Ökat stöd för senare klipp av navelsträngen

Diskussionen om när ett nyfött barns navelsträng ska klippas eller ”klampas” – klämmas åt med peang – går tillbaka till 1800-talet. På de flesta av Sveriges förlossningskliniker kläms navelsträngen åt direkt efter födseln.

Om navelsträngen i stället får stå öppen ett par minuter får barnet en transfusion på 80–100 milliliter blod från moderkakan – vilket motsvarar 1,5–2 liter hos en vuxen. Under 1960- och 70-talen tydde studier på att det kunde leda till för hög koncentration av blodkroppar, polycytemi, och att detta skulle öka risken för gulsot och andningsproblem.

– Men på senare år har det visat sig att det inte stämmer, säger Ola Andersson, neonatolog och överläkare på barn- och ungdomskliniken vid Länssjukhuset i Halmstad.

I stället har det vetenskapliga stödet ökat för att det är fördelaktigt för barnen att få blodet från moderkakan. En metaanalys som publicerades i tidskriften Jama i somras visade att sen avnavling förbättrade barnens järnvärden vid sex månaders ålder.

– Det fyndet är viktigt, då den senaste studien som gjorts av svenska ettåringars järnnivåer visar att var fjärde har järnreserver som är mindre än önskvärt, säger Ola Andersson.

Innehåller stamceller
Navelsträngsblodet innehåller dessutom stamceller som barnet kan ha nytta av. En studie i Pediatrics 2006 har också visat att sen avnavling hos för tidigt födda minskar risken för hjärnblödningar, sepsis och tarmsjukdomen nekrotiserande enterokolit.

Förra året gjorde Ola Andersson en kartläggning som visade att ungefär 70 procent av landets förlossningskliniker tillämpar tidig avnavling.

Men vinden verkar ha vänt. På perinatalmötet som ordnas av Svensk perinatalmedicinsk förening och som samlade runt 150 förlossningsläkare och neonatologer i slutet av oktober, debatterades frågan. Vid en handuppräckning visade sig att majoriteten av åhörarna är för sen avnavling.

Det främsta argumentet för tidig avnavling är det blodprov som tas från navelsträngen som visar om barnet har varit utsatt för syrebrist under förlossningen. För att vara rättvisande ska provet tas innan barnet dragit sitt första andetag, eller så sätts ofta en klämma om navelsträngen så fort som möjligt, enligt Lennart Nordström, verksamhetschef för kvinnokliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

– Vi är mycket måna om att få det provet, annars har vi ingen kvalitetssäkring av vården under förlossningen, säger han.

En rekommendation förbereds
På perinatalmötet var det Ola Andersson som talade om fördelarna med sen avnavling och Lennart Nordström som presenterade argumenten för tidig, men båda anser att sen avnavling är att föredra.

Tillsammans med Mikael Norman, moderator under diskussionen, planerar de nu en rekommendation från Svensk perinatalmedicinsk förening. Innan en sådan kan antas måste den remitteras till olika instanser, men det står klart vartåt det lutar.

- Vi är överens om att vi ska vänta i runt två minuter med att klämma av navelsträngen. Avnavla tidigt ska man bara göra om det finns någon indikation för detta – som att barnet inte mår bra och snabbt måste omhändertas, säger Lennart Nordström.

Knäckfrågan är hur provet från navelsträngen ska tas. Det kan göras direkt efter att barnet fötts fram, utan att sätta peang, i stället kan man klämma åt med fingrarna en kort stund, enligt Lennart Nordström.

En fråga har varit om och hur länge barnet måste hållas under moderkakans nivå för att tillgodogöra sig blodet. Troligen räcker det med den halvminut då barnmorskan gör de första kontrollerna och torkar av barnet. Då hinner det mesta av blodet överföras, innan barnet lyfts upp till mamman.