: god vård i livets slutskede, god vård vid demenssjukdom, preventivt arbetssätt, bättre läke­medels­behandling samt sammanhållen vård och omsorg.
När det gäller läkemedels­behandling för äldre finns det en avsevärd förbättringspotential. Detta visade SBU i en kunskaps­översikt 2009. Förra året hade 11 procent av alla personer över 65 år behandlats med minst ett läke­medel som kan vara olämpligt att ge äldre personer. Variationen mellan olika landsting och kommuner är dock stor.

Socialstyrelsen tog 2004 fram indikatorer för god läke­medels­behandling för äldre, dessa uppdaterades 2010. I överenskommelsen används tre av dessa indikatorer; preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger, läkemedelskombinationer som kan leda till interaktioner av klinisk betydelse samt användning av antipsykotiska läkemedel i särskilt boende. Vi har valt dessa indikatorer som ett stöd för att åstadkomma förändring och förbättring av all läkemedelsförskrivning till äldre.

Ett resultatbaserat stöd om 325 miljoner kronor ska fördelas till de landsting och kommuner som uppfyller uppsatta mål och minskar användningen av dessa läkemedel. Under 2012 är målet en minskning med 10 procent. Att följden skulle bli läkarflykt är svårt att se, detta ger ju möjligheter att förbättra vården för våra äldre.

Bengt Järhult är kritisk till att använda målbaserad ersättning i vården. I en rapport till ESO 2010 skriver professor Anders Anell följande: ”Med målbaserad ersättning finns förvisso alltid risk att fel enheter belönas och/eller att angelägna mål som inte belönas trängs undan. De principer som utvecklas kommer aldrig att vara perfekta. Utan målbaserad ersättning kan man dock vara säker på att fel enheter belönas eftersom alla enheter får samma ersättning oavsett måluppfyllelse.”

Jag ser det som oerhört angeläget att förbättra vården och behandlingen av de mest sjuka äldre. Genom att använda målbaserad ersättning för de statliga medlen sätter vi fokus på läke­medel och äldre. Läkare, sjuk­sköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster med flera måste nu tillsammans se över hela behandlingen för de äldre. För vissa individer handlar det om att byta läkemedel, för andra att ersätta läkemedel med omvårdnad. Detta arbetet ska sätta de äldre i centrum och vi måste alla hjälpas åt.