Krav på nya former för barn- och ungdomsvård
2007-11-29RIKSSTÄMMAN TORSDAG Nya mer sammanhållna former av barn- och ungdomshälsovård behövs för att möta den psykiska ohälsan bland unga. Det ansåg flera talare vid ett symposium på Riksstämman.
De senaste 10-15 åren har en mängd studier visat att oro, nedstämdhet, sömnproblem och andra psykiska symtom ökar hos barn och unga. Ökade krav på att lyckas i skolan och komma in på arbetsmarknaden är viktiga faktorer, som skapar stor stress och oro.
Barn- och ungdomspsykiatrin och skolhälsovården räcker inte till, något som stod klart under gårdagens symposium anordnat av sektionerna för barn- och ungdomspsykiatri och allmänmedicin, och svenska skolläkarföreningen.
- Vi måste ha en mer samlad barn- och familjehälsa, annars kommer vi inte att kunna möta problemen. I dag är det svårt för föräldrarna att veta vart de ska vända sig, de bollas runt och får kanske vänta i månader på en remiss till barn och ungdomspsykiatrin, säger Lars Gelander, barnhälsovårdsöverläkare i Bohuslän och ordförande i Svenska skolläkarföreningen.
Bruno Hägglöf, moderator och barnpsykiater i Umeå föreslog en sammanhållen hälsovård för barn mellan 0 och 16 år, där mödra- och barnhälsovården, primärvård, elevhälsa samverkar med barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst. Sådana former av samverkan skulle också innebära möjligheter till rationaliseringar.
I Umeå startades våren 2004 Ungdomshälsan, som är en liknande typ av samarbete som visat sig lyckat. Ungdomshälsan ligger intill ungdomsmottagningen i centrala Umeå och vänder sig till unga mellan 16 och 25 år. Där arbetar representanter för primärvård, barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, arbetsförmedling, försäkringskassa, ungdomsmottagning, socialtjänst och gymnasieförvaltning. Gemensamt kan de förutom samtalsstöd till exempel ordna en praktikplats som blir en öppning till arbetsmarknaden och till bättre självkänsla.
-Ungdomarna får träffa alla dem som de har behov av samtidigt, och de uppskattar det verkligen, de känner sig sedda, säger Ulla Danielsson, allmänläkare och psykiatriker vid Ungdomshälsan.
Hjälpen är kostnadsfri och ungdomarna kan vara anonyma om de vill.
- Det här är unga som är för psykiskt friska för psykiatrin, och för somatiskt friska för primärvården. Men vi kan med ganska små medel göra insatser som är livsavgörande för dem, säger Ulla Danielsson.
Under symposiet efterlystes även mer samverkan och resurser till barn med ADHD-problematik.
- Det framhålls att det är viktig med tidiga insatser, men efter en ADHD–utredning och diagnos blir det ofta ett glapp. BUP har för lite rehabiliteringstänk och har skolan inte resurser får det hanka sig fram och så dyker BUP upp när det smäller. Vi måste ha strukturer som bär de här barnen hela vägen – men vems ansvar är det? sade skolläkaren Erik Belfrage från åhörarplats och fick spontana applåder.
Fler artiklar från stämman
FLER NYHETER
Den nyförlösta mamman fick oväntat sällskap på sin väg till sjukhuset. Ambulanspersonalen stannade och plockade upp en herrelös hund.
NYHETER
NYHETER
Läkare är drömyrket hos en partner, enligt en ny opinionsundersökning. ”Smickrande”, tycker en representant för Läkarförbundet.
