Basläkemedel spås utmana budgetar

Finansieringen av nya, effektiva, men dyra läkemedel har väckt heta känslor på senare tid. Flera medier har rapporterat om hur landsting eller enskilda sjukhus vägrat betala för vissa behandlingar. I Stockholm fick Karolinska universitetssjukhuset kritik när ledningen i höstas vägrade betala en dyr behandling för en 20-årig patient med Hunters sjukdom.

Sammantaget är det lätt att få bilden av en sjukvårdsekonomi som hotar att kollapsa under tyngden av dyra specialläkemedel. Men det är en onyanserad tolkning, anser Kerstin Hulter Åsberg, ordförande för Sveriges läkemedelskommittéers ordförandekollegium, LOK.

– Det största kostnadshotet står faktiskt vanliga basläkemedel för. Den ekonomiska effekten av nya, dyra versioner av mediciner som används av många blir mycket allvarligare än notan för ovanliga särläkemedel eller specialistläkemedel, säger hon.

Några exempel på sådana kostnadskrävande basmediciner är nya typer av blodtrycks- och blodfettsänkare. Nya insuliner är ett annat exempel, menar hon, och hänvisar till ett fall som blev aktuellt under hösten: läkemedelsföretaget Novo Nordisks indragning av insulinpennan Insulatard penfill. I samband med detta rekommenderade företaget det nya, dyrare insulinet levemir till typ 2-diabetiker.

– Ett miljövänligt, uppskattat och väl fungerande preparat har utan diskussion ersatts med ett dubbelt så dyrt som dessutom är krångligare att använda och genererar mer avfall. Ett läkemedel som Cochrane varnat för att använda på bred front.

Kerstin Hulter Åsberg tycker att det aktuella läkemedelsföretaget agerat oansvarigt i frågan. För att stoppa liknande, enligt henne, onödiga kostnadsökningar efterlyser hon restriktioner för hur företag ska få agera när de drar in läkemedel.

– En formell procedur som liknar godkännandeprocessen av nya läkemedel kan vara lämplig.
Bo Ringertz, reumatolog och vice ordförande i Läksak, Läkemedelssakkunniga i Stockholm, pekar på andra sätt att stoppa onödig kostnadsutveckling.

– En punkt är förskrivarnas ansvar. De måste bli ännu duktigare på att hålla sig till rekommendationer. En annan punkt är att landstingen bör bli bättre på att förutse läkemedelskostnader och planera för dem.

Att bara bromsa är dock inte heller rätt, menar han. Nya läkemedel innebär också ekonomiska vinster för samhället, även om dessa kanske syns på andra håll.

– Att landstinget tar en högre kostnad för ett nytt läkemedel kan till exempel göra att kommunerna får friskare åldringar och slipper lägga lika mycket pengar på hemhjälp och färdtjänst.

En metod som enligt Bo Ringertz kan göra det lättare att göra sådana komplicerade prognoser är ”horizon scanning”, djupa analyser av vilka läkemedel som är under utveckling de närmaste två åren och hur dessa kan antas påverka folkhälsan. Ett datasystem för detta finns redan i Stockholms läns landsting.

– Nu hoppas jag på en nationell samordning så att alla landsting ska få den här möjligheten.