Damen i receptionen i landstingshuset i Umeå upplyser om att Jonas Rastad ”brukar vara punktlig” så det är bara att slå sig ner och invänta att klockan ska slå två när vi har bestämt träff. När jag ber henne att berätta mer om hur hon ser på den avgående landstingsdirektören säger hon att det är ordning och reda på honom, att han är tydlig och ger klara besked.
Prick klockan två kommer landstingsdirektörens sekreterare ut i receptionen. En minut senare slår sig Jonas Rastad ner i en grön snurrfåtölj i ett kalt möblerat kontor. Han berättar att han ser fram emot att leda Region Skåne. Delvis på grund av att det är ett bredare uppdrag som innebär att han också får ansvar för frågor om regional utveckling, turism och kultur. Men sjukvården kommer fortfarande att uppta den största delen av hans arbete. Jonas Rastad är kirurg i botten och har via chefsjobb på Astra Zeneca och i landstingen i Kalmar och Västerbotten nu nått fram till en position där han ska leda Sveriges tredje största sjukvårdshuvudman.
– Jag gissar att jag har en del egenskaper som man sökte. Det ena är väl leveransfokus och det andra är väl en viss grad av ledarskapsmod. Jag hoppas att de tycker att jag har gott omdöme, svarar Jonas Rastad på frågan om varför det var just han som fick jobbet.
Leveransfokuset och ledarskapsmodet har i Västerbotten inneburit att han har genomdrivit det stora sparpaketet ”Projekt balans”. Ett sparpaket som har lett till stora protester mot indragna ambulanser och nedlagda sjukstugor i inlandet.
Jonas Rastad vill inte säga om han tror att stora sparpaket är att vänta i Skåne efter hans tillträde. Men att han generellt sett tycker att vården kan effektiviseras mer är ingen hemlighet.
– Vi arbetar ineffektivt i dag. Det finns ju data på att tre timmar av varje åttatimmarspass så sysslar sjuksköterskorna med onödiga saker, säger Jonas Rastad.
Han brinner för att ge sig ut på jakt efter dessa ”onödiga timmar” då vårdpersonalen ägnar sin arbetstid åt fel saker. Och han hoppas få de anställda inom vården i Skåne med sig i denna effektiviseringsjakt.
– Om alla anställda har två jobb, att göra jobbet och förbättra jobbet, då når vi dit lite långsamt. Vi måste göra två saker samtidigt. Vi måste spara samtidigt som vi utvecklar och omorganiserar.
Finns det en gräns för hur mycket man kan effektivisera utan att vårdens kvalitet och säkerhet hotas?
– Det är som vilken industri som helst. Svaret är nog nej. Jag tror inte att det finns det. Eller det är klart, det finns väl någon gräns. Har vi ingen personal så kan vi inte leverera någon vård. Så det är klart att det finns en sådan gräns, men den är väldigt extrem. Inom de intervaller vi normalt befinner oss så tror jag inte att det finns något slut på det här. Det finns ingen tidpunkt då man kommer att sluta utveckla processerna.
Hur han ska effektivisera vården i Skåne har han inga konkreta svar på än. Mer än ett ord: differentiering.
– Vi måste fortsätta differentieringen. Att man inte bedriver samma vård på många ställen utan att man bedriver den på ett fåtal eller kanske ett ställe. Den struktureringen skulle jag uppskatta om vi kan fortsätta. Till exempel kan jag tycka att invärtesmedicin och kirurgi måste finnas nära medborgarna men att BB och akutmottagningar kanske inte behöver finnas på alla ställen.
Att lägga ner ett BB eller en akutmottagning är beslut som brukar väcka folklig storm. Men i Västerbotten har Jonas Rastad visat att han är beredd att genomföra impopulära beslut.
Hans ledarstil har av vissa kallats för ”toppstyrning”. En beskrivning som han inte delar.
– Jag styr väldigt mycket på resultat. Ser jag att det går åt rätt håll är jag nöjd, men ser jag att det går åt fel håll så agerar jag. Jag försöker att arbeta med hierarkin. Du måste ha en respekt för att det finns en hierarki. Och det behövs både morötter och piska.
Jonas Rastad skruvar på sig en aning i snurrfåtöljen. Han är medveten om att han har en ledarstil som inte uppskattas av alla.
– Jag tror att jag har en intensitet som kan vara provocerande eller skrämmande kanske. Jag har också krav på chefer. Ju högre upp man är ju högre standard kräver jag. Och det gör jag av mig själv också. Jag har satsat 100 procent här i Västerbotten. Mer kan jag inte klämma ur mig själv. Det finns inget mer kvar.
Jonas Rastad har anklagats för att tysta ner kritik och uppmana de anställda att inte tala med media. Han medger att han föredrar om de anställda framför sina klagomål internt i stället för till journalister.
– Vi får inte utnyttja medborgarnas oro att vården fallerar för vårt eget syfte. Det är oschysst. Däremot ska vi kunna prata internt om vad som helst. Och ledare måste lyssna och agera på vad medarbetarna säger. Men om man går ut och säger att ”vården bryter ihop om jag inte får det här”. Då har man drivit sin egen sak, kanske mot det som är bäst för helheten. Med hjälp av medborgarna.
Fotoförbudet i landstingets lokaler i Västerbotten har lett till debatt i hela landet. Jonas Rastad förstår inte varför det har blivit så stor uppmärksamhet kring kravet på att all fotografering i landstingets lokaler måste godkännas av en chef.
– Det har blivit en jättehöna av den fjädern. Och jag kan inte förstå att det ska vara så provocerande, om jag är ärlig. Jag tycker att det är vanligt hyfs.
Blir det fotoförbud i Skåne också nu?
– Det här är ingen central fråga för mig. Jag kommer att ha andra betydligt hetare frågor på mitt bord kan jag gissa. Och i sinom tid kanske vi tar upp det här. Men det är absolut inte prioriterat.
Från röda Västerbotten till blåa Skåne
Ytterst ska Jonas Rastad som regiondirektör bara se till att politikernas beslut genomförs. I Skåne får han för första gången samarbeta med en moderatledd majoritet. Både som sjukhusdirektör i Kalmar och landstingsdirektör i Västerbotten har han verkat under S-ledda styren. På frågan om hur han ser på detta känns det som att han väger sitt svar på en guldvåg. Han funderar en stund innan han levererar ett svar som troligen godkänns både av den nuvarande röda arbetsgivaren i Västerbotten och den kommande blåa i Skåne.
– Jag tycker att det ska bli spännande att få titta på en annan miljö med lite annan inställning till privatisering och vårdval. Jag tror att mittemellan är ganska bra. Diskussionen blir lätt väldigt polariserad, antingen eller och för eller emot.