En patient på den slutna psykiatriska avdelningen är aggressiv och personalen är tvungen att lägga ner honom på golvet. En person i personalen har utsetts till ledare, beslutar hur man ska gå tillväga och pratar hela tiden med patienten, samtidigt som övrig personal håller sig så tyst som möjligt.
Ledaren berättar för patienten vad som händer, kallar honom vid namn och försöker hålla ögonkontakt.

Så kan ett ingripande enligt den så kallade Bergenmodellen se ut.

– I en sådan här situation är det lätt att vi blir så upptagna av att få fysisk kontroll att vi slutar behandla patienten som en person, patienten blir ett objekt som ska hållas fast, säger Anna Björkdahl, projektledare för Hot- och våldsprojektet inom Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO.

År 2006 började SLSO successivt att utbilda personal i Bergenmodellen, en metod för att hantera hotfulla och våldsamma situationer inom den vuxenpsykiatriska slutenvården. I dag har de flesta psykiatriska kliniker åtminstone påbörjat utbildningsprocessen.

Metoden lägger egentligen fokus på att undvika att det går så långt som i situationen ovan, berättar Anna Björkdahl.

– Den lägger tyngden på vad jag tycker är rätt saker, på våldsprevention genom att man har respekt för varandras verkligheter och jobbar med förståelse.

Kommunikationen med patienter och mellan de anställda är huvudfokus. Vissa ganska små förändringar i det vardagliga arbetet kan minska riskerna för att våldsamma situationer ska uppstå, förklarar hon.

Ett exempel kan vara situationer som rör gränssättning, där personal måste gå in och tala om för en patient att hon eller han inte får bete sig på ett visst sätt.

– Då är det viktigt att man går in och talar om att det är just det här beteendet som inte kan accepteras. Man ska inte säga att ”nu är du så jobbig”, utan fokusera på beteendet och inte den patienten är.

Att vara tydlig med varför beteendet inte kan accepteras just nu, till exempel att andra blir skrämda, är också viktigt.

– Man bör också försöka få patienten att själv föreslå alternativ till beteendet, ”om du inte kan fortsätta med det du gör nu, vad kan du göra i stället?”

Den här typen av konkreta tips förmedlas under tre gånger tre dagar till de personer på de aktuella klinikerna som utsetts till kursledare för sina arbetskamrater. De får i sin tur i uppgift att föra kunskapen vidare under två gånger två dagar.

Ola Fogelquist, specialistsjuksköterska på en rättspsykiatrisk avdelning vid S:t Görans sjukhus, utbildades till kursledare för drygt ett år sedan. Han tycker att det är en stor poäng att det är personer som själva jobbar inom psykiatrin som står för utbildningen ute på klinikerna.

– Tidigare kurser har varit mer utpräglade ”brottarkurser”. Den kurs som jag hade gått tidigare var i princip två killar som utbildade i självförsvar. De var duktiga på det, men hade inte någon direkt erfarenhet av hur det ser ut på en sluten psykiatrisk avdelning.  

När kursledaren själv arbetar inom psykiatrin är det lätt att utgå från situationer som kan göra patienterna irriterade, men också ifrån hur situationen för personalen faktiskt ser ut i vardagen, menar Ola Fogelquist.

– Vi vet vad som är jobbigt och vad som kan göra att det egna tålamodet brister ibland och kan ta upp hur det kan spela in i helheten.

Under utbildningen i Bergenmodellen tränas fysiska tekniker som man kan använda om man blir angripen, men deltagarna får också teoretiska kunskaper om vad som utlöser våld och aggression. Det handlar bland annat om att lära sig att identifiera riskfaktorer, att öka förståelsen för hur tvångsåtgärder kan upplevas av patienten och om att skapa en kultur i personalgruppen som inte framkallar onödiga våldsutbrott. Mycket av träningen sker i form av rollspel. 

Ola fogelquist tycker att han har förändrat sitt sätt att arbeta efter att han utbildats i Bergenmodellen.

– Jag tänker på ett lite annorlunda sätt om en patient är irriterad. Jag tänker lugnt och systematiskt efter vad jag kan göra för att patienten ska uppleva trygghet och tar mig tid direkt i stället för att säga att vi kan prata efter lunch.

Att behålla sitt lugn och fokus på kommunikation är förstås svårare i verkligheten än i en träningssituation, konstaterar han.

– Vi är ju alla människor och kan bli rädda och stressade. Men jag har varit med om situationer där en patient slagits och läkare ordinerat bältesläggning, men där vi ändå lyckats upprätthålla kommunikationen och därigenom minimerat inslaget av tvång och obehag för patienten. Jag upplever att det har blivit lättare sedan jag fått tillfälle att fundera över de här frågorna.

En undersökning som gjorts vid Sandviken sykehus i Bergen visade att antalet våldsepisoder vid en klinik där Bergenmodellen införts gått ner kraftigt. I Sverige har någon vetenskaplig utvärdering ännu inte gjorts, men arbetet pågår, berättar Anna Björkdahl.

– Under det här året pågår insamling av data, genom bland annat enkäter till personal och patienter och fokusgrupper. Under våren ska vi sedan sammanställa materialet.

Både Anna Björkdahl och Ola Fogelquist har dock fått höra att det blivit lugnare på avdelningar som börjat jobba enligt modellen.

Ola Fogelquist ser också att kollegorna använder sina nya kunskaper i praktiken.

– Häromdagen råkade jag överhöra när en grannavdelning som hade en våldsam patient ringde efter hjälp. Då pratade fyra av mina kollegor ihop sig, gick igenom om det fanns någon som kände patienten och kunde fungera som ledare, vem som skulle se efter medpatienterna och så vidare. Självklart gjorde alla sitt bästa tidigare också, men jag tror inte att man så tydligt hade planerat ingripandet tidigare. 

Bergenmodellen

» Bergen­model­len utvecklades vid den rättspsykiatriska kliniken i norska Bergen.
» 2006 började Stockholms läns sjukvårdsområde att införa metoden inom ramen för det så kallade Hot- och våldsprojektet. Nu ingår de flesta psykiatriska kliniker i Stockholms­området i projektet, men man har kommit olika långt i införandet av arbetssättet.
» Bergen­model­len bygger på att utvalda anställda vid klinikerna, oftast sjuksköterskor och skötare, utbildas i metoden. De utbildar sedan i sin tur kollegor vid kliniken, men inte på sin egen avdelning.
» Utbildningen för de blivande kursledarna är tre gånger tre dagar under loppet av två månader. För övriga anställda tar utbildningen två gånger två dagar. I modellen ingår också att man erbjuder regelbundna repetitionstillfällen.