Läkarrollen är något som Marie Wedin har tänkt en del på under sina dryga två år som ordförande. Hon upplever att det finns ett missnöje bland läkare över den roll som professionen har fått inom hälso- och sjukvården.

– Det är fler och fler saker som vi ska göra, utan att någon anvisar vad vi inte ska göra. Läkare försöker anpassa sig så gott de kan för att få sjukvården utförd, men det går allt sämre och har blivit allt svårare att göra, säger Marie Wedin.

Det har kommit till ett läge där vårdens många tidstjuvar och det hon kallar dokumentationshysteri inte tillåter en läkare att fokusera på det som är viktigast, menar hon. Men vad vill läkarna själva göra? Och hur ska de nå dit? Det är frågor som förbundets delföreningar ska svara på i höst. Svaren ska ligga till grund för fortsatt arbete inom förbundet.

Egentligen är det för tidigt att säga något mer om vad arbetet kommer att resultera i, säger Marie Wedin. Det ska förbundsstyrelsen ta ställning till när svaren från delföreningarna kommit in.

– Vi hoppas kunna få fram ett slags samklangsunderlag som vi kan använda för att kommunicera vad vi tycker utåt. Det kan användas gentemot remissinstanser där förbundet borde väga tungt.

Utgår Marie Wedin från sitt eget arbetsliv är det tydligt att mycket har förändrats sedan 1980-talet och som har påverkat läkarens roll. Hon tycker sig se att läkarnas delaktighet har minskat i det dagliga arbetet och att mycket fokuserar kring kostnadsjakt. Om fler läkare blir chefer tror Marie Wedin att många avgörande beslut skulle kunna bli bättre. Hon lyfter fram Karolinska universitetssjukhusets direktör Birgir Jakobsson som exempel.

– Han lyckas ändå rätt bra, trots de tuffa besparingskraven, både för att han har ledarerfarenhet, men också för att han i grunden är läkare. Vi värnar det medicinska perspektivet.

Det finns delar som hon vill lyfta fram som positiva exempel på utvecklingen de senaste åren. Som styrning, samordning och nationella riktlinjer. Kömiljarden var bra till en början, men inte sedan.

– Jag har fått välja bort kroniskt sjuka patienter och prioriterat dem med yrsel för att det ger sjukhuset mer betalt. I dag är det som att det viktigaste inte är patientmötet, utan att det dokumenteras.

För att kunna ge bra vård måste sjukvården få en realistisk kaka, tycker Marie Wedin. Annars måste det finnas en möjlighet att säga att det inte går längre.

– Vårt jobb är att sköta patienternas vård och inte att vara Anders Borgs före­trädare.

När säger man stopp?

– Det är därför vi gör det här nu. Vi vill inte låta som att vi bara är gnälliga. Det här handlar inte om att andra ska uppfatta oss som lata. Men får vi inte resurser till att sköta sjukvården får politikerna ta ansvar för vad vi inte gör.