NYHETER
JUST NU PÅ DAGENS MEDICIN

Trötthet läkares betyg på svensk sjukvård

Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Så länge vi inom sjukvården förnekar att det är av minst lika stor betydelse att, på ett så tidigt stadium som möjligt, bedöma, behandla och bemöta barn och ungdomar med känselstörningar* som det är att bedöma, behandla och bemöta barn och ungdomar med syn- och hörselstörningar, kommer dessa barns speciella behov av bemötande vad gäller individuellt anpassade åtgärder i form av kompensation (minst lika viktigt som att kompensera syn- och hörselstörningar), stimulering via lek- och fritidsaktiviteten, kosttillskott och/eller kost att ignoreras! I brist på anpassat bemötande utvecklar de beteenden som senare kräver insatser via vård från psykiatri-, social- och/eller kriminalvård! Ignorera barn och ungdomar med syn- och hörselstörningar under lågstadiet och se vad de då utvecklar för beteenden! En del kommer med största sannolikhet att utveckla ett inåtagerande, andra ett utåtagerande, beteende. De kommer då att känna att de inte duger och att de inte kan! Exakt den känslan ger vi idag dessa barn med känselstörningar! Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen, Prioriteringsutredningen och FN:s barnkonvention är det sjukvårdens ansvar att bedöma och behandla dessa dolda funktionshindren (känselstörningar) i minst lika stor omfattning som vi idag bedömer och behandlar synliga funktionshinder! Det är vi inom sjukvården som har kunskaper om hur dessa dolda funktionshinder i form av perceptionsstörningar (=känselstörningar) förändrar individens förmåga att känna in sig själv och sin omvärld och därmed påverkar individens utveckling negativt OM de inte får det rätta bemötandet! Vi inom sjukvården har skyldighet att informera personal inom skola, barnomsorg, socialvård etc. hur individens känselstörning påverkar utvecklingen och hur vi kan bemöta för att stimulera till en så god utveckling som möjligt! Vi inom sjukvården får ej längre blunda för att brist på Omega 3, opioida peptider, socker, färgämnen, smakämnen och andra gifter samt brist på individuellt anpassad stimulering kan vara en av de störst bidragande orsakerna till att barn idag har mer uttalade perceptionsstörningar än vad som fanns för 20-30 år sedan då dessa brister och gifter ej var så utbredda som de idag är! I dag finner vi t.o.m. flamskyddsmedel i blodet på isbjörnar, som är tvåkönade och har beteendestörningar, i Alaska. Tror vi att vi, som är så små, är opåverkbara för de gifter vi hanterar och släpper ut? Känselstörningar "i samverkan" med ett stressigare samhälle, där vi har mindre tid för varandra och större krav på individens förmåga att anpassa sig till vårt fyrkantiga samhälle är det möjligen än svårare att bemöta MEN i samverkan, där vi inte blundar för varandras kompetenser, utan ger och tar av varandras kunskaper och arbetslivserfarenheter, kan vi hjälpa dessa barn och ungdomar att få ett bättre och tidigare omhändertagande! Själv har jag arbetat inom Barn- och Ungdomshabilitering samt Barn- och Ungdomspsykiatrin sedan 1985 och kunskaperna om perceptionsstörningar och deras negativa effekter på individen i livets dagliga aktiviteter samt på individens beteende är lika katastrofal som kunskapen om hur man kan förändra till en positivare utveckling genom kompensation, stimulering, kosttillskott och anpassad kost! Vi behöver damma av våra gamla neurofysiologiböcker och lära av bl.a. norrmännen samt vara mer öppna att ge och ta av varandras arbetslivserfarenheter! Det räcker inte med att kräva mer läkare och mer psykolog - mer arbetsterapeut, mer sjukgymnast och mer logoped behövs i lika stor grad som mer dietist! Teamarbetet stärker oss i bedömning, behandling och kvalitetssäkring. * känselstörningar är ett bättre ord för perceptionsstörningar och står för störning via förmågan att känna in sig själv och sin omvärld via stimuli från berörings-, balans- och/eller led- och muskelsinnet och/eller via stimuli från ljud, ljus, lukt och smak. Störning/ar leder till över- och/eller underreaktioner för stimuli samt ger individen en avvikande upplevelse, erfarenhet och tanke jämfört med jämnåriga individer av samma kön.
Anmäl kommentar